Snart...

efter morgonrundan och frukost skall StinaPinaFina och Skatan ge sig iväg till Nickan och .... daaagis. Det tror jag StinaPinaFina ser fram emot... fast hundar inte kan se fram emot utan lever här och nu. Det där som vi läser hur många böcker som helst för att lära oss... det där härochnu...

Nåväl. Vi flaxar, som sagt, iväg efter frukost, hämtar P, kör till dagis och de nya kompisarna. Se´n lunchar Skatan med P och flaxar hem igen.

För se då kommer Jo-Jo med farsgubbe från Skåne.


Jo-Jo, Mannen och Skatan åker nämligen imorgon bitti till Wien där ALLT som Wien har att bjuda en 11-åring skall hinnas med på fyra dagar...Spanska ridskolan, pariserhjulet, Schönbrunn med djurparken, åktur med Wiens Fiaker (häst och vagn), äta Wiens största wienerschnitzel på riktigt kalvkött hos Figlmüller, Sacher med Sachertårtbit, shoppa i gamla stan, bo på hotell förstås med hotellfrukost (glöm inte den utlysta namntävlingen, se inlägget om Utmaningen) där allt som en hotellfrukost skall innehålla finns... något museum och Stefansdomen och....

Skatan skall iallafall ta med sina masai-skor.

En speedad StinaPinaFina

Ända se´n StinaPinaFina trimmades i måndags är hon speedad. Vi, Skatan och Mannen, undrar vad hon fått i sig. Eller... tyngde den gamla avlagda pälsen så att hon gick med tunga steg och mest låg och vilade... eller beror det på att vi klippte luggen kortare och inte följde "frisyrstandarden" för schnauzers. StinaPinaFina fick äntligen utblick ...

Nåväl, nu far hon iallafall iväg som "ett skållat" skinn (är det det det är.. skinnet... skållat?), har glömt all rädsla för skott i våra hemmaskogar, hittar bollar var hon far fram ... och uppmanar till lek när Mannen och Skatan har sjunkit ner i soffan framför TVn...

Mannen undrade om hon blivit så här uppspelt för att vi sagt åt henne att hon blivit så fiiin efter trimningen... Nja... skulle det hålla i sig i daaagar, en komplimang?

Nu skall vi ut på morgonrundan, StinaPinaFina och Skatan och se´n till Stockholm och träffa Djurgårdshundar, träffa Kristina och Stora E, äta lunch på Källhagens...

och träffa Glad 95-åring, numera 96, förstås.

Stackars StinaPinaFina ....

StinaPinaFina är skotträdd... sedan två år tillbaka när någon två veckor före nyårsafton kastade en smällare strax bakom henne....

Men det har gått ganska bra ändå... om vi undvek nyårsaftnarnas och valborgsmässoaftnarnas fyrverkerier och smällare....

Men så på försommaren i år... Mannen var ute i ett skogsområde nära vårt hem då det började smälla (det visade sig att det fanns en skjutbana i närheten, ja nästan inte i närheten heller ... men skotten hördes på avstånd). StinaPinaFina blev så himla rädd att hon stack... Håkan trodde hemåt... men hon hade stuckit upp på E4 motorvägen. Som tur var... det var tiiidigt på morgonen, stannade en dam och öppnade bildörren. StinaPinaFina hoppade in (hon älskar att åka bil och känner sig trygg i bilar) och det blev färd till polisen. Döm om min förvåning när polisen ringde (Skatan var i Örebro och visste ingenting om dramatiken). Mannen hade sprungit hem, ingen StinaPinaFina, tillbaka och hem igen som en yr höna/tupp. Han blev glad när jag ringde och kunde hämta henne från polisen. Och damen (hundägare), som stannat och plockat upp henne, fick naturligtvis tacksamt tack från oss när vi fick reda på vem hon var och var hon bodde.

Men nu till dagen. Så gott som varenda dag har det smällt... en där, en här... och StinaPinaFina blir stel som en pinne, svansen mellan benen och vill bara hem. Igår och i morse ville hon inte ens gå in i den skogen, de skogar vi brukar gå i här hemma i närheten. Jag får draaa henne... och det går ju inte. Hon hyperventilerar och skakar i hela kroppen, flåsar och ja... och det har inte ens smällt omkring oss de senaste dagarna. Nu kan t o m en bildörr utlösa en reaktion...

