TV 6, klockan 07.50 onsdag morgon blir det 15 minuter i strålkastarljuset för Glad 95-åring, numera 96 år...

Henmma igen utan StinaPinaFina som glatt viftande på svansen sprang in till hundarna på dagis... Grytan småputtrar, Jo-Jo med pappa M har inte dykt upp ännu så då tänkte jag passa på med en TV-annonsering. Glad 95-åring, numera 96 år, ringde och berättade att i morgon onsdag är han på TV6 klockan 07.50 (tidigt på morgonen alltså) och berättar antagligen om hur fantastiskt hans äldreboende är och fungerar. Skatan själv sitter i bilen på väg till Arlanda men jag hoppas Nickan spelar in så man kan få se det hela när jag kommer åter.

Han var ganska stolt under ytan tror jag eftersom han ville att jag skulle ringa och meddela lilla e, Karin och co i Skåne så att ingen skulle missa hans minuter i etern...

Snart...

efter morgonrundan och frukost skall StinaPinaFina och Skatan ge sig iväg till Nickan och .... daaagis. Det tror jag StinaPinaFina ser fram emot... fast hundar inte kan se fram emot utan lever här och nu. Det där som vi läser hur många böcker som helst för att lära oss... det där härochnu...

Nåväl. Vi flaxar, som sagt, iväg efter frukost, hämtar P, kör till dagis och de nya kompisarna. Se´n lunchar Skatan med P och flaxar hem igen.

För se då kommer Jo-Jo med farsgubbe från Skåne.


Jo-Jo, Mannen och Skatan åker nämligen imorgon bitti till Wien där ALLT som Wien har att bjuda en 11-åring skall hinnas med på fyra dagar...Spanska ridskolan, pariserhjulet, Schönbrunn med djurparken, åktur med Wiens Fiaker (häst och vagn), äta Wiens största wienerschnitzel på riktigt kalvkött hos Figlmüller, Sacher med Sachertårtbit, shoppa i gamla stan, bo på hotell förstås med hotellfrukost (glöm inte den utlysta namntävlingen, se inlägget om Utmaningen) där allt som en hotellfrukost skall innehålla finns... något museum och Stefansdomen och....

Skatan skall iallafall ta med sina masai-skor.

Utmaning... Skatan har fått en utmaning som jag måste anta... för det är min älsklingsbloggare som utmanar.. så

UTMANINGEN

Jag har blivit utmanad av http:// skogsnuvan.blogdog.se

Regler: Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.

Berätta 7 saker om dig själv både alldagliga och knäppa. utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem. Låt dom få veta att dom blivit utmanade geonom att lämna en kommentar i deras blogg.

1. Jag är snackesalig... Stannar folk överallt och pratar, frågar och lär känna. Ungarna har skämts, barnbarnen likaså ... men det är som det är. Snackesalig alltså.

2.´... och pratar först och tänker se´n. Som t ex när jag presenterade mig som Eva med ett "s". Alla (kursdeltagare) satt som fån och funderade. Det finns ju inget "s" i Eva... hmm... Jag hade inte nämnt mitt efternamn, Anderson, som bara har ett "s". Och varför skulle jag nämna det överhuvudtaget förresten. Ja... ni ser....

2. Jag är en social typ, gillar folk (se ovan), har vänner överallt i alla åldrar, tycker om att träffas men.... (Anmärkning: Av bara farten har det visst blivit två 2:or. Det verkar som jag i min iver skrivit några punkter extra... en 2:a och en 8:a. En uppmärksam Znogge påpekade dubbleringen)

3. ... har ett otroligt behov av ensamhet och kan nästan vara "folkskygg". Det kanske är att ta i men... nästan. Periodare är jag ...

4. Har ovanligt litet huvud (enligt kännare), vilket skulle innebära mindre vett (enligt kännare). Men idag sa frissan: "litet huvud, stort vett, stort huvud, lite vett". Jag vet inte vem som har rätt men.... litet huvud har jag iallafall.

