Idag har jag skrivit en lååång kommentar i Halvars huvudsaker...

Halvar hade skrivit ett inlägg..... som fick mina ögon att tåras .. och Skatan att minnas. Halvar var vår, Margiths och min, inspiratör som t o m fick oss att köpa samma typ av anteckningsbok som han, Moleskine. Något av det sista Margith skrev i sin Moleskine när hon börjat "känna på sig" efter stroken att det kanske inte var så lång väg kvar för henne var det här.




Margith tänkte på alla...alltid...


lilla a har tagit bilden i ateljén den där januarikvällen som såsmåningom blev vår sista tillsammans på Engelska (den gången ganska folktomt men vi träffade i allafall Amy...och snackade minnen)

Ergo sum.... alltså finns jag

... det som ligger bortom denna världen
talar de vise inte om,
men för den skull förnekar de inte
att det finns. (ZuangZi ca 369-268 fvt)

Allt började med att jag vaknade och kände att jag faktiskt finns... och kunde tänka. "Cogito, ergo sum" (Jag tänker, alltså finns jag (René Decartes))...

Nej, egentligen började det med att jag läste en intervju med Bodil Malmsten i tidningen Vi Läser. "Vad tror du händer efter döden -Jag tror....att man blir en säck potatis, liksom....,jag kommer inte att sitta på ett moln och spela trumpet precis."




Det tror inte jag... att vi blir... Inte ens i överförd bemärkelse... För att...

Människan är så komplex (Skatan tänker att det här har jag nog skrivit om förut. Men... skit samma (ursäkta)..jag tar det igen). Tänk bara på hjärnan...

I en annan artikel i Vi Läser talar Jenny Morelli med hjärnforskare, zoologer och läsare.

"...varför är våra hjärnor förprogrammerade att vilja ta emot, lyssna på och uppskatta berättelser? Svaret verkar vara att människan är ett meningsskapande (min kursivering) djur och att vi föds in i oerhört komplexa sociala system."

Sug på det... meningsskapande...

Varför i hela fridens namn behöver människan av alla djur en förmåga att skapa mening om det inte finns någon mening .... (snurrigt värre... men klockan är bara 04.19 just nu).

Så... jag tror på en högre makt... ovan där. ("..Även när vi tänker på abstrakta fenomen använder vi ett rumsligt tänkande. Vi säger att vi går in i ett förhållande..." ...t ex. Det här citerar jag också från hjärnanartikeln)

Däremot tror jag att utanverket, ritualerna, är människans påfund för att göra det Heliga begripligt. Men också ritualerna behövs för att just tydliggöra meningen och att föra "berättelserna" vidare från generation till generation. Dessa berättelser lär oss ju bl a att leva oss in i andra..."Genom att leva oss in i andra tränar vi vår empatiska förmåga. Detta börjar redan i fyra-femårsåldern...." Då kan t ex sagor om ensamma barn i skogen bli för "starka". Ungarna lever sig in och bilderna blir helt enkelt för otäcka....

(Detta har naturligtvis också "makthavare" utnyttjat genom tiderna för egen vinning och för att skrämma till lydnad ...)

Men Skatan är absolut övertygad om att vi, som de enda meningsskapande djuren, "lever vidare" som ande och själ eller går upp i en helhet, en energi....

Nog sitter min Margith på ett moln. Hon spelar nog inte trumpet. Kanske gitarr... eller så målar hon himlen i alla regnbågens färger... för mig...

Idag hade jag bestämt mig.....

... att inte börja med bloggvännernas bloggar utan att själv först skriva mitt inlägg ... så att det äntligen kan bli ett inlägg med något innehåll. För se så här är det.

