Strijela i hemmahamnen Marina Borik, Puntamika, Zadar, Kroatien

Foto: Göran Bength "Djupingen"

Det serverades grillad kyckling och anka... för att inte tala om dryckerna....

Savo känner på de saftiga bestarna (att kycklingar kunde vara så stooora).

Det var Skepparn och vår vän från Bayern som har sin båt Strijela (= pil på kroatiska = Pfeil på tyska = Skepparns efternamn)på Marina Borik i Zadar. Han brukar bo där några månader om året. Det var Brigitte,österrikiska och Mannens tidigare sekreterare, vän och reskamrat (Nepal 2 ggr, Indien 1 ggr). Och det var Mannen. Det var Karl och Andrea, också båtägare i Kroatien och vänner till Skepparn och från Bayern. Och det var Antonello, italienare och båtägare med båten i marinan och en av "De tre muketörerna" (senare historia) och den nyanlände Djupingen som raskt kastades in i "verkligheten". Och så Skatan förstås.

Potatissallad, gurksallad, bönsallad och sallad "man tager vad man haver" serverades till... och så drycker förstås, hemgjort vin, rött och vitt, pivo eller öl, och snapsar av allehanda sorter.... Stämningen blev hög med sång och historier och skratt och ...

Det är förstås Djupingen som tagit även denna bild.

Djupingens bilder får bli en början....

Efter att ha skrivit mitt morgoninlägg började jag min vandring bland bloggfavoriterna och såg att Djupingen lagt ut en del bilder från Kroatien-resan. Just från det här tillfället ute i byn Polizia har jag inga egna så det passade ju bra.

I halvlek, efter en vecka, kom Djupingen. Han hade rest lika jobbigt som vi gjort veckan innan, gått upp klockan 4, flugit till Split, buss till busscentralen och sen landsvägsbuss kustvägen de 17 mil som tog 3 och en halv timme. Och väl framme i Zadar var det bara att slänga ifrån sig packningen för att packas in i bilar till Savos ställe, en by som mest hade bosniska invånare, en enklav. Det är inte lätt att vara bosnier i Kroatien och helt omöjligt om man varit med i kriget (det senaste). Savo var i Turkiet då.

Det glada värdparet på bilden heter Savo och Gordana.

Dimman lättar säkert framåt da´n ...

StinaPinaFina och jag tog vår morgonrunda längs älven... dimman låg tät och det var kyligt. Skatan tyckte det var kallt i Kroatien när det var 20 grader med kall Bora-vind från norr... men det här... brrr. Jag tog bilen en bit och fick skrapa rutan för första gången i år. Är det den 30:e idag. 30:e september.?

Är i Borlänge för Sonen har gett upp sin väntan och tagit tjänstledigt en månad för att resa till Thailand och sin efterlängtade lilla fru. Migrationsverket är ju inte känd för sin snabbhet direkt. Inte klokt att det skall ta upp till 6 månader att få uppehållstillstånd när man är gift. Men vi har iallafall inte kommit till Danmarks politik ännu. Där måste ju gifta par, där en part inte är dansk, flytta till Malmö,läste jag i tidningshögen som låg och väntade när jag kom hem från Zadar och Kroatien. Jo, jag är här för att hjälpa till att packa och fixa lite och köra honom till Arlanda på torsdag. Och träffa vänner. Sonen har en hel resväska full med sommarbarnkläder till byns ungar och skrivböcker och pennor till byskolan. Han kommer som jultomten redan i oktober.
Eftersom jag nästan bara bytte kläder i Nyköping för vidare färd hit, har jag ännu inte fixat med mina bilder från segel- och Zadarsemestern... Men... det kommer både bilder och berättelser om folk och fä därnerifrån...

Nu skall jag dona lite för att så småningom äta lunch med Knappen och Milenka... Som alltid känner jag mig hemma häruppe...

Skatan har landat på hemmaplan

Skatan är flaxat men måste nog "putsa fjädrarna" innan jag kommer igång... det äääär svårt att komma igång efter mer än fjorton dagars paus...

Till min stora förnöjelse har två av mina favoritbloggare gjort come back: Halvar och Huskorset.... och Majsan har bestigit Kilimanjaro...

Själv skall jag fixa lite med mina foton, flaxa iväg till Borlänge en sväng men se´n sätter Skatan fart igen.

Skatans Tänk är stängd för semester. Åter den 28 september 2008

Ha det gôtt.... det skall jag ha...