5. Är en idéspruta men ingen "doer". Är en uppskjutare helt enkelt. Saknar Margith så. Naturligtvis inte bara för att hon fick fart på alla idéer så att de genomfördes men vi kompletterade varandra så att en del galenskaper som jag hittade på blev verklighet.

6. Är faktiskt bra på att måla men.... se ovan.... man skall ju måla också för att det skall bli en målning så....

7. Ju äldre jag blivit ju rundare har "knappnålen" (= smal med litet huvud) blivit ...Undrar var det skall sluta nu när jag börjat vänja mig.... (Första pris delas ut till den som hittar på ett nytt smek-(ök-)namn till mig. Rund med litet huvud... Jag vet inte vad det blir för pris men ett litet pris blir det)

Jag utmanar: http://johannagarden.blogdog.se/ http://znogge.wordpress.com/ http://storab.blogdog.se/
http://pruddelutt.wordpress.com/ http://metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.2020127 (EmmaH)
http://majah.blogdog.se/blog.html
http://lapplyans.blogspot.com/

Oj oj oj vad jobbigt det här var för en som inte brukar anta utmaningar. Det får bli ett extranummer för mig för att jag frångick mina principer så här kommer nr

8. ... Skatan brukar ALDRIG anta utmaningar och tycker att det är lite jobbigt... men regler är till för att kunna undantas... nå´n gång. Kram på er alla!

Kork .... är bara förnamnet

Måste bara delge er denna länk som jag kopierade från Majsan som hade en lustigt inlägg därom...

Vi, en del av matlagningsgänget, hade nämligen sist en uppslupen diskussion om just kork-varianten. Håll till godo!

Korkskiten, även kallad "Flytaren":

Du spolar tre gånger och den är

fortfarande kvar.

Herregud, hur blir man av med den, den är fanimej osänkbar.

Naturligtvis inträffar denna skit alltid hemma hos någon annan.

Mööör ... är bara förnamnet...

Från klockan 9 till klockan 4 på eftermiddagen med liiiten kaffepaus mitt på da´n jobbade Skatan med att kratta löv i ett underbart höstväder. Men jösses ... vad löv och hur många kärror som jag lassade ur skall vi inte tala om. Alla kom och sa ... hur går det? du jobbar väl i din egen takt? Men när jag väl "kom igång" var det med en koncentrerad frenesi. Undan gick det. Och det känns idag. Mannen och de andra männen klippte vår kämpahöga häck via skylift (Kaxe, du skulle ha varit med...) och släpade grenar som skall forslas bort idag... och rengjorde poolen som täcktes med de tunga plåtskivorna. Krasse-fallet är fortfarande orangerött av blommor så det fick stå kvar ett tag till.

Idag spöregnar det så det var tur att lövkrattningen klarades av igår. Ja verkligen tur för vi är en decimerad skara. Ett par är i Spanien, en annan hade ett svårt ryggskott, en är journalist och fick ryka ut för det var kravaller på sta´n, AFA och nynazister som slogs med stenar och flaskor mitt bland alla lördagsflanörer och barnfamiljer ... och mot ditkallad kravallpolis från Stockholm t o m. Så... av 12 personer var vi åtta kvar i trädgården...

Idag är det inomhusjobb, tvätta fönster i källaren, våttorka golv och damma rör och så´nt. Och köra bort alla grenar förstås.... men det överlämnas med varm hand till gubarna. Jobben är sannerligen fördelade... och ibland är det bra...

Men mör är Skatan...

Den underbara koltrasten har Göran "Djupingen" Bength fotograferat. Är den inte fin? Det är han som är vårt sändebud från Margith... men Skatan har inte sett någon på länge länge...

Äntligen .....

... har Pa fått uppehållstillstånd och Sonen får hem sin brud.

