Idag har jag jobbat med min blogg....

... och gjort en blogglista

I brist på morgoninspiration tänkte jag fördjupa mig i bloggens mysterier. Jag hittade en "gadget" där mina bloggvänners inlägg uppdaterades. Jättebra för en lat person som Skatan. Då behöver jag inte flaxa till bloggar vars inlägg jag redan läst.

Men det gick inte helt perfekt... jag kunde inte skriva in alla. En del blogdog-vänners bloggar funkade helt enkelt inte... Jag hade nämligen tänkt ta bort listan på mina bloggfavoriter och istället ha den här.

Nuuu vet jag. Jag minimerar listan på bloggfavoriterna till de namn jag inte "får in" på den andra listan.

Idag har jag sovit ovanligt länge... ända till halv 7... och virrigare än vanligt är Skatan. Godmorgon gott folk. Nu börjar dagen...

Pia Göransson-Lie har målat Novembermorgon

För ett år sedan...

Flera av mina bloggvänner har gått tillbaka i sina bloggar för att se vad de gjorde för ett år sedan.... Så då gör Skatan detsamma. Då hade jag en annan blogg som så småningom blev Skatans Tänk och Magrittes Blänk...

Nå, iallafall ,... Den natten var jag ute flera gånger. StinaPinaFina var magsjuk och ... Tryck här så kan ni läsa om vad som hände i Skatans liv för exakt ett år sedan... Man får bläddra lite för att komma ner till dagens datumn den 10 november... det hade iallafall snöat....

Äntligen .....

... har Pa fått uppehållstillstånd och Sonen får hem sin brud.

Äntligen... men fortare än förväntat iallafall. Man hade sagt december på Migrationsverket...

Detta är ett kort glädjebud innan Skatan går ut i det friska höstvädret och höststädar med de andra i Villa Skogsberg....

Så... nu har Skatan dragit på sig sina nya boots....

Skatan passar på när Mannen är på landet med StinaPinaFina. Så fort jag kom hem från sta´n där jag bytt eller rättare sagt lämnat tillbaka ett par fullständigt vansinniga byxor som Skatan köpte så där på impuls för några dagar sedan, så drog jag på mig mina nya boots för att gå in dom i lugn och ro här hemma. Mannen sa när jag kom hem med dom att det var väl ett onödigt köp... du kommer iallafall inte att kunna ha dom med din fotled... Och det verkade nästan inte så... efter att ha premiärgått med dom i Örebro var jag möööör, eller rättare sagt foten. Men skam den som ger sig. Dom skall bli som ett andra skinn på mig. Så det så.

Jag har ingen förträfflig brevbärare, som Halvar, utan får gå och hämta mina paket eller större försändelser själv på Hemköp och släpa hem dom. Idag var det De välvilliga av Jonathan Littell (Znogge! Inte viste jag att den var såååå tjock. Den är ju i Norén-klass) och så passade jag också på att köpa Anaîs Nin Maskerad - så naken av Elisabeth Barillé som jag fullständigt ramlade över. Men det dröjer nog ett tag innan Skatan kan ge sig i kast med de här böckerna. Just nu läser jag Joyce Carol Oates Dödgrävarens dotter och har lite kvar... fantastisk bok men jag återkommer om mitt utförliga omdöme när jag läst klart. Som sidolitteratur läser jag fortfarande Dagboksbladen av Virginia Woolf. Dagböcker är faktiskt lite "tradiga" att sträckläsa men oj så bra den är. Kan verkligen rekommenderas. Hon skriver om sitt liv för en så där 75 år sedan... och kommentarer och iaktagelser gör att man känner som om det kunde vara idag. Kanske inte helt förstås, vi har väl knappast soaréer och så´nt men hon är så levande och hon beskriver sin omgivning så ... så... ibland så elakt men träffande... ibland så ömsint och träffande. Ja, helt enkelt en författarinna av rang.... naturligtvis.