91:an Karlsson..eller Kul-VDn i funktion

Julfest på regementet i Falun för WM-data

Och Margith är 91:an Karlsson och sjunger i stram givakt medan Sture, Britta och Micke spelar och sjunger därtill...

Den 91:an Karlsson skulle jag velat se.

Det är från Djupingens blogg (se mina favoriter till höger) som jag "knyckt" bliderna.

PS : StinaPinaFina och Skatan har varit i tidningen...

"Beskrivning
Veckans Affärer är Sveriges största affärsmagasin som ger avslöjande reportage om vad som händer inom svenskt näringsliv och initierade analyser ..."

Redaktionen presenteras och har samtidigt en veckans red.fråga. Denna vecka lyder den:

"Vägra deppa, deklarerar vi på omslaget av veckans nummer av VA och utlovar ett helt nummer utan gnäll. Därmed är redaktionsfrågan självklar: Vad är du mest nöjd med just nu?" ...

Chefsredaktören Pontus Schultz är t ex nöjd med "Det här numret av tidningen." .. och ..vidare...

... Redaktionsassistenten är just nu mest nöjd med...

"Att få ta hand om min systers hund."

Det ni.. i VA!

...men StinaPinaFina för stanna hemma....

.... inte stanna hemma precis, men hemma i Sverige, i Enköping, hos min storasyster (som man sa förr...nu är hon min lilla (smala) syster). Storasyster har haft en rottweiler, Ronja, som inte i sin ungdoms dar tyckte så mycket om andra tikar, så vi har inte träffats så mycket... men nu är Ronja i Hundhimlen och StinaPinaFina skall husera där hos Storasyster och Storasyster-Mannen. På vardagarna skall hon gå på Daagis...Det skall bli spännande.

Den gamla Skatan ... flaxar ännu ... och igen...

Idag är det tokpackning förstås. Skatan har liite svårt att planera och göra nå´t i lugn och ro... här skall flaxas.

Vi lyfter i morgon mot Kroatien och Zadar och en marina där en båt ligger och väntar .. vi skall segla...i den Kroatiska skärgården

Kul-VDn del II......Drunken Lady, hur puben fick sitt namn... eller spritromantiken flödar?

I huset på Dalagatan fanns också en källare och ett garage... Defyr hade köpt huset. Sven hade dött. De andra företagen hade flyttat. Nu var det bara Dala It med Defyr kvar. Och Margith kläckte en idé om en egen pub... Sagt och gjort. Man lät knacka ut väggar, måla och dona, fixa bar och rustika möbler. I ett av rummen fanns ett stort bord och whiteboard och scen. Det använde man som konferensrum. Väggarna pryddes av Margiths tavlor och bonader. Här hade man fredagsöl, födelsedagsfester, andra fester och naturligtvis konferenser och kundträffar. Inget var så uppskattat som julfesterna hos Dala It...

Och så fick puben ett namn... Drunken Lady... och det gick till ... så här...
Bonden fyllde 50 år och det skulle firas. Samling på Dalagatan med drink för vidare färd (till fots) till Galaxen för mat och mera dryck... Det började direkt efter jobbet med drinkar och inväntan på alla gäster (de som kom från SSAB) och då serverades whisky....och whisky ... och whisky och Skatan hade inte riktig koll på hur många småååå (tyckte Skatan) glas som höjdes och skålades i, innan vi gick vidare. Nåväl... vad serverades på Galaxen.. Jo en landgång, traditionell sådan, med sill och ägg, räkor i ena änden och skinka, ost och oliv kanske i den andra änden....Och därtill... snaps...förstås. Det var födelsedagsfest... många tal.... många skålar....starköl till snapsen... sång och upprymdhet... så ... det gick som det gick. Skatan blev stupfull. Minnet försvann vid efterrätten/tårtan, tror jag. På något sätt baxades jag "hem" till Dalagatan och puben... och slocknade under övervakning och sov gott...hmm... hela natten.

Några veckor senare satt skylten på plats. Det är Margiths verk. Det är hon som har hittat på namnet, valt ut trästycket..karvat och bränt ur bokstäverna. Och för alla som frågar berättar Margith ... efter vem den är uppkallad. Skatan hade inget emot detta. Skatan står för sina fadäser. Men sedan kom vi på idéen... att namnet så att säga skulle vara ett "vandringsnamn"... och nästa Lady, som så att säga, trillade dit, skulle också få sitt namn inristat på baksidan.