Äntligen... men fortare än förväntat iallafall. Man hade sagt december på Migrationsverket...

Detta är ett kort glädjebud innan Skatan går ut i det friska höstvädret och höststädar med de andra i Villa Skogsberg....

Just nu.....

Kom ihåg,
kom ihåg,
kom ihåg,
detta är nu,
och nu,
och nu,
lev det,
känn det,
klamra dig fast vid det.

(Sylvia Plath (1932 - 1963))

Så... nu har Skatan dragit på sig sina nya boots....

Skatan passar på när Mannen är på landet med StinaPinaFina. Så fort jag kom hem från sta´n där jag bytt eller rättare sagt lämnat tillbaka ett par fullständigt vansinniga byxor som Skatan köpte så där på impuls för några dagar sedan, så drog jag på mig mina nya boots för att gå in dom i lugn och ro här hemma. Mannen sa när jag kom hem med dom att det var väl ett onödigt köp... du kommer iallafall inte att kunna ha dom med din fotled... Och det verkade nästan inte så... efter att ha premiärgått med dom i Örebro var jag möööör, eller rättare sagt foten. Men skam den som ger sig. Dom skall bli som ett andra skinn på mig. Så det så.

Jag har ingen förträfflig brevbärare, som Halvar, utan får gå och hämta mina paket eller större försändelser själv på Hemköp och släpa hem dom. Idag var det De välvilliga av Jonathan Littell (Znogge! Inte viste jag att den var såååå tjock. Den är ju i Norén-klass) och så passade jag också på att köpa Anaîs Nin Maskerad - så naken av Elisabeth Barillé som jag fullständigt ramlade över. Men det dröjer nog ett tag innan Skatan kan ge sig i kast med de här böckerna. Just nu läser jag Joyce Carol Oates Dödgrävarens dotter och har lite kvar... fantastisk bok men jag återkommer om mitt utförliga omdöme när jag läst klart. Som sidolitteratur läser jag fortfarande Dagboksbladen av Virginia Woolf. Dagböcker är faktiskt lite "tradiga" att sträckläsa men oj så bra den är. Kan verkligen rekommenderas. Hon skriver om sitt liv för en så där 75 år sedan... och kommentarer och iaktagelser gör att man känner som om det kunde vara idag. Kanske inte helt förstås, vi har väl knappast soaréer och så´nt men hon är så levande och hon beskriver sin omgivning så ... så... ibland så elakt men träffande... ibland så ömsint och träffande. Ja, helt enkelt en författarinna av rang.... naturligtvis.

Nu skall jag passa på och gå och läsa en stund.... när de störande elementen (Mannen och StinaPinaFina) är ur vägen...

En speedad StinaPinaFina

Ända se´n StinaPinaFina trimmades i måndags är hon speedad. Vi, Skatan och Mannen, undrar vad hon fått i sig. Eller... tyngde den gamla avlagda pälsen så att hon gick med tunga steg och mest låg och vilade... eller beror det på att vi klippte luggen kortare och inte följde "frisyrstandarden" för schnauzers. StinaPinaFina fick äntligen utblick ...

Nåväl, nu far hon iallafall iväg som "ett skållat" skinn (är det det det är.. skinnet... skållat?), har glömt all rädsla för skott i våra hemmaskogar, hittar bollar var hon far fram ... och uppmanar till lek när Mannen och Skatan har sjunkit ner i soffan framför TVn...

Mannen undrade om hon blivit så här uppspelt för att vi sagt åt henne att hon blivit så fiiin efter trimningen... Nja... skulle det hålla i sig i daaagar, en komplimang?

Nu skall vi ut på morgonrundan, StinaPinaFina och Skatan och se´n till Stockholm och träffa Djurgårdshundar, träffa Kristina och Stora E, äta lunch på Källhagens...

och träffa Glad 95-åring, numera 96, förstås.

Dov melankoli.... men håller mig uppe genom att "knycka" från mina bloggvänner...