Jag blir så inspirerad av mina bloggvänner, läser och skrattar och kommenterar. Och mina kommentarer har en tendens att bli så långa och "blogginläggsaktiga" att när jag väl konmmer tillbaka till min egen blogg... är jag tom. Har redan lassat ur... så att säga. Så det skulle ju kunna vara en anledning att ta bort sina bloggfavoriter från sidan här till höger så att det inte var så enkelt att "kila in" och hälsa på dem det första man gör... Och tid tar det också. Snart stundar ju morgonrundan med StinaPinaFina och sedan är dagen i full kärriär.....

Det här är verkligen en utmärkt beskrivning på hur SkatanPratanTjatan ääär. Splittrad, schizofren, och flaxande... Men man kan urskilja två sidor iallafall:

Dels den flaxiga med dragning till det svarta, svåra, eller glättiga, dekadenta. Den sidan levde jag mest ut som tonåring men lockas av fortfarande ... och hittar i Österrike. (Jag anmärkte just till Mannen att här (i Österrike alltså) måste jag ha levat förr tillsammans med Egon Schiele, Gustav Klimt och deras modeller och vänner). Den sidan, min tonårssida, när jag letade efter min identitet finns kvar och kanske kan levas ut i en lite mer mognare variant.

Dels har jag sedan den här borgerliga, mer korrekta sidan, som utvecklades sedan jag träffat Mannen, bildat familj och hade fullt sjå med den, familjen, middagsbjudningar, bostaden.. och barnen barnen barnen.... Förstås.

Men sedan kom Margith..... förlösaren. Och en blandning av det jordnära, livsnjutaren, den glada, djupa, konstnärliga, ja.. Vännen med stort V och se alla mina sidor liksom blandades och blev till ... till... Skatan herself.

Och när nu Margith är borta från mig.... min stora inspiratör och igångsättare... har jag plötsligt blivit vilsen som en tonåring... om vem jag är, vem jag verkligen är ... mest.... av mina sidor. Kanske är det så att nu, på äldre dagar, allt det här har blandats och man är både/och, allt/inget.... hel. Men Skatan tvivlar...



Bilden har tagits av Paola...

Roskildefestivalen 2001 - Neil Young och Bob Dylan - Skatan och Magritte

Skatan och Magritte hade ju bl a varit på konserter med Rolling Stones i Göteborg, Bob Dylan i Stockholm och John Fogerty på Kupolen i Borlänge.... men aldrig varit på någon festival... Det skulle bli ändring på det.

Och det blev det sommaren 2001 för då fanns både Neil Young och Bob Dylan på Roskildefestivalen.

Vi tog bilen ner till Köpenhamn...bilresan skall vi inte tala om ...den var ju kul som vanligt... över bron och till Nyhavn ... där vi hade bokat ett hotellrum (att tälta hade vi inte riktigt tänkt oss. Liite bekvämlighet för farmor (Magritte) och mormor (Skatan)...)



Ut till festivalen åkte vi med tåget.. ett underbart tåg som förhöjde förväntningarna och stämningen ... det var ganska öppna vagnar med festivaldeltagare, cyklar, barnvagnar, familjer, turister.... och gitarrer som spelades på. Riktigt mysigt...

Vi stod i kön... fick våra band... strövade kring och njöt av atmosfären... lyssnade än här och än där... Slog oss ner i grön-hmmm-gräset med öl och skaffning och hamnade alldeles bredvid ett gäng motorcyklister (troligtvis) iklädda skinnbyxor, västar, med tatuerade armar, snusnäsdukar runt renrakade skallar, bergsprängare och ölburkar och ... ja "grymma"...

Skatan är en mycket spontan människa, speciellt när jag är lite "upprymd" som jag naturligtvis var... såg att en av killarna hade en tatuering på armen med ordet *MOTHERFUCKER* .. Oj tänkte Skatan... lutade sig framåt för att riktigt kunna se... och viskade konstlat "inbjudande" till grabben: "Are you a GRANDMOTHERFUCKER too?" . Margith/Magritte höll på att ramla omkull (men hon satt ju redan) och vääste. Tyst! Är du inte riktigt klok? Och hon hade faktist rätt.... Grabben hade ingen humor... Han blängde bara på mormor Skatan, the grandmother, med avsmak... och vi flyttade oss något diskret lite längre bort.... men se´n skrattade vi så vi höll på att dööö....

