Igår var Skatan hos tandläkaren i Stockholm, besökte pappa förstås och gick gick gick på Stockholms gator. Visst är Stockholm fantastiskt men jag är glad att jag inte bor där i "smeten" idag med alla framrusande otåliga människor, cyklister och bilister ... men så bodde vi ju preciiis vid Stureplan också´.... i huset till höger på bilden. Fantastisk våning, fantastiskt läge ett stenkast från Humlegården men men... man skulle ha varit 30 sådär ... Gränden användes fredag lördag (mest) som urinoar, ibland till mer än så, och för snabbisknull mot huset, och och...eftersom ju flera klubbar bokstavligen låg runt hörnet. Ja, det blev helt enkelt lite för mycket när man hittade knarkare i trappen, knappast vågade säga till dom som pinkade efter det att en kille blivit mördad på Kungsgatan ett stenkast bort när han sa åt några som just pinkade i en port..
Surkärring!..Nu låter Skatan så lastgammal som hon för tillfället känner sig. Men... sen Margith lämnade mig så så har all glädje försvunnit, allt lättsinne... Med Margith var man "ålderslös"... Nu, fast jag försöööker tänka positivt och på allt kul vi haft... och le och känna glädje vid minnena så tränger sig "aldrig mer"-tankarna fram ... och lägger sig som ett tjockt filter mellan mig och världen och nuet och livsglädjen (Skatan har ju hur mycket som helst att glädjas åt... egentligen).
Men det blir ett annat inlägg nå´n gång.... om åldrar....och ålderstänkande .
Nej ....
Nu skall Skatan packa bilen med StinaPinaFina i tratt och åka till Borlänge, Sonen. Skatan, Djupingen, Bonden och lilla a skall träffas i ateljén för första gången utan Margith...
10 kommentarer:
Jag gillar Stockholm som stad men hade varit lite tveksam till att bo allt för centralt medan barnen var små. Men var sak har som bekant sin tid.
Du ska se att din glädje kommer att komma tillbaka. Även om det känns tungt nu som kommer du att upptäcka att en dag så skrattar du glatt igen. Så är vi människor funtade. Vi lär oss att leva med glädje och sorg!
Kram!
Håller tummarna för att du får det bra i Dalarna. Kram.
Jag förstår din saknad och förstår att du är tung i hjärtat. Det är jag också efter min Ronja. Men tiden läker... kram på dej.
det ska stå nickan sa, inte anonym
vet inte vad jag ska pricka i.
Nu vet jag. Toppen
Stockholm är vackert, men Borlänge är hjärtat!
Jag tycker Stockholm är vackert, men jag skulle inte vilja bo där - nej tack!
Znogge! Ja Stockholm är fantastiskt, egentligen både för gammal och ung...det gäller bara att bosätta sig på "rätt" ställe i stan...och det här med glädjen...jo, jag vet ju att det är så... att den kommer tillbaka nån gång.
lilla blå! Jag brukar ha det bra här i Dalarna... när jag kommer där vid krönet utanför Hedemora och de blå bergen dyker upp vid horisonten så... är jag hemma ...
nickan! Förstod direkt att det var du.. Kul att du tittar in!
Stora B! Borlänge äär hjärtat!
Prudie! Mannen och jag sa också "nej tack" och flyttade till Nyköping och lugnet...men nära till Stockholm ändå.
Och till er alla: en bamsekram...
Skogsnuvan säger: Din glädje kommer nog tillbaka men du måste låta sorgen ha sin tid. Så är nog livet. Stockholm är en vacker stad det har ju Staffan visat oss med alla sina fina kort. Det är inte staden utan människorna som är skrämmande
Skogsnuvan!... och det är på nå´t vis "människorna som gör staden", åtminstone om man bor och lever i den. Korta besök och turista ...underbar förstås! Kram.
Skicka en kommentar