Men, se det gick inte vägen. Nästa dam var inte alls trakterad att bli förevigad på det viset... så idéen föll och det blev bara Skatans. När Dalagatan hade sålts och DalaIt köpts upp av WM-data (ett halvår innan hon blev sjuk) och Margith slutat arbeta,för att vi alla skulle hinna göra så mycket... måla, resa, snickra, skulptera.... så togs skylten ner och Skatan har den nu hemmna i Nyköping. Men det finns mycket att berätta..många skojiga minnen.... vad som skett och förevarit på puben Drunken Lady....

Det här med att bli äldre... igen och igen och igen

Jag citerar Bodil Malmsten (antar att det är OK ??)

"Att en dag se sig i spegeln och det är fullt med ränder och små graveringar på kinderna, intryck.
Det går över, tänker man, det går över om några dar.
Det är nåt jag har fått och som man har ett tag och sen går det över.
Men det är det inte, visar sig vara kroniskt.
Frågan nu är om man är samma person som förut.
Före ränderna. "

Att de inte går över - de här frågorna - de här eviga frågorna?

Kul-VDn Del 1 ... Drunken Lady...prolog

Margith var Kul-VD i ett företag där hon var delägare. Hon hade i början av 90-talet "knoppat" av sig från Primdata, som då var SSABs dotterbolag (där även Skatan jobbade). Neej, det var inte Primdata längre. Vi hade köpts upp av Cap Gemini. Det var 4 stycken som hoppade av och dom kallade sitt företag Defyr. De hyste in sig i ett hus där andra företag också var inhysta... och på övervåningen bodde Sven. Och Margith satte igång tillsammans med sin vapendragare Bonden med festivitas. Och Skatan fick alltid vara med (utom när det var rena kund-tillställningar) Det sjöngs och spelades och dracks och åts och det var sketcher och lustigheter.... hela tiden. Det var inte bara Defyr som lämnade Cap. Så småningom flyttade även Dala It in i lokalerna på Dalagatan (och Defyr blev också delägare i Dala It)... också dom huvudsakligen gamla Primdatingar...och Capare...och Sture som spelade och sjöng (Skatan glömmer aldrig när Margith var "Maggie Don´t Touch-her" och Sture var "Stewie No Wonder"..,oj oj oj.

What´s up ?

Margith och jag lyssnade ofta på What´s up och hoppade omkring som galningar i ateljén.... för att få ur oss all frustration...

Är den inte bra för ändamålet ? eller ... bara bra helt enkelt?

.... det här med ålder ....blicken på Skatan

Skatan fullständigt älskar att blogga... trots sin ålder (62+) vilket många av mina jämnåriga har svårt att riktigt förstå. Av mina bloggfavoriter här till höger är fyra stycken i min egen åler, tror jag, någotsånär, (+/- 3 år, kanske inte +, om jag tänker efter).. De andra är nog någonstans mellan 30 och 40, någon är ca 50.... Om nu den här siffran skall vara så viktig...
Det är det jag har funderat på....

Inuti känner jag mig... precis som jag alltid har känt mig... eller åtminstone tror jag det...(något visare men... i stort... jag är den jag är...och har varit från början) Jag har vänner i alla åldrar... och då menar jag vänner som jag verkligen har utbyte med (även om eller kanske p g a att vi inte alltid tycker lika ) ... och kul med.... och skrattar tillsammans med (även om Margith min allra som bästa "bästis" inte finns med mig längre).

Och nu... sen Margiths död så .... känner jag mig...ganska mycket äldre... och tyngre (rent kroppligt ääär jag tyngre)... och jag får kämpa mig till "glädjen" och "gnistan" varje dag... Det gör jag genom att börja dagen med att läsa mina favoriter här till höger (tack för att ni finns, kära ni!)...Då väcks livsandarna till liv.. och jag kan vara tacksam att jag leeever, att jag sörjer (för sörjde jag inte hade jag ju inte känt som jag känner och levat som jag levt och upplevt det jag upplevt och ...ja ni förstår). Så... lever man livet levande är det skit samma om man är 10 eller 70.... eller för den delen 62+. Då är man ålderslös. Det är först när man stelnar, inte är öppen för allt omkring sig, inte blir förbannad, glad, ledsen... ja, när man blir så där likgiltig, som man blir gammal på riktigt. Så jag får passa mig...dj-ligt noga...

Är det inte så.... tror ni?