Nu skall jag passa på och gå och läsa en stund.... när de störande elementen (Mannen och StinaPinaFina) är ur vägen...

Luften hade gått ur mig....

Detta är en Kråka, ingen Skata... men hon sitter där framför de nedfallna höstlöven iallafall... vare sig hon är en Kråka eller Skata...


Skatan vaknade i natt och låg och tänkte och funderade .... på absolut ingentiiing...men se´n så, så tänkte jag att mina dagar virvlar iväg som höstlöv i storm... prasslar och rasslar... eller flaxar kanske... och jag är alldeles tom...

Jag hade bestämt mig... att lugna ner mig... göra en bloggpaus tills jag har något att säga...

Igår var jag i Stockholm... igen (lite akut blev det). Solen strålade, vinden och löven blåste, pappa strålade och berättade historier ur sitt långa liv så jag missade det tåg jag tänkt åka tillbaka med... och Skatan själv var ..låååg. Jag saknar min Margith så in i h-e ... Det kommer över mig och det går helt enkelt inte att beskriva.. det oåterkalleliga... det slutgiltiga. Aldrig-mer-känslan. Det har till och med gått så långt att jag nästan tror att allt slutar där... med döden... att jag inte ens kan få en liten hälsning, en pust... från hennes ande ... hennes själ.

Men så... innan jag började skriva det här gick jag in till några av mina bloggvänner... och fick nytt blod... ny energi...

Idag skall vi åka till Femöre klockan 10 och träffa någon... sen till banken på eftermiddagen ... och träffa någon.. berättade Mannen igår när jag kom hem.... Neeeej skrek jag, jag måste få någon dag utan en massa måsten. När skall jag börja måla igen, stryka den där högen... eller bara vara.. På fredag..kommer gäster (jättekul i och för sig men....) och sen ... sen....

Nu skall Skatan sätta ner foten... ja ... efter det här med banken och Femöre och planering av middagen och... men, ja... iallafall... nu sätter jag ner foten. Så.

Sista boken från Finistère....

Jag slank in på Hedengrens för att köpa Sista boken från Finistère av Bodil Malmsten... Hade på morgonen läst hennes hemsida att den skulle finnas ute i handeln. Neej... inte förrän den 28:e. Men... hon säger ju själv... Fel fel fel vi ska ringa till förlaget och de får kontakta Bodil. Men ännu finns ingen ändring så det saaa dom nog bara att de skulle göra, ringa förlaget. Dom på Hedengrens...

Istället slank Skatan in på Pocketshop på Centralen och köpte mig en bok:

Vad är konst och 100 andra jätteviktiga frågor av Ernst Billgren

Svårt som vanligt att få plats på tåget och satt inklämd mellan resväskor och en annan "tjockis" med mina väskor i knät och läste. Har hunnit 68 kapitel (Ett kapitel består av 2 pocketboksidor). Så rolig, fyndig, befriande, uppfriskande att jag gick hem och såg på min "konst" med helt andra ögon (lägg märke till citationstecknen. Jag har ännu inte smält boken riiktigt).

Ett exempel bara:

"3.

Om du bara
skulle ge ett enda råd till en
blivande konst-
när, vilket
skulle det vara?

Kort svar:

Måla himlen först och sedan träden så slipper du pilla in himlen mellan grenarna."

Så genialt enkelt, eller hur?

Och så fanns ju där ett Långt svar också. Förstås.

Dimman lättar säkert framåt da´n ...

StinaPinaFina och jag tog vår morgonrunda längs älven... dimman låg tät och det var kyligt. Skatan tyckte det var kallt i Kroatien när det var 20 grader med kall Bora-vind från norr... men det här... brrr. Jag tog bilen en bit och fick skrapa rutan för första gången i år. Är det den 30:e idag. 30:e september.?

