Visar inlägg med etikett Storfamiljen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Storfamiljen. Visa alla inlägg

torsdag, november 13, 2008

Det var ett fint avsked...



Hoppets kapell var fyllt av I:s stora familj, syster, barn, barnbarn, övrig släkt och många vänner och så förstås hans livskamrat, hans förtrogna, hans maka Kristina. Hon såg så liten och ensam ut bland oss alla och jag tänker såå mycket på henne nu, hur tungt det måste vara att komma hem och öppna dörren och inte ha sin I där, inte mötas av musiken som han omgav sig med... Göran talade med mig om ensamheten som slog emot honom när han kom hem om dagarna...

I var musikalisk. Och ett av musikstyckena som framfördes hade I komponerat: Gårdlösa, Op 3, 1996. Det var ursprungligen komponerat för saxofonkvartett men bearbetats för orgel av en av I:s lärare inom komponerndet. Och det
var vackert.. Det spelades vid defileringen när vi alla tog farväl men jag lyssnade väldigt noga ...och det var verkligen ett vackert stämningsfullt mnusikstycke. I hade inte velat ha något av sitt eget med men Kristina och barnen hade trotsat i detta och jag tror att han satt nöjd i sin himmnel och lyssnade.

Jaa...2008 har varit ett sorgens år ... men, inte att förglömma, ett glädjens år också. Mannen och jag har fått vårt fjärde barnbarn, Agnes, och Kaxe har fått en lillasyster.. och Sonen har gift sig med sin Pa... och till och med fått hem henne till Sverige. Ikväll ringde han och berättade att han förhört henne på 49 svenska ord, som hon klarade galant: ett skärbräde, en kopp, jultomte, och allt vad det var...

Så sorg och glädje har växlat i år ... mer än många andra år...

Idag skall vi ta farväl av I, Kristinas livskamrat...



... i Hoppets kapell

"I varje själ finns tusen själar fångna,
i varje värld är tusen världar dolda ..."

Gunnar Ekelöf

söndag, november 02, 2008

Hemma igen... bloggstress....

Hemma igen efter minst sagt fullspäckade Wiendagar. Den enda miss vi gjorde var att vi totalt glömt bort att 1 november är helgdag och inte en enda affär var öppen... Och vi hade bara fönstershoppat de andra dagarna och sparat inköpen till hemresedagen. Nåväl... vi har haft roligt. Skatan lät Mannen följa med Jo-Jo till Spanska ridskolan och uppvisningen där eftersom Skatan sett föreställningen för två år sedan med Ida..och Mannen aldrig sett den. För det är en verklige upplevelse.

Dag 1. Anlände till Wien, checkade in, besökte Stefansdomen och tände ljus...Gick sedan och åt wienerschnitzlarna, de största man kan tänka sig på Figlmüller. Fönstershoppade lite. Tidigt i säng efter låååång dag
Dag 2. Käkade massvis med frukot (äggröra, bacon, frukter, yogurt, kaffe, choklad, nötter och och...). Mannen och Jo-Jo till Naturhistoriska och Skatan till Leopoldmuséumet (muséet ??) där det var en specialutställning med Egon Schieles konst, Egon Schiele,

som Skatan tycker så mycket om (tillsammans med Gustav Klimt)- Det var ganska festligt: ... när vi steg ur hissen på hotellet möttes vi av Schielereproduktioner... och här hemma läser jag just en bok om Egon Schiele av Kai Artinger....
En annan konstnär som visades retrospektivt var Christian Schad.

Han kände jag inte till tidigare och han målade fantastiska porträtt (som ju Skatan är speciellt intresserad av). Jag blev så inspirerad så nu skall jag utveckla mig, kanske ta upp en del drag som både Egon Schiele och Christian Schad (vars porträtt blev ikoner på 30-talet) har i sin porträttmålning och äntligen börja måla igen.
Vi åt middag på en grekisk restaurang (där Ida och vi var för två år sedan. Gick helt och hållet "i hennes fotspår") Slutligen eller innan dess åkte vi hissen upp till Stefansdomens klocktorn...