... tiden bara rusar iväg... igår .... och idag också...

Mannen och grannen tog upp båten och Mannen for med den till Stockholm för service. Det var knepigare än han trott, Mannen. Fick gå i och skjuta på i bara kalsingarna. Och sen satt den dummern i blöta kalsonger tur och retur Stockholm. Varför tog du inte aaav dig dom? Tänkte inte på det....

Middagen med kantareller som Skatan (och Mannen) plockat på StinaPinaFina-turerna hade vi som förrätt på mackorna. Sen blev det Schücks lax med ayvar relish-creme fraiche och lättgrillade gurkmånar och röd paprika,färsk timjan, pressad potatis, sallad.,.. och liiiten biskvi till kaffet. Som tack för hjälpen till grannarna...

Och sen .... spelade vi bridge. Deeet var längesen men riktigt roligt, trots att Mannen och jag inte "var i spel" en enda gång medan vi var generösa mot grannarna som t o m gjorde lillslam (tog alla stickk utom ett), och bjuden sådan.... Preparerade kort....


Nåväl...eftersom jag inte hade någon bil fick jag släääpa hem maten från sta´n, kunde ju inte ha StinaPinaFina med mig samtidigt (gillar inte att ha henne utanför affärerna), så sedan var det hennes rundor under dagen.... så den bara gick och inget bloggande (eget inlägg vill säga) hanns med.

Nu åker Mannen, Skatan, StinaPinaFina till Stockholm och min healer och till pappa ... Ses ikväl, förhoppningsvis. Ha det gött!

... och nu går jag och tar en öl....på

... som numera är Skatans egen hemmnapub....

... och tänk ... om jag inte hade er...

...mina bloggfavoriter... som jag besöker så gott som dagligen. Huskorset, har just "stängt" men bloggen finns kvar... Halvar "pausar" eller... och lilla blå har känt en viss tvekan...

Det kan kännas tungt och motsträvigt, ibland tappar man lusten, hittar inget att skriva eller resonera om, känner kanske krav att vara "på topp" jämt. Både Skogsnuvan och Skatan har väl tänkt tanken att... nej, nu får det vara...

men för mig har den här bloggosfären verkligen blivit ett "andningshål", en "fristad" att vistas i...

så...

...

... och så blev det söndag....

Anais Nin


George Orwell



Virginia W.





och söndagstidningsläsning. Och då läste jag att "Om George Orwell hade levt hade han varit bloggare, förklarar Jean Seaton för New York Times. Hon är ansvarig för ...... en ny hemsida där författarens dagbok läggs ut, dag för dag. Året är 1938. .... Orwells blogg har redan haft 50 000 besökare sedan starten 9 augusti i år, och det finns material till år 2010, försäkrar Seaton"

och

... Skatan tror att... om Virgina Woolf hade levt hade hon varit bloggare... och det skulle säkert ha funnits lika mycket material... och om

Anais Nin (med alla sina dagböcke) hade levt... och och och

Synd vad bloggvärlden har missat genom att den "uppfanns" så sent...

eller kanske inte ändå... för bloggen, den tar ju en himla massa tid.. från det verkliga livet....

... och så blev det lördag .....

Regnet fullständigt ööööste ner och på morgonrundan ville knappast StinaPinaFina följa med. Hon stod länge och tvekade.... och matte med... Men, det bästa med att vi två går morgonrundan är att när vi kommer hem har husse - för det mesta - börjat röja, sätta in i diskmaskinen, knyta ihop soppåsar och kanske kanske sätta på morgonkaffet....

Vi åt en sen frukost .. och var rädda att den skulle krocka med lunchen eftersom lilla a och långa M, hennes syster från Amerika, skulle komma förbi och äta lunch vid ett-tiden. De dök upp vid halvtolvtiden... ville inte göra Nyköping i regnet...