... och här har jag knyckt från StoraB...

Are we human or are we dancer


I am a (human..(förhoppningsvis!)) bird.... en kraxande flaxande fågel som är på väg ...



...att förvandlas till en riktig rugguggla...



Texten är, som Stora B, så riktigt säger, värd eftertanke. En hel del eftertanke...

Mindfulness... eller leva här och nu.... eller ung, gammal eller medelålders

Skatans goda bloggvän Skogsnuvan (bilden ovan, som jag fann på Skogsnuvans blogg) har med ett inlägg fått mig att ligga och fundera inatt... eller nu på morgonkulan. Är jag gammal redan .... eller kan jag fortfarande räknas bland de medelålders? Jag citerar hennes klokord: "Unga människor talar om sina planer och gamla om sina minnen. Medelålders pratar mest om bantning och mat."

Hmmm... om mina planer talar jag kanske inte så mycket. I min gamla blogg tillsammans med Magritte skrevs det nog mer om nutid och nu efter Margiths död, kanske jag blivit gammal. Det är lätt hänt att dyka ner i minnen när man inte tycker att så mycket annat händer.... och så är Skatan laaat. Har inte ens fixat med Kroatienbilderna och nu är ju deeet så längesen....

Men jag kan berätta att igår såg Mannen och StinaPinaFina en häger mitt ute i ån på en liten ö... Skatan har sett den också... tidigare.... vid Slottet mitt ute i ån på en liten ö. Det är verkligen en speciell känsla att möta denna vackra fågel så lugn och stilig så gott som mitt inne i sta´n... Carpe diem skall Skatan ut och fånga... idag .... dagen alltså...


Det är Skogsnuvan som tagit bilden på hägern också. Skatan har "knyckt" den från hennes blogg.

Roskildefestivalen 2001 - Neil Young och Bob Dylan - Skatan och Magritte

Skatan och Magritte hade ju bl a varit på konserter med Rolling Stones i Göteborg, Bob Dylan i Stockholm och John Fogerty på Kupolen i Borlänge.... men aldrig varit på någon festival... Det skulle bli ändring på det.

Och det blev det sommaren 2001 för då fanns både Neil Young och Bob Dylan på Roskildefestivalen.

Vi tog bilen ner till Köpenhamn...bilresan skall vi inte tala om ...den var ju kul som vanligt... över bron och till Nyhavn ... där vi hade bokat ett hotellrum (att tälta hade vi inte riktigt tänkt oss. Liite bekvämlighet för farmor (Magritte) och mormor (Skatan)...)



Ut till festivalen åkte vi med tåget.. ett underbart tåg som förhöjde förväntningarna och stämningen ... det var ganska öppna vagnar med festivaldeltagare, cyklar, barnvagnar, familjer, turister.... och gitarrer som spelades på. Riktigt mysigt...

Vi stod i kön... fick våra band... strövade kring och njöt av atmosfären... lyssnade än här och än där... Slog oss ner i grön-hmmm-gräset med öl och skaffning och hamnade alldeles bredvid ett gäng motorcyklister (troligtvis) iklädda skinnbyxor, västar, med tatuerade armar, snusnäsdukar runt renrakade skallar, bergsprängare och ölburkar och ... ja "grymma"...

Skatan är en mycket spontan människa, speciellt när jag är lite "upprymd" som jag naturligtvis var... såg att en av killarna hade en tatuering på armen med ordet *MOTHERFUCKER* .. Oj tänkte Skatan... lutade sig framåt för att riktigt kunna se... och viskade konstlat "inbjudande" till grabben: "Are you a GRANDMOTHERFUCKER too?" . Margith/Magritte höll på att ramla omkull (men hon satt ju redan) och vääste. Tyst! Är du inte riktigt klok? Och hon hade faktist rätt.... Grabben hade ingen humor... Han blängde bara på mormor Skatan, the grandmother, med avsmak... och vi flyttade oss något diskret lite längre bort.... men se´n skrattade vi så vi höll på att dööö....