Är i Borlänge för Sonen har gett upp sin väntan och tagit tjänstledigt en månad för att resa till Thailand och sin efterlängtade lilla fru. Migrationsverket är ju inte känd för sin snabbhet direkt. Inte klokt att det skall ta upp till 6 månader att få uppehållstillstånd när man är gift. Men vi har iallafall inte kommit till Danmarks politik ännu. Där måste ju gifta par, där en part inte är dansk, flytta till Malmö,läste jag i tidningshögen som låg och väntade när jag kom hem från Zadar och Kroatien. Jo, jag är här för att hjälpa till att packa och fixa lite och köra honom till Arlanda på torsdag. Och träffa vänner. Sonen har en hel resväska full med sommarbarnkläder till byns ungar och skrivböcker och pennor till byskolan. Han kommer som jultomten redan i oktober.
Eftersom jag nästan bara bytte kläder i Nyköping för vidare färd hit, har jag ännu inte fixat med mina bilder från segel- och Zadarsemestern... Men... det kommer både bilder och berättelser om folk och fä därnerifrån...

Nu skall jag dona lite för att så småningom äta lunch med Knappen och Milenka... Som alltid känner jag mig hemma häruppe...

.... det här med ålder ....blicken på Skatan

Skatan fullständigt älskar att blogga... trots sin ålder (62+) vilket många av mina jämnåriga har svårt att riktigt förstå. Av mina bloggfavoriter här till höger är fyra stycken i min egen åler, tror jag, någotsånär, (+/- 3 år, kanske inte +, om jag tänker efter).. De andra är nog någonstans mellan 30 och 40, någon är ca 50.... Om nu den här siffran skall vara så viktig...
Det är det jag har funderat på....

Inuti känner jag mig... precis som jag alltid har känt mig... eller åtminstone tror jag det...(något visare men... i stort... jag är den jag är...och har varit från början) Jag har vänner i alla åldrar... och då menar jag vänner som jag verkligen har utbyte med (även om eller kanske p g a att vi inte alltid tycker lika ) ... och kul med.... och skrattar tillsammans med (även om Margith min allra som bästa "bästis" inte finns med mig längre).

Och nu... sen Margiths död så .... känner jag mig...ganska mycket äldre... och tyngre (rent kroppligt ääär jag tyngre)... och jag får kämpa mig till "glädjen" och "gnistan" varje dag... Det gör jag genom att börja dagen med att läsa mina favoriter här till höger (tack för att ni finns, kära ni!)...Då väcks livsandarna till liv.. och jag kan vara tacksam att jag leeever, att jag sörjer (för sörjde jag inte hade jag ju inte känt som jag känner och levat som jag levt och upplevt det jag upplevt och ...ja ni förstår). Så... lever man livet levande är det skit samma om man är 10 eller 70.... eller för den delen 62+. Då är man ålderslös. Det är först när man stelnar, inte är öppen för allt omkring sig, inte blir förbannad, glad, ledsen... ja, när man blir så där likgiltig, som man blir gammal på riktigt. Så jag får passa mig...dj-ligt noga...

Är det inte så.... tror ni?

... tiden bara rusar iväg... igår .... och idag också...

Mannen och grannen tog upp båten och Mannen for med den till Stockholm för service. Det var knepigare än han trott, Mannen. Fick gå i och skjuta på i bara kalsingarna. Och sen satt den dummern i blöta kalsonger tur och retur Stockholm. Varför tog du inte aaav dig dom? Tänkte inte på det....

Middagen med kantareller som Skatan (och Mannen) plockat på StinaPinaFina-turerna hade vi som förrätt på mackorna. Sen blev det Schücks lax med ayvar relish-creme fraiche och lättgrillade gurkmånar och röd paprika,färsk timjan, pressad potatis, sallad.,.. och liiiten biskvi till kaffet. Som tack för hjälpen till grannarna...

Och sen .... spelade vi bridge. Deeet var längesen men riktigt roligt, trots att Mannen och jag inte "var i spel" en enda gång medan vi var generösa mot grannarna som t o m gjorde lillslam (tog alla stickk utom ett), och bjuden sådan.... Preparerade kort....