Dag 3: Mastodontfrukost. Tunnelbanan till Schönbrunn och djurparken som är Djurparken med stort D. Alla djur fanns där, pandor, björnar av alla de sorter, elefantor, fåglar, tigrar, lejon, pungråttor, fladdermöss, ormar. Vi brev så trötta så.... vi åt middag på restaurangen vi slottet, tog tunnelbanan tillbaka. För att åka 20 minuter med häst (Flora och Bella) och vagn. Kusken hade tränat på Solvalla, dock inte Flora och Bella. Sen åt vi Sachertårta och drack kaffe på café Demel, konkurrenten till Sacher dit Zizi (kejsarinnen) hade en hemligt underjordisk gång.
Mennen och Jo-Jo var sedan på föreställningen på Spanska ridskolan medan Skatan tog igen sig.
Dag 4. Till Pratern och det stora pariserhjulet och vagn 26,
den vagn som Ida och vi åkte i för två år sedan och som vi "klottrade" våra namn i. Det var så mycket klotter så vi hittade inte våra men klottrade nytt. Fy skäms men väggarna var faktiskt fyllda av signaturer och årtal. Idag var det också vår bröllopsdag (39 år) och Allhelgonadag och vi gick till Stefansdomen för att minnas våra döda och tänka på dom genom att tända ljus. Det var så otroligt vackert med orgelsång...och alla ljus...

Detta var en bråkdel... av vad vi upplevde. Alla gaturartister, folklivet, ja... atmosfären. Skatan älskar verkligen Österrike. Jag känner mig henmma där... och så fri...

Nu gäller det bara att ta igen och läsa alla mina vän-bloggar... eller så tar jag vid vid nuet....


Förresten "fällde" vi en av björnarna och tog med den hem. Nu sitter den som en trofé i hallen över tavlan av Högfeldt (Flickan med de röda skorna)som Skatan impulsköpt en annan gång och det är också en annan historia....

tisdag, oktober 28, 2008

TV 6, klockan 07.50 onsdag morgon blir det 15 minuter i strålkastarljuset för Glad 95-åring, numera 96 år...



Henmma igen utan StinaPinaFina som glatt viftande på svansen sprang in till hundarna på dagis... Grytan småputtrar, Jo-Jo med pappa M har inte dykt upp ännu så då tänkte jag passa på med en TV-annonsering. Glad 95-åring, numera 96 år, ringde och berättade att i morgon onsdag är han på TV6 klockan 07.50 (tidigt på morgonen alltså) och berättar antagligen om hur fantastiskt hans äldreboende är och fungerar. Skatan själv sitter i bilen på väg till Arlanda men jag hoppas Nickan spelar in så man kan få se det hela när jag kommer åter.

Han var ganska stolt under ytan tror jag eftersom han ville att jag skulle ringa och meddela lilla e, Karin och co i Skåne så att ingen skulle missa hans minuter i etern...

Snart...



efter morgonrundan och frukost skall StinaPinaFina och Skatan ge sig iväg till Nickan och .... daaagis. Det tror jag StinaPinaFina ser fram emot... fast hundar inte kan se fram emot utan lever här och nu. Det där som vi läser hur många böcker som helst för att lära oss... det där härochnu...

Nåväl. Vi flaxar, som sagt, iväg efter frukost, hämtar P, kör till dagis och de nya kompisarna. Se´n lunchar Skatan med P och flaxar hem igen.

För se då kommer Jo-Jo med farsgubbe från Skåne.


Jo-Jo, Mannen och Skatan åker nämligen imorgon bitti till Wien där ALLT som Wien har att bjuda en 11-åring skall hinnas med på fyra dagar...Spanska ridskolan, pariserhjulet, Schönbrunn med djurparken, åktur med Wiens Fiaker (häst och vagn), äta Wiens största wienerschnitzel på riktigt kalvkött hos Figlmüller, Sacher med Sachertårtbit, shoppa i gamla stan, bo på hotell förstås med hotellfrukost (glöm inte den utlysta namntävlingen, se inlägget om Utmaningen) där allt som en hotellfrukost skall innehålla finns... något museum och Stefansdomen och....

Skatan skall iallafall ta med sina masai-skor.

lördag, oktober 25, 2008

Äntligen .....



... har Pa fått uppehållstillstånd och Sonen får hem sin brud.

Äntligen... men fortare än förväntat iallafall. Man hade sagt december på Migrationsverket...