Våra nätter när vi var tillbaka i Nyhavn, hur vi stötte på droger... och, ja, jag sparar lite till en annan gång. Neil Young och Bob Dylan var värda besöket i Roskilde och festivalen förstås...

Apropå kommentarer....och Bengt Djupvik

Skatan glömmer aldrig en speciell kommentar.. Jag hade just startat min första blogg på blogdog.se. Den hette också Skatans Tänk ( som sedermera blev Skatans Tänk och Magrittes Blänk). I början var det ju vääääldigt lite kommentarer. Ingen "kände" mig ännu.... men så en dag hade en MAN kommenterat...

Bengt Djupvik

Glädjestrålande kastade jag mig på telefonen och ringde till Margith/Magritte. Jag har fått en kommentaaar ... på bloggen.... av en kaaarl...

Jaså vem var det då? Bengt Djupvik heter han, känner du nå´n som heter Bengt?

Det blev tyst länge ... länge i telefonen och se´n ....ett gapskratt... Skatan fattade absolut ingenting. Vad är det som är så himla kul. Är det du som låssas frågade jag. Neej men tänk efter...

Så här var det. Görans stuga i Våmhus ligger vid en vik av Orsasjön och den viken... heter Djupvik och Göran "Djupingen" heter Bength i efternamn och så blev det... Bengt Djupvik som alias....

Som vi skrattade.... jaa Margith och jag kunde verkligen skratta, alldeles hejdlöst och lössläppt...


När jag bläddrade i min gamla blogg hittade jag ett inlägg... som jag fastnade för. Det har inget med det här inlägget att göra men ... visar en tankfull Margith och hur mycket jag saknar henne... redan innan... (Blippa på markeringen så kommer ni dit) ... Upptäckte att man inte kommer till själva inlägget (den 1 april 2008) utan bara till själva sidan så bläddra neråt så kommer ni så småningom till 1 april 2008...
PS: Nuuuu kommer man till själva inlägget. Bengt Djupvik visade mig i en kommentar.... det rätta sättet. DS

Luften hade gått ur mig....

Detta är en Kråka, ingen Skata... men hon sitter där framför de nedfallna höstlöven iallafall... vare sig hon är en Kråka eller Skata...


Skatan vaknade i natt och låg och tänkte och funderade .... på absolut ingentiiing...men se´n så, så tänkte jag att mina dagar virvlar iväg som höstlöv i storm... prasslar och rasslar... eller flaxar kanske... och jag är alldeles tom...

Jag hade bestämt mig... att lugna ner mig... göra en bloggpaus tills jag har något att säga...

Igår var jag i Stockholm... igen (lite akut blev det). Solen strålade, vinden och löven blåste, pappa strålade och berättade historier ur sitt långa liv så jag missade det tåg jag tänkt åka tillbaka med... och Skatan själv var ..låååg. Jag saknar min Margith så in i h-e ... Det kommer över mig och det går helt enkelt inte att beskriva.. det oåterkalleliga... det slutgiltiga. Aldrig-mer-känslan. Det har till och med gått så långt att jag nästan tror att allt slutar där... med döden... att jag inte ens kan få en liten hälsning, en pust... från hennes ande ... hennes själ.

Men så... innan jag började skriva det här gick jag in till några av mina bloggvänner... och fick nytt blod... ny energi...

Idag skall vi åka till Femöre klockan 10 och träffa någon... sen till banken på eftermiddagen ... och träffa någon.. berättade Mannen igår när jag kom hem.... Neeeej skrek jag, jag måste få någon dag utan en massa måsten. När skall jag börja måla igen, stryka den där högen... eller bara vara.. På fredag..kommer gäster (jättekul i och för sig men....) och sen ... sen....