Våra nätter när vi var tillbaka i Nyhavn, hur vi stötte på droger... och, ja, jag sparar lite till en annan gång. Neil Young och Bob Dylan var värda besöket i Roskilde och festivalen förstås...

Framtidstro ... skriven av Kristinas livsledsagare Ingemar som gick .. till ro... den 3 oktober

Framtidstro
Fram tilltro
Fram till tro
Fram till ro
Framtidsro

Apropå kommentarer....och Bengt Djupvik

Skatan glömmer aldrig en speciell kommentar.. Jag hade just startat min första blogg på blogdog.se. Den hette också Skatans Tänk ( som sedermera blev Skatans Tänk och Magrittes Blänk). I början var det ju vääääldigt lite kommentarer. Ingen "kände" mig ännu.... men så en dag hade en MAN kommenterat...

Bengt Djupvik

Glädjestrålande kastade jag mig på telefonen och ringde till Margith/Magritte. Jag har fått en kommentaaar ... på bloggen.... av en kaaarl...

Jaså vem var det då? Bengt Djupvik heter han, känner du nå´n som heter Bengt?

Det blev tyst länge ... länge i telefonen och se´n ....ett gapskratt... Skatan fattade absolut ingenting. Vad är det som är så himla kul. Är det du som låssas frågade jag. Neej men tänk efter...

Så här var det. Görans stuga i Våmhus ligger vid en vik av Orsasjön och den viken... heter Djupvik och Göran "Djupingen" heter Bength i efternamn och så blev det... Bengt Djupvik som alias....

Som vi skrattade.... jaa Margith och jag kunde verkligen skratta, alldeles hejdlöst och lössläppt...


När jag bläddrade i min gamla blogg hittade jag ett inlägg... som jag fastnade för. Det har inget med det här inlägget att göra men ... visar en tankfull Margith och hur mycket jag saknar henne... redan innan... (Blippa på markeringen så kommer ni dit) ... Upptäckte att man inte kommer till själva inlägget (den 1 april 2008) utan bara till själva sidan så bläddra neråt så kommer ni så småningom till 1 april 2008...
PS: Nuuuu kommer man till själva inlägget. Bengt Djupvik visade mig i en kommentar.... det rätta sättet. DS

Tänk vad mycket jag gillar er... alla ..

Joe Cocker med With a little help from my friends....

(Förresten .... jämför plastiken hos Thåström hos lilla blå ... i Surabaya Johnny, warum bist du so roh?

Skatan har fått ett uppslag...

... ett inläggsuppslag när egna uppslag fattas. Jag har nämligen märkt att när mina egna uppslag tryter kommenterar jag längre och längre på andras bloggar som har intressanta tänkeväckande inlägg... Och så läste jag Ernst Billgrens senaste bok Vad är konst och 100 andra jätteviktiga frågor. På de här 100 frågorna ger han ett Kort svar och ett Långt svar. Så ... mitt uppslag är att på inlägg, som jag tycker är roliga eller tankeväckande hos andra bloggare så att säga "fördjupa mig" i och kommentera kort på deras blogg för att sedan breee ut mig här.

När det tryter hos en själv får man låna hos andra.

Nästa stycke (en parantes i dess rätta bemärkelse) kan ni verkligen hoppa över och gå diiirekt till Ämnet ...

(Så raskt till första ämnet som först dök upp hos lilla blå (som jag envisas med att stava med eenbart gemena bokstäver(Gemener är den mindre varianten av alfabetets bokstäver i tryckt text (ex. a, b, c, ...) i motsats till versaler bokstäver.Wikipedia). Hon är ju "lilla" blå. Jag menar alltså inte gemen = Att vara gemen innebär alltså motsatsen till att vara högdragen. Oj nu krånglar jag verkligen till det. Visserligen är lilla blå absolut inte högdragen, verkligen inte, men jag .... äsch... )

Dagens ämne: BLogrollens vara eller icke vara...