Detta är ett kort glädjebud innan Skatan går ut i det friska höstvädret och höststädar med de andra i Villa Skogsberg....

fredag, oktober 17, 2008

lördag, oktober 04, 2008

Kristinas livskamrat och man, I, har lämnat oss.....



....tidigt igår morse, den 3 oktober. Vi tänker på dig, Kristina, och delar din sorg och saknad efter I. Du Kristina som lärde känna Margith i vär gamla blogg och deltog och stöttade henne när hon var sjuk och blev en mycket god vän till både Margith och mig, har nu en tung och sorglig tid framför dig. I och du var ju ett så sammansvetsat par med så mycket gemensamt, litteratur, musik, konst. Nu har I fått somna in från sina plågor och lämnar ett stort tomrum efter sig, men ett tomrum som kommer att fyllas av minnen, hans musik (han komponerade och spelade), hans memoarer (han har redigerat sina dagboksanteckningar under många år till flera delar memoarer), och som sagt, alla era minnen tillsammans. Jag citerar en dikt som du, Kristina, citerade och skrev till mig här på bloggen som tröst när Margith dött.

Ever since you left the earthly life,
I keep my eyes open for signs to see if you ended up in a good place.
And ever since you left the earthly life,
I keep your picture on the piano and my dreams are always open for you so come on over!

David Fridlund


(Skatan har försökt sig på en översättning. Förlåt David Fridlund! men så här tolkar Skatan den iallafall:)

Ända se´n du lämnade detta jordeliv,
håller jar ögonen öppna efter tecken på att du har kommit till ett bra ställe.
Och ända se´n du lämnade detta jordeliv,
har jag ditt foto på pianot
och mina drömmar är alltid öppna för dig så ...titta in, vetja !!

Jag fick också en kommentar av David Fridlund som var glad att jag citerade dikten. Många många kramar till dig Kristina!

torsdag, oktober 02, 2008

Sonen hade bestämt.. håret och skägget skulle få växa tills de möttes igen...men







... lilla frugan i Thailand skrek rakt ut.... så förvandlingen ägde rum dan före dan för återföreningen men har härmed dokumenterats som bevis att den prydlige mannen visst kunnat se ut som den vilde han kände sig som när han var skild ifrån sin älskade.

Idag fyller några år....



Pappa, Glad 95-åring, har blivit 96 år i år och är lika pigg och smart som vanligt. Kram och Grattis!

Och lilla blå har också sin egen dag idag men antal år som firas är fördolt... förstås. Ett riktigt stort GRATTIS till lilla blå denna kulna höstdag...

Detta skrivs myyycket tidigt på morgonen för nu bär det iväg.... till Arlanda med Sonen. Ha en bra dag ni födelsedagsbarn .... och alla andra!

fredag, september 12, 2008

PS : StinaPinaFina och Skatan har varit i tidningen...


"Beskrivning
Veckans Affärer är Sveriges största affärsmagasin som ger avslöjande reportage om vad som händer inom svenskt näringsliv och initierade analyser ..."

Redaktionen presenteras och har samtidigt en veckans red.fråga. Denna vecka lyder den:

"Vägra deppa, deklarerar vi på omslaget av veckans nummer av VA och utlovar ett helt nummer utan gnäll. Därmed är redaktionsfrågan självklar: Vad är du mest nöjd med just nu?" ...

Chefsredaktören Pontus Schultz är t ex nöjd med "Det här numret av tidningen." .. och ..vidare...

... Redaktionsassistenten är just nu mest nöjd med...

"Att få ta hand om min systers hund."

Det ni.. i VA!

...men StinaPinaFina för stanna hemma....



.... inte stanna hemma precis, men hemma i Sverige, i Enköping, hos min storasyster (som man sa förr...nu är hon min lilla (smala) syster). Storasyster har haft en rottweiler, Ronja, som inte i sin ungdoms dar tyckte så mycket om andra tikar, så vi har inte träffats så mycket... men nu är Ronja i Hundhimlen och StinaPinaFina skall husera där hos Storasyster och Storasyster-Mannen. På vardagarna skall hon gå på Daagis...Det skall bli spännande.

fredag, augusti 08, 2008

Skatans äldsta dotter, äldsta barnbarn och yngsta ...