Nu skall Skatan sätta ner foten... ja ... efter det här med banken och Femöre och planering av middagen och... men, ja... iallafall... nu sätter jag ner foten. Så.

Kul-VDn del II......Drunken Lady, hur puben fick sitt namn... eller spritromantiken flödar?

I huset på Dalagatan fanns också en källare och ett garage... Defyr hade köpt huset. Sven hade dött. De andra företagen hade flyttat. Nu var det bara Dala It med Defyr kvar. Och Margith kläckte en idé om en egen pub... Sagt och gjort. Man lät knacka ut väggar, måla och dona, fixa bar och rustika möbler. I ett av rummen fanns ett stort bord och whiteboard och scen. Det använde man som konferensrum. Väggarna pryddes av Margiths tavlor och bonader. Här hade man fredagsöl, födelsedagsfester, andra fester och naturligtvis konferenser och kundträffar. Inget var så uppskattat som julfesterna hos Dala It...

Och så fick puben ett namn... Drunken Lady... och det gick till ... så här...
Bonden fyllde 50 år och det skulle firas. Samling på Dalagatan med drink för vidare färd (till fots) till Galaxen för mat och mera dryck... Det började direkt efter jobbet med drinkar och inväntan på alla gäster (de som kom från SSAB) och då serverades whisky....och whisky ... och whisky och Skatan hade inte riktig koll på hur många småååå (tyckte Skatan) glas som höjdes och skålades i, innan vi gick vidare. Nåväl... vad serverades på Galaxen.. Jo en landgång, traditionell sådan, med sill och ägg, räkor i ena änden och skinka, ost och oliv kanske i den andra änden....Och därtill... snaps...förstås. Det var födelsedagsfest... många tal.... många skålar....starköl till snapsen... sång och upprymdhet... så ... det gick som det gick. Skatan blev stupfull. Minnet försvann vid efterrätten/tårtan, tror jag. På något sätt baxades jag "hem" till Dalagatan och puben... och slocknade under övervakning och sov gott...hmm... hela natten.

Några veckor senare satt skylten på plats. Det är Margiths verk. Det är hon som har hittat på namnet, valt ut trästycket..karvat och bränt ur bokstäverna. Och för alla som frågar berättar Margith ... efter vem den är uppkallad. Skatan hade inget emot detta. Skatan står för sina fadäser. Men sedan kom vi på idéen... att namnet så att säga skulle vara ett "vandringsnamn"... och nästa Lady, som så att säga, trillade dit, skulle också få sitt namn inristat på baksidan.

Men, se det gick inte vägen. Nästa dam var inte alls trakterad att bli förevigad på det viset... så idéen föll och det blev bara Skatans. När Dalagatan hade sålts och DalaIt köpts upp av WM-data (ett halvår innan hon blev sjuk) och Margith slutat arbeta,för att vi alla skulle hinna göra så mycket... måla, resa, snickra, skulptera.... så togs skylten ner och Skatan har den nu hemmna i Nyköping. Men det finns mycket att berätta..många skojiga minnen.... vad som skett och förevarit på puben Drunken Lady....

Kul-VDn Del 1 ... Drunken Lady...prolog

Margith var Kul-VD i ett företag där hon var delägare. Hon hade i början av 90-talet "knoppat" av sig från Primdata, som då var SSABs dotterbolag (där även Skatan jobbade). Neej, det var inte Primdata längre. Vi hade köpts upp av Cap Gemini. Det var 4 stycken som hoppade av och dom kallade sitt företag Defyr. De hyste in sig i ett hus där andra företag också var inhysta... och på övervåningen bodde Sven. Och Margith satte igång tillsammans med sin vapendragare Bonden med festivitas. Och Skatan fick alltid vara med (utom när det var rena kund-tillställningar) Det sjöngs och spelades och dracks och åts och det var sketcher och lustigheter.... hela tiden. Det var inte bara Defyr som lämnade Cap. Så småningom flyttade även Dala It in i lokalerna på Dalagatan (och Defyr blev också delägare i Dala It)... också dom huvudsakligen gamla Primdatingar...och Capare...och Sture som spelade och sjöng (Skatan glömmer aldrig när Margith var "Maggie Don´t Touch-her" och Sture var "Stewie No Wonder"..,oj oj oj.