Lunchen fixades medan vi pratade - ost- och skinksallad och baguette därtill och citronvatten... Och som alla vet kan Skatan prata och tiden sprang iväg medan Skatan och Mannen och lilla a fick höra om valrörelsen i Amerika, om den alldeles förskräckliga (i vårt tycke, vicepresidentkandidaten abortmotståndaren, vapenlobbyisten, kreationisten (tror jag det heter när man inte tror på utvecklingsläran, Darwin, utan på en biblisk skapelse) och gu´bevars Qvinnan som skall förmå amerikanarna att rösta republikanskt - igen. Vi europeer har väldigt svårt att sätta oss in i hur amerikanarna tänker, vi tänker på dem som bor på öst- eller västkusten (de mer liberala) och inte på dem i inlandet som (många) aldrig i livet skulle kunna rösta fram en svart president. Och Obama räknas ju som svart med sin pappa från Afrika...McCain anses ju t o m ha gjort ett djärvt drag genom att utse en Kvinna... men vad hjälper det att vara kvinna om man står får så stockkonservativa åsikter. Allt för att vinna valet. Det värsta är att risken att hon, Palin, en gång blir president om McCain vinner, ju är ganska stor. Han kommer ju att, om han vinner, bli den äldsta någonsin i amerikansk politik som, i så fall, vunnit... och då är ju risken så att säga större att han skall "trilla av pinn" och Palin stå där... Tänk ändå om den här Palin hade varit Michael - En fisk som heter Wanda - Palin, den engelske skådespelaren istället för Sarah... Tänk....

Och trots att vi i Europa håller på Obama så .... är risken stor....att vi står där med lång näsa... och radarparet McCain och Palin. Då får vi iallafall hoppas att McCain lever länge. Han är ju trots allt en vidsyntare mer liberal republikan än hon - Palin..

Nåväl, regnet öste ner heeela långa dagen och vi hade se´n efter det att lilla a och långa M rest vidare, en s´ån där Äckeldag (Se Ismalven som präglat uttrycket) om än inte i sängen. ...

Och idag regnar det också....

...oj oj oj... nu rustas det till kräftskiva i Villa Skogsberg

...och våningsplan 2 har ansvaret som arrangööörer .... Så... igår tågade grannfrun och jag ut i skogen för att plocka kantarellerna till en av de fyra pajerna (två västerbotten-, en kantarell- och en grönsakspaj), en halv korg... Nästa stopp affären där vi inhandlade alla ingredienser för övrigt, ägg, mjöl, ostar "en masse" både till Västerbottenpaj och till bordet, aubergine, lök, vitlök, paprika, squash till "höst"pajen...camember till kantarellpajen och ägg ägg ägg. ...maränger, grädde, hallon, lemon curd, citroner....

Vi höll på i köket från det vi kom hem vid 2-tiden till 19.30 och då hade inte Skatan gjort efterrätten. Mannen kom från Femöre. Vi käkade lite lax... och sen "snodde" Skatan ihop efterrätten, in i frysen och Skatan till sängs. Och se´n vet jag inget mer. Vi skall träffas klockan 10 för då skall det bakas bröd.... Helst skulle jag vilja dra nå´t över huvudet och sova vidare .... Grabbarna skall köpa kräftorna. Jämn arbetsfördelning ... brukar man väl säga. Är det inte kräftskiva vi skall ha? Kul kul (ironi från en eeelak Skata)

In the chilly hours and minutes of uncertainty....

spelade jag gång på gång i slutet av 60-talet med Donovan som jag tyckte var lika stor som Dylan... och så se´n på 90-talet när jag ständigt och jämt lyssnade på musik på Engelska puben med Margith och lilla a. Så tjaatade jag mig till att den engelska trubaduren skulle sjunga...Sjung Catch the wind för mig... snälla Al (Finlay). Han tyckte nog Skatan var lite tjatig som skulle höra den varje kväll men några gånger fick jag honom till det iallafall...

Och se´n spelade Björn Pedersen (lilla b) och sjöng... ooh så han sjöng.



t o m bättre än The Commitments

Och nu kommer huvudnumret... på förfesten... i ateljén

Förfesten i Margiths ateljé fortsatte med flera överraskningar. Bl a hade Margith förstås skrivit ihop en sång som man nog inte hade hunnit öva på så mycket... men den var rolig... och träffande...förstås. Skatans blå näsa är inte riktigt såååå blå som man kan tro.... Måste bero på fotografen ... nej inte lilla a men ljusförhållandena och ... Och en mobil är ju inte världens bästa videokamera... bortförklaringar bortförklaringar.....

Nu när jag lyssnar igen är det ju faktiskt bara slutet på sången... så inga sanningar som MargithPargith brukade leverera till EvaPeva (MargithPargith och EvaPeva, de namnen använde vi mest när vi skreeev till varandra och de kom till när vi "spånade" på Åland... varför vet jag egentligen inte ... men de fastnade.) Kära barn har många namn...

Och Djupingen kanske har heela texten i sina gömmor. MargithPargith sparade på det mesta.... så att jag kan plocka ut "godbitarna"..