Först ut var alltså lilla blå: "Min blogroll börjar växa mig över huvudet...." skriver hon och fortsätter..."jag börjar fundera på om jag ska ha en blogroll överhuvudtaget. Fyller den någon funktion?" Visar den vem man är och tipsar nykomlingar om andra bloggar som man gillar (vilket sannerligen faktsikt säger en del, tycker Skatan) Ska man ha en Veckans favoritblogg/-ar, eller.... lilla blå diskuterar fram och tillbaka och .. hur håller man dem uppdaterade... vågar man plocka bort någon som man inte längre "känner för", hur lååång får den bli etc etc.

Den Korta kommentaren som Skatan skrev var inte kort... och löd:

"Jag hittade till dig genom Halvars bloggroll och genom dig, lilla blå, hittade jag till Majsan och Znogge och Prudelutt och många som jag besöker men kanske inte varje dag. Och till Huskorset vet jag inte varifrån jag fick tipset. Visst fyllder de sin funktion men medges att det tar tid att läsa alla och kanske kommentera… Tips om bloggar kan ju också vara en idé förstås…"

Och då hamnar jag osökt hos min första favorit, som, som sagt var, fick mig att börja blogga. Han har redan tagit bort sin blogroll, nämligen Halvar med bloggen Halvars huvudsaker som i ett inlägg skriver:

"Jo, alla länkar har plockats bort, där bland annat bloggrullen fanns. Varför? Den fick mig att må dåligt. Den som vill veta mer än så får mejla. Jag är rädd för att det skulle såra någon om jag förklarade här. Allt jag säger här, det är att det handlar om m i g och inte om en enda som fanns med bland de där länkarna."

Skatan har ju redan i en lååång kommentar utvecklat vad jag tycker. Jag tycker att bloggrollen säger en hel del om vem bloggaren är och tycker om ..och, framförallt, tipsar om bloggar som det för mig skulle ta år att hitta själv, kanske...

Men så har vi ju Bodil Malmsten som varken har bloggroll eller tillåter kommentarer. En dagbok eller anteckningsbok med tankar som hon helt enkelt delar med sig av men inte vill ha respons på....

Så... det om detta. Eftersom min kommentar tlll lilla blå-inlägget var så långt, stannar jag här... så att ni överhuvudtaget orkar läsa... eller har tid. Att kommentera...

Luften hade gått ur mig....

Detta är en Kråka, ingen Skata... men hon sitter där framför de nedfallna höstlöven iallafall... vare sig hon är en Kråka eller Skata...


Skatan vaknade i natt och låg och tänkte och funderade .... på absolut ingentiiing...men se´n så, så tänkte jag att mina dagar virvlar iväg som höstlöv i storm... prasslar och rasslar... eller flaxar kanske... och jag är alldeles tom...

Jag hade bestämt mig... att lugna ner mig... göra en bloggpaus tills jag har något att säga...

Igår var jag i Stockholm... igen (lite akut blev det). Solen strålade, vinden och löven blåste, pappa strålade och berättade historier ur sitt långa liv så jag missade det tåg jag tänkt åka tillbaka med... och Skatan själv var ..låååg. Jag saknar min Margith så in i h-e ... Det kommer över mig och det går helt enkelt inte att beskriva.. det oåterkalleliga... det slutgiltiga. Aldrig-mer-känslan. Det har till och med gått så långt att jag nästan tror att allt slutar där... med döden... att jag inte ens kan få en liten hälsning, en pust... från hennes ande ... hennes själ.

Men så... innan jag började skriva det här gick jag in till några av mina bloggvänner... och fick nytt blod... ny energi...

