Det är fortfarande Virginia Woolfs Dagboksblad som ligger på mitt bord... om jag inte har näbben djupt nerstucken i den förstås... och när jag läser skvaller om hennes vänner som hon ingående beskriver (flera förstås berömda för ett eller annat idag), hennes vardagssysslor, hennes möda med tryckeriet och hennes författarmödor... slås jag av hur tidlöst det är ... ja att i alla tider har vi samma bekymmer, samma småaktigheter som grämer oss, samma glädjeämnen..."Måndag 21 januari (1918)
.... ;och femtio personer av bägge könen diskuterade utan blygsel frågor som domprosten Swifts deformerade penis; huruvida katter använder sig av vattenklosett; självbefläckelse, incest mellan föräldrar och barn när bägge parter är omedvetna om det -var deras huvudämne, hämtat från Freud. Jag funderar på att bli medlem (i British Society for the study of Sex and Psychology, grundat 1914, min anm). Vid lämpliga tillfällen utropade Lytton Penis; hans bidrag till debattens frimodiga anda. ..."
I alla tider... har vi tyckt det vara "kul" med "underbältet"-snack, vare sig i seriösa sammanhang (om det nu är så seriöst att utropa Penis titt som tätt). Margith och Skatan älskade såna här sammanhang... Skatan mest som förtjust åhörare.... av någon anledning (Fråga Freud)...
Återkommer säkert om fler reflektioner om denna bok... hmmm. Och se´n skall jag återuppta Noréns lunta...
