onsdag, augusti 06, 2008

Drönardag... och ... funderingar. ... något barockt kanske

Regn och rusk och blåst... Örebroresan uppskjuten... men på eftermiddagen filmtajm (såg Falskmyntarna på hyllan, en film som rekommenderats mig av lilla blå. Men den fick anstå till en annan gång... Skatan vet att den finns iallafall). Flickorna (11 och 14 år) valde och valde och till sist blev det en "romantisk komedi, Love & Disaster tror jag den hette. Riktigt riktigt rolig: flicka bor med bögkompis, jobbar på modetidning, har tragisk vännina och pojkvän som hon tröttnat på. Då... dyker Han upp, sydamerikanen som kan dansa tango, bög förstås...tror flickan och skall
genast "fixa"... men ... Högt tempo, vackra människor ... (*** av 5).

Och sen blev det en deckare: Tatuerad torso (Irene Huss-deckare) (*** av 5).
Den tatuerade torson fick mig att komma att tänka på nå´t (som ser väldigt osmakligt ut så här på bild...blåtonen, den likbleka huden, alla små blodpluttar...) men ..Barockt ?!!!. (Portugisiska (barocco) = oregelbundet bildad pärla (Wikipedia)) .. men... Visst är det ett hjärta som framträder? Det här blåmärket (en liten propp?) framträdde, utan att jag klämt mig eller slagit mig, på insidan av mitt vänstra lår den 24 juli... Och Skatan letar hela tiden efter "tecken", efter signaler från sin älskade Margith...visst är det ett hjärta??? Jag fotograferade det inte direkt så den distinkta hjärtformen har suddats ut lite ... och färgerna har bleknat från svartblått till blått/orange.
Det är bara så... att jag saknar Margith så väldigt väldigt mycket och söker kontakt, på ett eller annat sätt. Sjukt ..... jag vet.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Skogsnuvan säger: När du minst anar det kommer hon att ta kontakt det vet jag.

Anonym sa...

Det är jobbigt att sakna någon så. När min pappa dog blott 63 år gammal pratade jag med min kollega som ett år innan hade mist sin pappa. Det blir väl bättre efter ett tag frågade jag. Nej, svarade han, men man lär sig att leva med det. Precis så är det. Och någon gång så finns glädjen där igen och minnena. Men visst är det jobbigt.
Kram!

Anonym sa...

Tatuerad torso var en riktigt ruskig bok - men bra!

Anonym sa...

Skogsnuvan! ... jag hoppas

Znogge! Jag vet...jag vet... livet gååår vidare ...Jag gläder mig åt mitt nya lilla barnbarn..så väldigt mycket..men .. det är som jag inte är riktigt med längre

Prudie!Jaa, riktigt ruskig..