Skön novemberhelg på Björnö....

Mannen och Skatan har varit på Björnö hos L och T, våra vänner från 60-talet. Vi har njutit av novemberdimman, urskog (hade inte med mig kameran ut i dimman) och mat, vin, samtal, samtal, och en vänskap som pånyttfötts .....


T bryner kalvlägget som sedan skall stekas länge länge i ugn....


... och L hämtar frukt till efterrätten....


... medan Mannen står och hänger, smuttar på sitt vin och väntar... tills


kalvlägget är färdigstekt,

rotfrukterna, gelé, den inlagda gurkan, potatisen och salladen och vinet står på bordet....

Vi satt länge och pratade vid måltiderna... Söndagslunchen drog ut på tiden och först vid 5-tiden gjorde vi en omväg och var i Stockholm för att "gratta" pappa på farsdag....

Sen for vi hem... i ösregnet, mätta och belåtna av både det ena och andra....

Skatan säger som Skogsnuvan: Det ska va´ gött att leva...annars kan det kvitta...

Solen går ner bakom Gustafs kyrka....

Fotomäster Göran "Djupingen" Bength har fotograferat

Mindfulness... eller leva här och nu.... eller ung, gammal eller medelålders

Skatans goda bloggvän Skogsnuvan (bilden ovan, som jag fann på Skogsnuvans blogg) har med ett inlägg fått mig att ligga och fundera inatt... eller nu på morgonkulan. Är jag gammal redan .... eller kan jag fortfarande räknas bland de medelålders? Jag citerar hennes klokord: "Unga människor talar om sina planer och gamla om sina minnen. Medelålders pratar mest om bantning och mat."

Hmmm... om mina planer talar jag kanske inte så mycket. I min gamla blogg tillsammans med Magritte skrevs det nog mer om nutid och nu efter Margiths död, kanske jag blivit gammal. Det är lätt hänt att dyka ner i minnen när man inte tycker att så mycket annat händer.... och så är Skatan laaat. Har inte ens fixat med Kroatienbilderna och nu är ju deeet så längesen....

Men jag kan berätta att igår såg Mannen och StinaPinaFina en häger mitt ute i ån på en liten ö... Skatan har sett den också... tidigare.... vid Slottet mitt ute i ån på en liten ö. Det är verkligen en speciell känsla att möta denna vackra fågel så lugn och stilig så gott som mitt inne i sta´n... Carpe diem skall Skatan ut och fånga... idag .... dagen alltså...


Det är Skogsnuvan som tagit bilden på hägern också. Skatan har "knyckt" den från hennes blogg.

Roskildefestivalen 2001 - Neil Young och Bob Dylan - Skatan och Magritte

Skatan och Magritte hade ju bl a varit på konserter med Rolling Stones i Göteborg, Bob Dylan i Stockholm och John Fogerty på Kupolen i Borlänge.... men aldrig varit på någon festival... Det skulle bli ändring på det.

Och det blev det sommaren 2001 för då fanns både Neil Young och Bob Dylan på Roskildefestivalen.

Vi tog bilen ner till Köpenhamn...bilresan skall vi inte tala om ...den var ju kul som vanligt... över bron och till Nyhavn ... där vi hade bokat ett hotellrum (att tälta hade vi inte riktigt tänkt oss. Liite bekvämlighet för farmor (Magritte) och mormor (Skatan)...)



Ut till festivalen åkte vi med tåget.. ett underbart tåg som förhöjde förväntningarna och stämningen ... det var ganska öppna vagnar med festivaldeltagare, cyklar, barnvagnar, familjer, turister.... och gitarrer som spelades på. Riktigt mysigt...

Vi stod i kön... fick våra band... strövade kring och njöt av atmosfären... lyssnade än här och än där... Slog oss ner i grön-hmmm-gräset med öl och skaffning och hamnade alldeles bredvid ett gäng motorcyklister (troligtvis) iklädda skinnbyxor, västar, med tatuerade armar, snusnäsdukar runt renrakade skallar, bergsprängare och ölburkar och ... ja "grymma"...