Nåväl...eftersom jag inte hade någon bil fick jag släääpa hem maten från sta´n, kunde ju inte ha StinaPinaFina med mig samtidigt (gillar inte att ha henne utanför affärerna), så sedan var det hennes rundor under dagen.... så den bara gick och inget bloggande (eget inlägg vill säga) hanns med.

Nu åker Mannen, Skatan, StinaPinaFina till Stockholm och min healer och till pappa ... Ses ikväl, förhoppningsvis. Ha det gött!

Hå hå ja jaa, hå hå ja ja... tänk vad det blåser i träna i dag....

Är i Nyköping... stygnen skall tas... glömt hälften i Borlänge... och hälften i bilen som är på Femöre... Det är mycket nu ...

Efter stygnborttagning kommer Mannen med bilen, vi växlar om, han tar StinaPinaFina och jag susar iväg till Lillan och Kaxe.... över helgen. Skall bli kul att se hur mycket Lillan växt på en månad...

Skatan flaxar som synes oförväget vidare... Hjälp! känns det som man vill kraxa fram ibland....

Femöre

.... och nu väntar StinaPinaFina

på sin morgonrunda...

Lilla a ... fotografen i egen hög person

Jag måste naturligtvis också lägga ut en bild på den eminenta fotografen på alla våra äventyr. Jag tror att bilden är tagen vid samma tillfälle som den tidigare...d v s lilla a fyllde år...det var henne vi firade...

Idag fick jag en fin present...av lilla a

Skatan fick en cd med massvis av bilder som lilla a tagit under många många år (innan jag lärde känna dem också)... Den här bilden är tagen i Magrittes/Margiths ateljé för lite mer än ett år sedan (lilla a:s födelsedag i september). Då hade Margith gått igenom en rejäl pers i juni...börjat med cellgifter och svarat bra...Vi träffades i ateljén för att fira lilla a... gick sen ut på krogen och åt och drack...vår "vanliga" krogrunda i Borlänge... och allt såg väldigt ljust ut....trots den allvarliga sjukdomen...

Förutom massvis med bilder är det också två videosnuttar...men dessa har jag inte lyckats att få fram här...måste fråga Djupingen hur man bär sig åt...

Nu kommer jag iallafall droppa bilder med Magritte/Margith lite då och då framöver och berätta om våra bravader och äventyr....

....fortsättningen på loppis-"krönikan"

Sååå...nu blir det ordning på torpet. Sonen och Skatan har landat i Borlänge...men tidigare hade Sonen öppnat bakluckan i Strandstuviken och höll försäljning på prylar prylar prylar...och Skatan som i början var ganska pessimistisk fick inte vatten på sin kvarn, nej små och stora flickor samlades runt Sonen och köpte köpte ända tills de snåla karlarna kom och hindrade vidare köp. Kul början på en "resande"-karriär?

Sonens loppis

På campingen i Strandstuviken var det baklucke-loppis och eftersom sonen hade bilen full med ringar, strumpor,...forts. följer...

Att jag inte kunde skriva det här inlägget berodde på min dator vars tangentbord nu fullständigt "pajat". AjaBaja Kaxe...Du slog allt lite hårt på datorn sist......

Här får man sitta i egna tankar....

När StinaPinaFina och Skatan kommer hem från morgonrundan hamnar Skatan för det mesta här....och sitter en bra stund "i egna tankar....tills någon annan på dörren bankar" som det heter. Men...Skatan sitter alltid med öppen dörr och tittar ut på blommor och bin...och funderar.

Nu tänker jag på hur otroligt mycket jag egentligen har i min kappsäck att berätta om vad Magritte och jag har varit med om...hur mycket kul vi haft genom åren...resor vi gjort, konserter vi har varit på, fester o s v....och alla människor och situationer...men än så länge har jag lite svårt att samla ihop mig...och jag antar att jag kommer igen ...tids nog...bara så ni vet vad som komma skall....