StinaPinaFIna och jag har alltid haft så himla kul på våra skogspromenader. Skatan är alldeles förtvivlad. Vi har en CD med skott och smällare men.... jag vill inte gärna spela upp den här hemma nu när hon är rädd ute t o m när det INTE smäller. En trygg plats måste hon få ha. Men vad skall jag göra... Barbro Börjesson?? eller är det någon som har något tips? Det var inte många dagar sedan som hon bara ryckte till vid ett skott, stelnade, men fortsatte efter en stund alldeles som vanligt. Nu vågar jag inte ensa släppa henne eftersom hon blir helt blockerad...

PS : StinaPinaFina och Skatan har varit i tidningen...

"Beskrivning
Veckans Affärer är Sveriges största affärsmagasin som ger avslöjande reportage om vad som händer inom svenskt näringsliv och initierade analyser ..."

Redaktionen presenteras och har samtidigt en veckans red.fråga. Denna vecka lyder den:

"Vägra deppa, deklarerar vi på omslaget av veckans nummer av VA och utlovar ett helt nummer utan gnäll. Därmed är redaktionsfrågan självklar: Vad är du mest nöjd med just nu?" ...

Chefsredaktören Pontus Schultz är t ex nöjd med "Det här numret av tidningen." .. och ..vidare...

... Redaktionsassistenten är just nu mest nöjd med...

"Att få ta hand om min systers hund."

Det ni.. i VA!

...men StinaPinaFina för stanna hemma....

.... inte stanna hemma precis, men hemma i Sverige, i Enköping, hos min storasyster (som man sa förr...nu är hon min lilla (smala) syster). Storasyster har haft en rottweiler, Ronja, som inte i sin ungdoms dar tyckte så mycket om andra tikar, så vi har inte träffats så mycket... men nu är Ronja i Hundhimlen och StinaPinaFina skall husera där hos Storasyster och Storasyster-Mannen. På vardagarna skall hon gå på Daagis...Det skall bli spännande.

Bättre sent än aldrig....

Som synes har StinaPinaFina bytt ut tratten mot en behagligare uppblåsbar sak, typ badring... två dagar innan stygnen skall tas. ...

Lägesrapport

När Skatan var i Stockholm passade Mannen på att besöka veterinären med StinaPinaFina. Vi hade tyckt att ärret "vätskade" och då skulle man genast kontakta Djurkliniken hade vi läst på "hemgångspappren". 800 spänn fattigare fick vi i alla fall veta att StinaPinaFinas ärr såg "fint ut", en salva skrevs ut och ingen uppblåsbar krage i hennes storlek kunde uppbringas. Diverse "skor" provades, eftersom hon river sig och kommer åt... inte ärret... men strax utanför. Men inga passade. StinaPinaFina fick också klartecken att det var OK att åka bil med Skatan till Borlänge. Bara jag bär henne de tre trapporna upp till Sonen och de sex (tror jag det är) upp till Margiths ateljé. Och det gör Skatan med glädje.

Så ... nu vet ni... hur läget är. Nu skall Skatan lyfta upp StinaPinaFina i sängen. Det regnar här så kvällspromenaden blev kort, men effektiv. "Skönt
för skalder att få sova.(Fröding)". Sov gott!

Ärrad... men still going strong....

...eller....still laying strong....

Idag är det en tung dag....

Här ligger lilla StinaPinaFina och pinas och gråter så ömkligt... nyopererad som hon är. Natten har varit bra men nu.... hon gråter så hon hulkar fast hon fått smärtstillande "godis". Mannen och jag misstänker att det mest är tratten som gör henne så ynklig ... men så fort den tas bort är hon där och försöker slicka och böka. .. Inte har hon kissat heller... druckit och ätit idag, men inte kissat. Det är så jobbigt. Vår lilla baby är ledsen och vi kan inte göra ett piss, höll jag på att säga, sa jag ju...faktiskt.

StinaPinaFina har kastrerats. All expertis har gett oss rådet att göra den här operationen eftersom hon har det så "jobbigt" vid löp... och framförallt med skendräktighet. Så hon har hormonstormat så gott som hela tiden. Och inte skall hon ha några valpar heller. Men Skatan tycker att det känns lite egendomligt att operera en frisk hund så en gång har vi bokat tid och ... avbokat. Men i sommar har hon haft det så himla jobbigt med sin skendräktighet igen så nu.. ja nu är det gjort.

Varg biter inte varg...

Imorse vid vår vanliga morgonrunda mötte StinaPinaFina och jag en gubbe som stod stilla och pustade ut, stötte med käppen...och såg väl "skräckinjagande" ut. StinaPinaFina morrade, tittade under lugg och skällde som en galning på den stackars gubben... Han tittade tillbaka på StinaPinaFina och sa...Hörru...Varg biter inte varg...


Hon tittade lite till.... och sén tystnade hon... nej, varg biter inte varg.