Skatan är en mycket spontan människa, speciellt när jag är lite "upprymd" som jag naturligtvis var... såg att en av killarna hade en tatuering på armen med ordet *MOTHERFUCKER* .. Oj tänkte Skatan... lutade sig framåt för att riktigt kunna se... och viskade konstlat "inbjudande" till grabben: "Are you a GRANDMOTHERFUCKER too?" . Margith/Magritte höll på att ramla omkull (men hon satt ju redan) och vääste. Tyst! Är du inte riktigt klok? Och hon hade faktist rätt.... Grabben hade ingen humor... Han blängde bara på mormor Skatan, the grandmother, med avsmak... och vi flyttade oss något diskret lite längre bort.... men se´n skrattade vi så vi höll på att dööö....

Våra nätter när vi var tillbaka i Nyhavn, hur vi stötte på droger... och, ja, jag sparar lite till en annan gång. Neil Young och Bob Dylan var värda besöket i Roskilde och festivalen förstås...

Apropå kommentarer....och Bengt Djupvik

Skatan glömmer aldrig en speciell kommentar.. Jag hade just startat min första blogg på blogdog.se. Den hette också Skatans Tänk ( som sedermera blev Skatans Tänk och Magrittes Blänk). I början var det ju vääääldigt lite kommentarer. Ingen "kände" mig ännu.... men så en dag hade en MAN kommenterat...

Bengt Djupvik

Glädjestrålande kastade jag mig på telefonen och ringde till Margith/Magritte. Jag har fått en kommentaaar ... på bloggen.... av en kaaarl...

Jaså vem var det då? Bengt Djupvik heter han, känner du nå´n som heter Bengt?

Det blev tyst länge ... länge i telefonen och se´n ....ett gapskratt... Skatan fattade absolut ingenting. Vad är det som är så himla kul. Är det du som låssas frågade jag. Neej men tänk efter...

Så här var det. Görans stuga i Våmhus ligger vid en vik av Orsasjön och den viken... heter Djupvik och Göran "Djupingen" heter Bength i efternamn och så blev det... Bengt Djupvik som alias....

Som vi skrattade.... jaa Margith och jag kunde verkligen skratta, alldeles hejdlöst och lössläppt...


När jag bläddrade i min gamla blogg hittade jag ett inlägg... som jag fastnade för. Det har inget med det här inlägget att göra men ... visar en tankfull Margith och hur mycket jag saknar henne... redan innan... (Blippa på markeringen så kommer ni dit) ... Upptäckte att man inte kommer till själva inlägget (den 1 april 2008) utan bara till själva sidan så bläddra neråt så kommer ni så småningom till 1 april 2008...
PS: Nuuuu kommer man till själva inlägget. Bengt Djupvik visade mig i en kommentar.... det rätta sättet. DS

Tänk vad mycket jag gillar er... alla ..

Joe Cocker med With a little help from my friends....

(Förresten .... jämför plastiken hos Thåström hos lilla blå ... i Surabaya Johnny, warum bist du so roh?

Damerna vill inte vara med på bild.... i bloggen...

Det är ett STORT fel med min dator... Hade alldeles nyss skrivit ett långt utförligt inlägg i "rubricerat ärende" så.... vips försvann alltihop. Så nu börjar jag från början igen...

