Rötterna... de där rötterna man längtar efter...

Margiths död, Agnes födelse, begravningen i Göteborg och så...lilla blå som hade ett inlägg häromdagen I’ve got an uncle I never got to know… som i sin fantastiska text också hade raderna: ..

"De där rötterna man längtar efter, funderar över, fantiserar om…"

Alla detta och de där rötterna..."man längtar efter, funderar över...", de har jag längtat efter och funderat över i hela mitt liv men inte gjort slag i saken och tagit reda på....förrän i mitten av 80-talet när jag var medelålders.

Och så.... ringde F igår.... F, som är min halvbror och som jag träffade för allra första gången där i Göteborg på begravningen....Vi pratade och pratade och pratade och, visade det sig, hade så väldigt mycket gemensamt och så mycket att prata om att vi lovade att nu, hädanefter, skulle vi verkligen hålla kontakten, nu skulle vi "ta igen" och lära känna varandra F, min halvbror, I, min halvsyster och så jag... (och.... F hade läst min blogg och tyckte bara att det skulle vara spännande och roligt om jag skrev om mitt sökande och bökande.)

Mamma sa alltid och trodde att en människas "jag" är 50% gener + 50% miljö = 100% jag.

Skatan säger och tror att en människas "jag" är 45 % gener + 45 % miljö + 10 % eget stjärnstoff = 100 % det alldeles eget unika jaget....

Vi människor är en "lerklump" (gener och miljö) men lerklumpens mitt, själen, det som väger 20 gram, är det gudomliga...ens egen unika själ.

Nu måste Skatan ta en liten paus.... gå morgonrundan med StinaPinaFina....men återkommer, kanske med pauser om ditt och datt, men återkommer gör jag och berättar om mitt "sökande" efter mig själv och mina rötter... Ego så det förslår....

Bilderna togs min första jul 1946. Det är jag och Snappy ... en underbar släthårig tax.