En så´n där sång och dansman ... i ateljén

kul kul

När Skatan fyllde 60 hade Margith fixat en överraskningsfest i ateljén med underhållning från de mest oväntade håll... Här ses en Bonde dansa irlänsk så´n där steppdans till musik av Knappen .... Margiths stol står tom... hon fixar väl drinkar eller något...


Detta blev ett kort litet inlägg som lilla a (förstås) filmat med sin mobil...

... det är inte så underligt, sa doktorn...

Idag har Skatan varit hos doktorn (på tiden tycker Mannen som har tjatat länge). Och jag hade en lång lång lista på saker jag skulle ta upp...

1. Sömnlöshet
2. Ont i magen i Vargtimmen (mellan 4 och 5 sisådär)
3. Nytt recept för mina restless legs
5. Mina leder värker så jag knappt kommer ur sängen
6. Remiss för min grå starr... jag går numera som i dimma (starren var inte tillräckligt mogen sist...)
7. Yrsel lite till och från (.... inte sååån yrsel tyvärr)
8. Hörseln... jag hööör inte så bra... men den punkten glömde jag
9. Det var nog en punkt till men....jo jag har gått upp sisådär 10 kg på 2 månader...

Och jag hade inte kommit innanför dörren förrän jag började gråta och snyfta. Vad som helst kan "trigga igång" tårarna... bara att någon frågar Hur är det fatt? eller hur mååår du? så.... Och så berättade jag om Margith och saknade... om att glädjen finns så långt långt inom mig... att det ligger som en tjock svart filt över mig så jag liksom inte kan komma igång och glädjas ... fast det finns så otroligt mycket att glädjas över...T ex så har jag inte skrattat ... sådär från tårna och ja...helt okontrollerbart sedan i januari när Margith hade "paus"...från den dj-a cancern...

Han, doktorn och jag, pratade och pratade och till slut kom vi båda fram till att.... det kanske inte är så underligt... att sorgen tar sina egna vägar... men sova måste jag ju... så han skrev ut några sömntabletter som jag kunde prova... och ont i magen... ja det har jag ju haft till och från så ... Zantac vid behov... Men att jag gråter .... ja, det är inte så underligt. Och jag blev så oerhört glad och lättad att han inte skrev ur några "lyckopiller"... att han tog sig tid... tog all världens prover, på lever njurar sänkan...han lyssnade på hjärta och lungor, klämde på sköldkörtel, böjde och tänjde på leder... och så skall han ringa om en vecka och berätta om resultaten... Men inte är det något reumatiskt... det kunde han aldrig tro... Och mina 10 extrakilo... Herregud, man kan ju inte tampas med allt på samma gång...

Men jag haar faktiskt börjat tampas lite med mina kilon iallafall....

... som en svart rund karamell

Livet

Jag har älskat dig
som jag älskade en svart rund
karamell i min barndom
slog in den i omslagspapperet så
fort jag slickat på den
slickade jag på den en gång till
Medan jag slog in den allt fortare
Slickade jag allt saktare
Nu finns bara jag och omslagspapperet kvar
Jag måse stå ut: sorg

(skrivet av Na Ye, född -64, en av Kinas mest intressanta kvinnliga poeter)

... hur kul vi hade....

Det här Mamma Mia-klippet.... oj, det fick verkligen mina känslor i gungning. Och mina tankar och minnen.. .Så mycket roligt som Margith och jag haft genom åren... trots vår "höga ålder". Margith skulle fylla 60 i januari 2009 och Skatan är som sagt 62, långt gånget på det 63:e. Och vi kände ju inte ens varandra som unga utan vi hittade varandra som medelålders (40 år var väl jag ungefär). Och så denna påminnelse.... att jag inte har någon sådan vän längre. Ingen vän som är så där sorglöst ålderslöst tokig, ingen vän som jag kan vara så där himmelskt obekymrad med,som är som jag äär egentligen. Och jag frågar mig. Hur skall jag hitta tillbaka dit utan Margith?


"Den som kysser Glädjen i flykten,
hon lever i Evighetens soluppgpng." (Blake)


Jag skall börja så smått att berätta om en eller annan episod... att minnas helt enkelt och dela med mig av hur kuul vi hade de här åren, Margith och jag, bara vi två eller tillsammans med andra vänner... hur kul vi hade...



Bilden har tagits av lilla a (förstås) när vi var i Skagen en av gångerna...