Igår träffades Matlagningsgänget (inte hela, två fattas på bilden). De vill inte "vara med på bild" så man känner igen dem, tycker att bloggskriveri är en något suspekt syssla. Någon sa, jag förstår överhuvudtaget inte varför du håller på med så´nt där... Jag förklarade att alla bloggar ju inte är som Blondinbellas eller vad hon heter ... det finns ju precis hur mycket olika profiler som helst ... t ex Gudrun Schyman...Carl Bildt, Peter Englund, Znogge, Skogsnuvan, .... Halvar...lilla blå...osv osv i all oändlighet. Jag vill iallafall inte förekomma på internet. ... På skoj har jag googlat en del av deras namn och funnit dem... i helt andra sammanhang... på internet. Men att synas på bild är ju faktiskt en annan sak tycker också Skatan... så därav ryggtavlorna. Bara vi som känner varandra känner igen oss så att säga... Skatan förklarade iallafall att jag älskar min blogg, att skriva om stort och smått, att få kommentarer, att besöka andras bloggar, att lära sig saker, att skratta... etc etc...

Vi hade iallafall en jättetrevlig kväll med god mat: en fullkornsmacka med pepparrotsost och lite lime, tror jag, och skivade kokta rödbetor på till förrätt...mums...chicken à la king med ris till huvudrätt och så panacotta med rårörda hallon till efterrätt. Och så massor av vin förstås...Skatan fick två efterrätter (jag som skall hålla igen) och vi pratade om ditten och datten, politik, finanskris, boende, skvaller, kiss- och bajshumor, mera skvaller och hade så där uppsluppet kul som man har med gamla vänner...Vi pratade, skrattade, flamsade och Skatan sa bl a att hon numera inte har så mycket emot att kallas kärring. Jag ääär ju en. Men någon tyckte att dam var ett bättre ord ... men se daam, det är jag då rakt inte. Skatan är kärring...

Väl hemkommen i säng satte mina f-e ben igång att störa.Hade glömt att ta min medicin. Det var bara att gå upp och läsa lite, blogga lite... och vid halv fyra hade det lugnat ner sig och jag kunde krypa till kojs.... Jag fick i allafalll 5 timmars sömn.Och det är ju inte så illa...

Det blev Mamma Mia och ingen Petter...

Tredje gången gillt.... Jag har skrivit ett lååååångt inlägg under den här rubriken två gånger redan... och plötligt, vips, försvann allt och jag har fått börja från början. Nu dj...rs...

Vi väntade och väntade men hörde inget från Petter så vi bestämde oss för matiné och Mamma Mia klockan 15.45. Åkte dit, fick inga biljetter men köpte istället till föreställningen klockan 18.15, åkte hem, lagade middag,avnjöt dito, gick en sväng med StinaPinaFina (som avskyr hundväder dvs regn och blåst och rusk. Man får draaa henne runt kvarterat) och gick på bio.

Mamma Mia var precis så bra som alla som sett den har sagt. En fartig, glad, sprallig, sentimental musikal om vänskap och kärlek, främst den här vänskapen som håller i vått och torrt och naturligtvis fick mina tankar att gå till Margiths och min vänskap som aldrig tar slut ... filmen triggade igång alla minnen och jag inser att Margith i alla högsta grad är närvarande i mitt liv och kommer så att förbli. Jag tänker på henne i stort och smått, har kul med henne och.... saknar henne så fruktansvärt mycket... men hon finns hos mig... och den vänskapen kan ingen ta ifrån oss...

När jag skulle krypa till kojs fick jag syn på mobilen som jag alldeles glömt bort. Ett missat samtal.

I morse ringde jag upp det missade samtalet som var från Petter.... Som tur var hade han, när han kom tlll Nyköping, bara femton minuter på sig till tåget tillbaka skulle gå så han hann inte med ett besök hos mig. Tur, eftersom jag hade glömt min mobil och det utlovade skrovmålet kanske inte infriats. Petter är också en av de här fantastiska människorna som gör det de vill utan massa om och men. Någon hade berättat att de hört Lolita på radions P1 och sagt till Petter att här var en självfrände...han tog kontakt och vandrade tillsammans med Lolita till Nyköping där han tog tåget tillbaka till sitt jobb som lärare. Både Petter och Lolita har diskbråck (Lolita är stelopererad) och fått lära sig att röra på sig är det bästa... och så blev det en vandring för Lolita Stockholm - Hamburg. Hon tyckte att hon skulle kunna göra något för att väcka männskor för miljön och samtidigt röra på sig.. och så kom den här idén att "pilgrimsvandra". Jag hoppas att få träffa både Lolita och Petter "live" någongång.. Jag kommer iallafall följa hennes vandring och väg och äventyr... till Hamburg.