Och nu kommer huvudnumret... på förfesten... i ateljén

Förfesten i Margiths ateljé fortsatte med flera överraskningar. Bl a hade Margith förstås skrivit ihop en sång som man nog inte hade hunnit öva på så mycket... men den var rolig... och träffande...förstås. Skatans blå näsa är inte riktigt såååå blå som man kan tro.... Måste bero på fotografen ... nej inte lilla a men ljusförhållandena och ... Och en mobil är ju inte världens bästa videokamera... bortförklaringar bortförklaringar.....

Nu när jag lyssnar igen är det ju faktiskt bara slutet på sången... så inga sanningar som MargithPargith brukade leverera till EvaPeva (MargithPargith och EvaPeva, de namnen använde vi mest när vi skreeev till varandra och de kom till när vi "spånade" på Åland... varför vet jag egentligen inte ... men de fastnade.) Kära barn har många namn...

Och Djupingen kanske har heela texten i sina gömmor. MargithPargith sparade på det mesta.... så att jag kan plocka ut "godbitarna"..

... hur kul vi hade....

Det här Mamma Mia-klippet.... oj, det fick verkligen mina känslor i gungning. Och mina tankar och minnen.. .Så mycket roligt som Margith och jag haft genom åren... trots vår "höga ålder". Margith skulle fylla 60 i januari 2009 och Skatan är som sagt 62, långt gånget på det 63:e. Och vi kände ju inte ens varandra som unga utan vi hittade varandra som medelålders (40 år var väl jag ungefär). Och så denna påminnelse.... att jag inte har någon sådan vän längre. Ingen vän som är så där sorglöst ålderslöst tokig, ingen vän som jag kan vara så där himmelskt obekymrad med,som är som jag äär egentligen. Och jag frågar mig. Hur skall jag hitta tillbaka dit utan Margith?


"Den som kysser Glädjen i flykten,
hon lever i Evighetens soluppgpng." (Blake)


Jag skall börja så smått att berätta om en eller annan episod... att minnas helt enkelt och dela med mig av hur kuul vi hade de här åren, Margith och jag, bara vi två eller tillsammans med andra vänner... hur kul vi hade...



Bilden har tagits av lilla a (förstås) när vi var i Skagen en av gångerna...

Margith och Skatan.... klockrent...

Skatan har inte sett Mamma Mia-filmen ännu fast det är en av mina absoluta favoritskådespeleskor, Meryl Streep, som spelar... men klippet, Dancing Queen- klippet (klicka på den blå texten så får ni se och höra!) var klockrent Margith och Skatan, precis som Marie påpekar i en kommentar, (jag citerar..."Har du hunnit med att kolla på Mamma Mia filmen ännu? Om inte, gå in på You Tube ock klicka fram till Mamma Mia The Movie, The best songs och lyssna/titta ända tills du får se Dancing Queen...då kommer du att förstå att jag tänker på Margith o dig-klockrent! Säkert har jag på ngt sätt kunna lagt in den här you tube sidan här på ngt sätt- men jag har inte kommit så långt i mina bloggkunskaper ännu. Du kanske kan lära mig...Kram och Gonatt från Marie nattsuddaren.")

Med tårar i ögonen (glädje- och saknadstårar) tittade jag på hela klippet. Det finns så oändligt mycket kul att komma ihåg och jag ser fram emot den där träffen så småningom när vi skall komma ihåg allt kul och skra..skra... skraaatta skratta....

Invit...