Örebrofamiljen - några bilder




Hela familjen B... kaxig Karl Axel... stolt Svärson II och så Modern med barnet... det nya... lilla Agnes.


måndag, augusti 04, 2008

Jo-Jos små historier ... förstås

Jo-Jo och Skatan har gjort rundan till havsbadet med StinaPinaFina idag... och då blev SkatanMormor underhållen bl a med nedanstående vitsar... Fyndiga tycker Skatan, eller hur?

Här på Femöre stormar och regnar det som bara den... vi har shoppat idag och lunchat i sta´n och spelat alla kortspel och gått igenom alla boklådor... och det är ganska dålig väderprognos...
Ska man kanske åka till sta´n och se på film... imorgon?

Dockan

Flickorna från Skåne har anlänt (med regnet) till Femöre.... När dottern Karin såg bilden på vår senaste lilla tös... utbrast hon...Men mamma, vad lik hon är lilla e´s och min kåldocka som vi hade när vi var små.... Tja...ett mormorshjärta kan väl inte tycka...men det bestämda lilla draget över munnet, huvudformen....visst... Och som flickorna älskade sina kåldockor (som de hade "riktiga" adoptionspapper på med namn och bakgrundshistoria) Var finns de här dockorna nu? Kankse något för Agnes om några år?

söndag, augusti 03, 2008

När Lillan kom till jorden var hon inte så liten ....

Lilla Agnes vägde hela 4 630 g och var 50 cm lång... en riktig liten knubbis. (jämfört med Karl Axel som vägde 4 150 och var 54 cm) .... och hungrig som bara den. Vill äta hela tiden...måste ju hålla sig i form.

Agnes - hemma

Lillan, Agnes, är hemma, trygg bakom galler i hagen...

fredag, augusti 01, 2008

Dagens ris...att man skall behöva...idag...


En trött liten skara ...vandrar bort för att "kolla"..."kolla mommo ..traktoå"...Pappa har åkt tillbaka till mamma och lillasyster...och traktorn är ju nästan så kul...att man glömmer att längta.


Som vi står där...Kaxe pekar och skrattar och njuter för fullt...kommer en ung kvinna, 20 år sisådär..och gastar " det är stääängt...här får ni inte vara ..Men han, den lille, älskar traktorer och vi skall bara titta lite...Det kan ni göra från vägen...."


Det är ingen idé med så´na människor..att diskutera menar jag....det är bara att vända och gå...och det var inte i någons trädgård ... utan en gårdsplan vid en lagård... ingen idé, men helst skulle jag vilja slå henne på käften...Inte att undra på att våldet bre´r ut sig... om det nu gör det.


Och, det värsta av allt, det är allt oftare som Skatan träffar på så´na här människor, snåla och och... Kanske har jag fått det för att öva på nå´t, tålamod, inlevelse... En uppgift för att gå visare ur livet såsmåningom... Karma.... hmmm


Snart vaknar iallafall Kaxe och då skall han få åka och träffa sin lillasyster...medan mormor och morfar får vänta tills imorgon....Tänk en liten ny människa...Livet är iallafall fantastiskt, trots "dumma" människor....

torsdag, juli 31, 2008

Klockan är tio i tio...och vi väntar fortfarande...

...och medan vi väntar läser vi den ena traktorboken efter den andra....kör med leksakstraktorerna...går ut och går med hundarna och letar efter traktorer...vi hittade 4 stycken på samma ställe...lyckan var gjord.

Tiden sniglar sig verkligen framåt när man väntar på något så här...så här stort. Och så vet man att lilla e har det jobbigt som sjutton...Vid 4-tiden låg hon i badet och värkarna var regelbundna...vid 8-tiden hade de satt epiduralbedövning (om det nu heter så) ...och Skatan har sagt till Svärson II att när barnet kommer, närhelst - om det så är vargtimmetid - så ring...Kaxe sover iallafall ... äntligen, efter det att Skatan sjungit Mors lilla Olle hur många gånger som helst. Började jag sjunga på något annat, vyssan lull eller så, så slet han nappen ur munnen och sa Olle med en trött men uppfordrande liten röst. Men nu sover han iallafall och så gör snart Skatan också. Och imorgon har vi kanske en ny liten familjemedlem....