Kristinas livskamrat och man, I, har lämnat oss.....

....tidigt igår morse, den 3 oktober. Vi tänker på dig, Kristina, och delar din sorg och saknad efter I. Du Kristina som lärde känna Margith i vär gamla blogg och deltog och stöttade henne när hon var sjuk och blev en mycket god vän till både Margith och mig, har nu en tung och sorglig tid framför dig. I och du var ju ett så sammansvetsat par med så mycket gemensamt, litteratur, musik, konst. Nu har I fått somna in från sina plågor och lämnar ett stort tomrum efter sig, men ett tomrum som kommer att fyllas av minnen, hans musik (han komponerade och spelade), hans memoarer (han har redigerat sina dagboksanteckningar under många år till flera delar memoarer), och som sagt, alla era minnen tillsammans. Jag citerar en dikt som du, Kristina, citerade och skrev till mig här på bloggen som tröst när Margith dött.

Ever since you left the earthly life,
I keep my eyes open for signs to see if you ended up in a good place.
And ever since you left the earthly life,
I keep your picture on the piano and my dreams are always open for you so come on over!

David Fridlund


(Skatan har försökt sig på en översättning. Förlåt David Fridlund! men så här tolkar Skatan den iallafall:)

Ända se´n du lämnade detta jordeliv,
håller jar ögonen öppna efter tecken på att du har kommit till ett bra ställe.
Och ända se´n du lämnade detta jordeliv,
har jag ditt foto på pianot
och mina drömmar är alltid öppna för dig så ...titta in, vetja !!

Jag fick också en kommentar av David Fridlund som var glad att jag citerade dikten. Många många kramar till dig Kristina!

Idag fyller några år....

Pappa, Glad 95-åring, har blivit 96 år i år och är lika pigg och smart som vanligt. Kram och Grattis!

Och lilla blå har också sin egen dag idag men antal år som firas är fördolt... förstås. Ett riktigt stort GRATTIS till lilla blå denna kulna höstdag...

Detta skrivs myyycket tidigt på morgonen för nu bär det iväg.... till Arlanda med Sonen. Ha en bra dag ni födelsedagsbarn .... och alla andra!

Och Skatan har också fått en .......

Som jag har letat efter en skata som symbol för mitt alter ego, uppstoppad eller i keramik eller ... och inte hittat någon. Och så kom Djupingen med den här fina tovade skatan...

Skatan heter Eva.

Skatan har fått en liten mes, en blå en.....

Skatan hälsade på Djupingen då han förärade mig denna söta lilla tovade blåmes, tjock och trind. Det är nämligen så att en liten blåmes kommer med hälsningar från min mamma som gick bort 2000. Om det har jag skrivit i min "gamla " blogg och Djupingen visste det.

Är hon inte söt min lilla blåmes Inga...

Strijela i hemmahamnen Marina Borik, Puntamika, Zadar, Kroatien

Foto: Göran Bength "Djupingen"

Det serverades grillad kyckling och anka... för att inte tala om dryckerna....

Savo känner på de saftiga bestarna (att kycklingar kunde vara så stooora).

Det var Skepparn och vår vän från Bayern som har sin båt Strijela (= pil på kroatiska = Pfeil på tyska = Skepparns efternamn)på Marina Borik i Zadar. Han brukar bo där några månader om året. Det var Brigitte,österrikiska och Mannens tidigare sekreterare, vän och reskamrat (Nepal 2 ggr, Indien 1 ggr). Och det var Mannen. Det var Karl och Andrea, också båtägare i Kroatien och vänner till Skepparn och från Bayern. Och det var Antonello, italienare och båtägare med båten i marinan och en av "De tre muketörerna" (senare historia) och den nyanlände Djupingen som raskt kastades in i "verkligheten". Och så Skatan förstås.