Skogsnuvans drömfångare till Skatan får hjälpa mig när jag nu inviterar de "goda" drömmarna.

Jag citerar en dikt som Kristina lämnade i en kommentar (Drömsk..),en dikt som jag själv kunde ha skrivit... (..om jag nu kunde skriva poesi..) Känslan i den....

Ever since you left the earthly life,

I keep my eyes open for signs to see if you ended up in a good place.

And ever since you left the earthly life,

I keep your picture on the piano and my dreams are always open for you so come on over!

David Fridlund

(Skatan har försökt sig på en översättning. Förlåt David Fridlund! men så här tolkar Skatan den iallafall:)

Ända se´n du lämnade detta jordeliv,

håller jar ögonen öppna efter tecken på att du har kommit till ett bra ställe.

Och ända se´n du lämnade detta jordeliv,

har jag ditt foto på pianot

och mina drömmar är alltid öppna för dig så ...titta in, vetja !!

Pill och Pull :---)

Idag började min dag som vanligt genom att jag läser mina bloggvänners bloggar...och jag började med Djupingen och mötte Margith....Margiths röst... och "saxade" något litet (det här skall ju vara en litteräääär blogg också, inte bara trams. Tips! läs Djupingen).

Inlägg i Skatans Blänk 2007-12-25:

Skatan:
Sagobok...hm....det kom mig osökt att tänka på att vi har haft en del projekt i den riktningen. Kommer Gudmodern (= Margith) ihåg när vi åkte bil till Skåne en gång och spånade vildsint om sagor (för vuxna). De skulle inte handla om Knoll och Tott, inte heller om Bill och Bull men.... jag kommer banne mig inte ihåg riktigt (gör du?) men är för finkänslig för att spåna vidare i dessa spår här på min kukturella blogg (Freudiansk felskrivning) Vi hade så kul att vi åkte västerut istället för österut i mörkret där vid avtagsvägen i Markaryd. Men vi kom fram till slut iallafall.

Gudmodern:
Tyvärr kan jag inte räkna mig till "Dom finskänsligas skara".Bilresan gick till Skåne, kolmörkt ute, vi-skittrötta, försökte hålla oss vakna genom att fundera över vilka böcker vi kunde skriva.Pga Gösta Knutsson, kunde vi inte skriva en sagobok (om mina katter) som hette BILL och BULL. Däremot slängde du ur dig, kunde boken heta PILL och PULL, en porrsaga för vuxna, du visste inte själv så rolig du var, så när du upptäckte vad du sagt blev det tvärnit, upp med bildörrarna och två vuxna medelålders damer ramlar ut i diket under hiskeliga vrålskratt.Ville bara berätta vilka litteraturvärden kan gå förlorade på våra resor!!
Upplagd av goran.bength kl 21:16 0 kommentarer

Djupingen har hittat ett ... guldkorn....

Djupingen har i sin blogg lagt in nedan fynd som jag härmed har kopierat....

Det här inlägget skrev Margith 2008-05-27 i sin anteckningsbok. Det var tänkt som ett inlägg i Skatans tänk och Magrittes blänk men blev aldrig inlagt.

Från Magritte
Idag gick det så bra för mej på sjukhuset så Djupingen och jag på hemvägen tänkte "fira" med en "Grekisk sallad" på en uteservering.Det vi fick på tallriken skulle nog jag hellre ha kallat "dressinginlagd isbergssallad": 2 skivor tomat, 4 skivor gurka samt isbergssallad i minst 1.5 dl dressing som jag försökte hälla av men salladen var redan indränkt. Plus dock för goda svarta oliver samt fetaosten.

