Flickorna från Skåne har anlänt (med regnet) till Femöre.... När dottern Karin såg bilden på vår senaste lilla tös... utbrast hon...Men mamma, vad lik hon är lilla e´s och min kåldocka som vi hade när vi var små.... Tja...ett mormorshjärta kan väl inte tycka...men det bestämda lilla draget över munnet, huvudformen....visst... Och som flickorna älskade sina kåldockor (som de hade "riktiga" adoptionspapper på med namn och bakgrundshistoria) Var finns de här dockorna nu? Kankse något för Agnes om några år?
måndag, augusti 04, 2008
Dockan
Flickorna från Skåne har anlänt (med regnet) till Femöre.... När dottern Karin såg bilden på vår senaste lilla tös... utbrast hon...Men mamma, vad lik hon är lilla e´s och min kåldocka som vi hade när vi var små.... Tja...ett mormorshjärta kan väl inte tycka...men det bestämda lilla draget över munnet, huvudformen....visst... Och som flickorna älskade sina kåldockor (som de hade "riktiga" adoptionspapper på med namn och bakgrundshistoria) Var finns de här dockorna nu? Kankse något för Agnes om några år?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Kåldockorna ja, dem hade jag helt glömt bort men visst var de väldigt fina och speciella! Min favoritdocka hette Mimmi och jag tror nästan den finns kvar någonstans i en låda...
Ha en fin dag!
Kram
Hoppsan, det blev ett R för mycket på mitt namn;-)
Znogger! Låter gott, som en god glass eller chokladbit.
Znogge! Jag kommer inte ihåg dockornas namn... bara deras små runda "gumansikten" och att de var så älskade...
Skicka en kommentar