Potatissallad, gurksallad, bönsallad och sallad "man tager vad man haver" serverades till... och så drycker förstås, hemgjort vin, rött och vitt, pivo eller öl, och snapsar av allehanda sorter.... Stämningen blev hög med sång och historier och skratt och ...

Det är förstås Djupingen som tagit även denna bild.

Djupingens bilder får bli en början....

Efter att ha skrivit mitt morgoninlägg började jag min vandring bland bloggfavoriterna och såg att Djupingen lagt ut en del bilder från Kroatien-resan. Just från det här tillfället ute i byn Polizia har jag inga egna så det passade ju bra.

I halvlek, efter en vecka, kom Djupingen. Han hade rest lika jobbigt som vi gjort veckan innan, gått upp klockan 4, flugit till Split, buss till busscentralen och sen landsvägsbuss kustvägen de 17 mil som tog 3 och en halv timme. Och väl framme i Zadar var det bara att slänga ifrån sig packningen för att packas in i bilar till Savos ställe, en by som mest hade bosniska invånare, en enklav. Det är inte lätt att vara bosnier i Kroatien och helt omöjligt om man varit med i kriget (det senaste). Savo var i Turkiet då.

Det glada värdparet på bilden heter Savo och Gordana.

Kul-VDn del II......Drunken Lady, hur puben fick sitt namn... eller spritromantiken flödar?

I huset på Dalagatan fanns också en källare och ett garage... Defyr hade köpt huset. Sven hade dött. De andra företagen hade flyttat. Nu var det bara Dala It med Defyr kvar. Och Margith kläckte en idé om en egen pub... Sagt och gjort. Man lät knacka ut väggar, måla och dona, fixa bar och rustika möbler. I ett av rummen fanns ett stort bord och whiteboard och scen. Det använde man som konferensrum. Väggarna pryddes av Margiths tavlor och bonader. Här hade man fredagsöl, födelsedagsfester, andra fester och naturligtvis konferenser och kundträffar. Inget var så uppskattat som julfesterna hos Dala It...

Och så fick puben ett namn... Drunken Lady... och det gick till ... så här...
Bonden fyllde 50 år och det skulle firas. Samling på Dalagatan med drink för vidare färd (till fots) till Galaxen för mat och mera dryck... Det började direkt efter jobbet med drinkar och inväntan på alla gäster (de som kom från SSAB) och då serverades whisky....och whisky ... och whisky och Skatan hade inte riktig koll på hur många småååå (tyckte Skatan) glas som höjdes och skålades i, innan vi gick vidare. Nåväl... vad serverades på Galaxen.. Jo en landgång, traditionell sådan, med sill och ägg, räkor i ena änden och skinka, ost och oliv kanske i den andra änden....Och därtill... snaps...förstås. Det var födelsedagsfest... många tal.... många skålar....starköl till snapsen... sång och upprymdhet... så ... det gick som det gick. Skatan blev stupfull. Minnet försvann vid efterrätten/tårtan, tror jag. På något sätt baxades jag "hem" till Dalagatan och puben... och slocknade under övervakning och sov gott...hmm... hela natten.

Några veckor senare satt skylten på plats. Det är Margiths verk. Det är hon som har hittat på namnet, valt ut trästycket..karvat och bränt ur bokstäverna. Och för alla som frågar berättar Margith ... efter vem den är uppkallad. Skatan hade inget emot detta. Skatan står för sina fadäser. Men sedan kom vi på idéen... att namnet så att säga skulle vara ett "vandringsnamn"... och nästa Lady, som så att säga, trillade dit, skulle också få sitt namn inristat på baksidan.