Måsen på bilden, landade vid bordet bredvid och skrek "Ro hit med en bärs - och det kvickt"

Ha en bra dag!Magritte (2008-05-27)

Drönardag... och ... funderingar. ... något barockt kanske

Regn och rusk och blåst... Örebroresan uppskjuten... men på eftermiddagen filmtajm (såg Falskmyntarna på hyllan, en film som rekommenderats mig av lilla blå. Men den fick anstå till en annan gång... Skatan vet att den finns iallafall). Flickorna (11 och 14 år) valde och valde och till sist blev det en "romantisk komedi, Love & Disaster tror jag den hette. Riktigt riktigt rolig: flicka bor med bögkompis, jobbar på modetidning, har tragisk vännina och pojkvän som hon tröttnat på. Då... dyker Han upp, sydamerikanen som kan dansa tango, bög förstås...tror flickan och skall
genast "fixa"... men ... Högt tempo, vackra människor ... (*** av 5).

Och sen blev det en deckare: Tatuerad torso (Irene Huss-deckare) (*** av 5).

Den tatuerade torson fick mig att komma att tänka på nå´t (som ser väldigt osmakligt ut så här på bild...blåtonen, den likbleka huden, alla små blodpluttar...) men ..Barockt ?!!!. (Portugisiska (barocco) = oregelbundet bildad pärla (Wikipedia)) .. men... Visst är det ett hjärta som framträder? Det här blåmärket (en liten propp?) framträdde, utan att jag klämt mig eller slagit mig, på insidan av mitt vänstra lår den 24 juli... Och Skatan letar hela tiden efter "tecken", efter signaler från sin älskade Margith...visst är det ett hjärta??? Jag fotograferade det inte direkt så den distinkta hjärtformen har suddats ut lite ... och färgerna har bleknat från svartblått till blått/orange.

Det är bara så... att jag saknar Margith så väldigt väldigt mycket och söker kontakt, på ett eller annat sätt. Sjukt ..... jag vet.

Koltrastens sjöng för oss igår....i Gustafs kyrka

Koltrastens sång

ÄLSKADE MARGITH

Älskade Margith, jag hoppas

du vandrar

längs en mossig stig,

där solstrålarna letar sig in bland trädstammarna

där fåglarna kvittrar

över ditt huvud,

där gamla vänner möter dig

bak nästa krök.

Älskade Margith, jag hoppas

Älskade Margith

Skatan har tagit sista versen i dikten Pappa, en dikt som Margith skrev när hennes far hade gått bort. Skatan har tagit sista versen och gjort den till sin....till Margith

Gustafs kyrka

(Akvarell målad av Margith Hadin)

En papperstrana

En japansk papperstrana symboliserar långt liv,

och i mitt hjärta lever du för alltid...

IDA

Idas älskade Gudmor

Margith var Idas älskade Gudmor...en mycket närvarande och engagerad Gudmor, som Ida älskade så mycket ... Ida har vikt en papperstrana... och det har inte varit lätt... Hon har vikt och vikt och vikt... SkatanMormor skall ge den idag till Margith från sitt älsta barnbarn Ida...som, liksom alla som kände Margith, saknar henne så....

Konstnären .... huller om buller ... men alltid

KONSTNÄREN MAGRITTE/MARGITH

Margith målar och studerar motivet med koncentrerad min hemma i Gustafs (april -08)

Margith omgiven av målarkompisar på kurs i Vedic Art i Vassbo (2001)

Margith och Skatan i Torsång (för längese´n)

Margith i Stockholm hos Skatan på Smala Gränd (nå´ngång mellan 2000 och 2006)

Utställning påsktid i lokal hos Yngste Sonen (när?..vet ej)

I köket i ateljén

Allra allra första kursen i akvarell hållen i Solvarbo? eller Gustafs (för länge länge se´)

På Mallorca (1998)

På Mallorca, på balkongen målandes "fin flaska"..."man tager vad man haver" (Santa Ponsa -98)

I ateljén igen....(men när???)

Så länge Skatan har känt Margith har hon målat och fotograferat och snickrat och broderat och virkat och stickat och och .... alltid något i händerna....och huvút ....

Lilla a har tagit bilderna (utom den första från april 2008, som Skatan har fotograferat)