Nu skall Skatan äta lunch....urhungrig plötsligt...

Femöre - sommarparadiset

Femöre - sommarstugan, lillstugan, bastun och Rundtorp, lekstugan....det är bara dasset som fattas (....det kommer, det kommer...) Ja ...det här är vårt sommarparadis som Mannen ärvde efter föräldrarna som haft det se´n 30-talet. Då fanns det bondgård på ön (Femöre är en ö men med broförbindelse) med kor och hästar och hönor som höll landskapet öppet. Nu smyger sig Oxelösund närmre och närmre... Landskapet hålls öppet av getter och hästar, och är delvis naturskyddat. Men man har byggt hiskeligt fula (åtminstone här passar de inte in) 5-våningshus alldeles vid brofästet (Rena Gåshaga på Lidingö, sa Brorsan som var och hälsade på) och våra arrenden, som vi vill köpa fria, har diskuterats sen slutet av 80-talet. Långbänk som sträcker sig hur långt som helst...och, under tiden kan/får vi ingenting göra...bygga till, ändra eller bygga en Friggebod...i väntan på beslut. I oktober, tror man, att vi skall få veta....

Jag skriver det här från sta´n och skulle vilja lägga ut fler bilder...på bryggan och vattnet och, som sagt dasset...där man med öppen dörr kan sitta hur länge som helst och filosofera....men det får anstå.

PS: Nu är det ännu lättare att kommentera. Jag har tagit bort de där bokstäverna som man skulle fylla i....så nu är det verkligen bara att kööööra på....DS

Två av bockarna Bruse ....

...fastnade på bild, när StinaPinaFina och jag hälsade dom godmorgon. Kaxe, lilla e och Skatanmormor brukade säga godnatt till gänget (de är faktiskt fler än tre bockar Bruse som huserar bland ekarna för att hålla landskapet öppet) och Kaxe kunde stanna hur länge som helst och bara titta...bäääa lite...fram och tillbaka innan vi vände hemåt och gick till sängs...

Så Kaxe...se hitåt...här är dom....

Karin! Titta här till höger under rubriken Etiketter och sedan Bruksanvisning och läs. Det äääär INTE svårt. Kram

Har fått nätanslutning i stugan....så...

Så, nu kan Skatan komma in på nätet ... även från sommarstugan...och lägga in bilder, men det är otroooligt trögt. Inte trådlöst alltså...utan gammaldags uppringning (som det skall vara i en sommarstuga...man får liksom inte ha bråttom)

Nåväl....vattnet i viken möter mig när jag slår upp ögonen och StinaPinaFina och jag njuter av det, skogsstigarna, bergknallarna, ekarna på våra morgonrundor. Hon trivs som fisken i vattnet härute... och jag med. Har tid att fundera...läsa....laga lätt mat (till en allt tyngre kropp), och finnas i naturen....

tack taCK TACK....

Tack för tröstekramar och all uppmuntran.... Skatan kommer igen...snart (kraxandet är min livsluft så att kraxa...) Och under tiden läser jag mina favoritbloggar förstås...kommer med en och annan kommentar....och sooover en hel del. Idag ösregnade det heela dagen så sommaren utomhus lockar ju inte direkt...men StinaPinaFinas rundor är sköna ändå...och då kan dropparna i ansiktet vara regndroppar...eller tårar... Fast innerst inne vet jag att Magritte finns på en plats där hon fått ro...att det inte fanns någon annan väg för henne...och att jag borde känna en lättnad i själen att hon äntligen fått "slippa" ...min livsglada verkligen visa vän ...som visste hur vi skulle sörja och bad oss låta bli....Det var som hon sa till Djupingen när koltrasten sjöng utanför fönstret i vargtimmen...- Hör du koltrasten? - Ja ...den vill ta mig med sig...och jag vill följa den.