Men, se det gick inte vägen. Nästa dam var inte alls trakterad att bli förevigad på det viset... så idéen föll och det blev bara Skatans. När Dalagatan hade sålts och DalaIt köpts upp av WM-data (ett halvår innan hon blev sjuk) och Margith slutat arbeta,för att vi alla skulle hinna göra så mycket... måla, resa, snickra, skulptera.... så togs skylten ner och Skatan har den nu hemmna i Nyköping. Men det finns mycket att berätta..många skojiga minnen.... vad som skett och förevarit på puben Drunken Lady....

Kul-VDn Del 1 ... Drunken Lady...prolog

Margith var Kul-VD i ett företag där hon var delägare. Hon hade i början av 90-talet "knoppat" av sig från Primdata, som då var SSABs dotterbolag (där även Skatan jobbade). Neej, det var inte Primdata längre. Vi hade köpts upp av Cap Gemini. Det var 4 stycken som hoppade av och dom kallade sitt företag Defyr. De hyste in sig i ett hus där andra företag också var inhysta... och på övervåningen bodde Sven. Och Margith satte igång tillsammans med sin vapendragare Bonden med festivitas. Och Skatan fick alltid vara med (utom när det var rena kund-tillställningar) Det sjöngs och spelades och dracks och åts och det var sketcher och lustigheter.... hela tiden. Det var inte bara Defyr som lämnade Cap. Så småningom flyttade även Dala It in i lokalerna på Dalagatan (och Defyr blev också delägare i Dala It)... också dom huvudsakligen gamla Primdatingar...och Capare...och Sture som spelade och sjöng (Skatan glömmer aldrig när Margith var "Maggie Don´t Touch-her" och Sture var "Stewie No Wonder"..,oj oj oj.

... och tänk ... om jag inte hade er...

...mina bloggfavoriter... som jag besöker så gott som dagligen. Huskorset, har just "stängt" men bloggen finns kvar... Halvar "pausar" eller... och lilla blå har känt en viss tvekan...

Det kan kännas tungt och motsträvigt, ibland tappar man lusten, hittar inget att skriva eller resonera om, känner kanske krav att vara "på topp" jämt. Både Skogsnuvan och Skatan har väl tänkt tanken att... nej, nu får det vara...

men för mig har den här bloggosfären verkligen blivit ett "andningshål", en "fristad" att vistas i...

så...

...

Och nu kommer huvudnumret... på förfesten... i ateljén

Förfesten i Margiths ateljé fortsatte med flera överraskningar. Bl a hade Margith förstås skrivit ihop en sång som man nog inte hade hunnit öva på så mycket... men den var rolig... och träffande...förstås. Skatans blå näsa är inte riktigt såååå blå som man kan tro.... Måste bero på fotografen ... nej inte lilla a men ljusförhållandena och ... Och en mobil är ju inte världens bästa videokamera... bortförklaringar bortförklaringar.....

Nu när jag lyssnar igen är det ju faktiskt bara slutet på sången... så inga sanningar som MargithPargith brukade leverera till EvaPeva (MargithPargith och EvaPeva, de namnen använde vi mest när vi skreeev till varandra och de kom till när vi "spånade" på Åland... varför vet jag egentligen inte ... men de fastnade.) Kära barn har många namn...

Och Djupingen kanske har heela texten i sina gömmor. MargithPargith sparade på det mesta.... så att jag kan plocka ut "godbitarna"..

En så´n där sång och dansman ... i ateljén

kul kul

När Skatan fyllde 60 hade Margith fixat en överraskningsfest i ateljén med underhållning från de mest oväntade håll... Här ses en Bonde dansa irlänsk så´n där steppdans till musik av Knappen .... Margiths stol står tom... hon fixar väl drinkar eller något...


Detta blev ett kort litet inlägg som lilla a (förstås) filmat med sin mobil...