Det ljusa bryter igenom och segrar förstås....

Sååå … nu känns det redan bättre… Har varit inne på en del bloggar, mina favoriter förstås…. Och fastnade hos Mymlan som det var ett bra tag sen jag faktiskt hälsade på…. Och oj, vad det berörde… hennes inlägg om sitt handikapp och… jag kopierade och tänker maila en mig närstående person om att….jag tror att jag förstår honom lite bättre nu, jag har i och för sig alltid förstått honom ….. men jag läste upp för Mannen…. Och äntligen gick det upp ett ljus… lättjan är t ex inte lättja utan oförmåga att tackla sin omvärld.. osv… Nedan kommer jag citera en hel del och om ni redan länkat Mymlan behöver ni ju inte läsa mer här.. Tänkte … att ni som iiinte länkar Mymlan lättare kan förstå hur det kan vara att ha adhd, diagnosticerat, eller inte så…

Skatan citerar:

"Jag är inte hyperaktiv så att det märks. Snarare tvärtom. Jag är det lugnaste man kan tänka sig. Sävlig. För jag måste tänka i tre timmar innan jag tar itu med något som tar fem minuter när jag väl sätter igång.
Men min hjärna är hyper. Hela tiden. Det ger mig sömnsvårigheter. Och det skapar handlingsförlamning. För jag måste bli klar med en sak innan jag kan koncentrera mig på nästa. Och om jag har många saker att göra blir det kortslutning och ingenting blir gjort."

Och … jag citerar vidare:

"Det handlar alltså inte om att jag inte kan. Jag kan städa. Jag kan diska. Jag kan tvätta också. Men jag har inte förmågan att ta itu med det. Först när allt är klart kan jag slappna av och bli kreativ. Göra de där riktiga sakerna. Det som är livet.Eller så stänger jag av helt. Struntar i att diska och städa och tvätta. Koncentrerar mig på resten. Och då uppstår nästa problem. Nämligen ..."


Och…vidare:

"Jag skriver listor och lappar.Ni skulle skratta om ni såg dom.Men på mina listor kan det stå saker som “kliva upp”, “äta frukost”, “packa i diskmaskinen","

Och:

"Så om ni tänker er att alla de där sakerna är sådant som jag måste lägga all min energi och koncentration på att få att fungera, då kanske ni förstår litegrann. Hur det är. Att vara mymlan. För jag får ingen hjälp med något av det där.Fast det skulle fanimig behövas. Ge mig en personlig assistent. Min hall har varit mörklagd i ett år nu för att jag inte vet riktigt hur man gör när man lagar. Min toalett var trasig i ett halvår. Jag kan inte köpa kläder för att jag inte kan tänka när jag kommer in i en affär där det hänger massor som inte hör dit. Jag gruvar mig för att ringa jobbiga samtal. Jag vågar inte svara i telefonen ifall jag inte vet vem som ringer för att jag inte klarar oförberedda saker. Jag behöver ramar. Jag klarar förändring, men jag behöver ställtid. Jag behöver extremt mycket tid för att låta saker sjunka in. Men det verkar som om de flesta tänker medan de gör annat. Inte jag.Om jag tänker så tänker jag. Då kan jag inte titta på teve eller lyssna på musik eller prata med nån eller diska samtidigt. Om jag tänker sitter jag still och tittar ut i ingenstans. Och om jag inte får tanketid blir det kortslutning i mitt huvud."

Jaa, tänk så jobbigt och Tack Mymlan för att du berättar.



Detta var inte det enda inlägg som jag skulle vilja citera men för sjutton …. Läs Mymlans blogg… själva. Hon finns bland mina favoriter…