Idag skall vi åka till Femöre klockan 10 och träffa någon... sen till banken på eftermiddagen ... och träffa någon.. berättade Mannen igår när jag kom hem.... Neeeej skrek jag, jag måste få någon dag utan en massa måsten. När skall jag börja måla igen, stryka den där högen... eller bara vara.. På fredag..kommer gäster (jättekul i och för sig men....) och sen ... sen....

Nu skall Skatan sätta ner foten... ja ... efter det här med banken och Femöre och planering av middagen och... men, ja... iallafall... nu sätter jag ner foten. Så.

Söndag och måndag hos barnbarnen....

Söndag och måndag var vi hos barnbarnen tillsammans med Stora E... Det var full rulle heela dagarna så Skatan fattar inte hur jag orkade med då... när det begav sig. ... med en treåring och nyfödda tvillingar. ... Men uppenbarligen orkade Skatan...

Enkäten är avslutad....

... och det var 17 som svarade på den... av dessa var 6 stycket 60+.

Jättekul att det var så jämn fördelning även om underlaget inte är så stort...

Apropå min "enkäät"....

.... så är det två dagar kvar att Ange sin ålder. Tolv har svarat ... hälften är under 50 och hälften över 50 år. Det hade jag aldrig trott... Men det är klart att en "äldre" bloggare drar till sig de äldre som läser bloggar... och tvärtom.

Så är det nog.

Nostalgi... för Skatan

Skatan älskar italienska men kan inte språket.... nå´ngång skall jag lära mig det... hoppas jag...


Il Maschi med Gianna Nannini

och så



Bello e imossibile med Giannaa Nannini

"Musens drömmar skulle göra katten skräckslagen" (le Clézio)

Inatt när jag googlade sökte jag på Skatan och hamnade hos Peter Englund som skrev om en skata den 27 juni, tror jag.... Och samtidigt... skrev han ett citat av le Clézio, .... (Peter Englund sitter i Svenska Akademin men tillhörde inte någon av de fyra som slutligen valde vem som skulle få priset)

Vaar det inte ett konstigt sammanträffande att just le Clézio citerades, han som Skatan haft "i huvu´t" sen i torsdags... (Skatans drömmar skulle göra den grå katten skräckslagen ... en parafras...liten omskrivning av le Clézios ord så att säga).

Och vad jag har i miiina drömmar, det ni...

Damerna vill inte vara med på bild.... i bloggen...

Det är ett STORT fel med min dator... Hade alldeles nyss skrivit ett långt utförligt inlägg i "rubricerat ärende" så.... vips försvann alltihop. Så nu börjar jag från början igen...

Igår träffades Matlagningsgänget (inte hela, två fattas på bilden). De vill inte "vara med på bild" så man känner igen dem, tycker att bloggskriveri är en något suspekt syssla. Någon sa, jag förstår överhuvudtaget inte varför du håller på med så´nt där... Jag förklarade att alla bloggar ju inte är som Blondinbellas eller vad hon heter ... det finns ju precis hur mycket olika profiler som helst ... t ex Gudrun Schyman...Carl Bildt, Peter Englund, Znogge, Skogsnuvan, .... Halvar...lilla blå...osv osv i all oändlighet. Jag vill iallafall inte förekomma på internet. ... På skoj har jag googlat en del av deras namn och funnit dem... i helt andra sammanhang... på internet. Men att synas på bild är ju faktiskt en annan sak tycker också Skatan... så därav ryggtavlorna. Bara vi som känner varandra känner igen oss så att säga... Skatan förklarade iallafall att jag älskar min blogg, att skriva om stort och smått, att få kommentarer, att besöka andras bloggar, att lära sig saker, att skratta... etc etc...

Vi hade iallafall en jättetrevlig kväll med god mat: en fullkornsmacka med pepparrotsost och lite lime, tror jag, och skivade kokta rödbetor på till förrätt...mums...chicken à la king med ris till huvudrätt och så panacotta med rårörda hallon till efterrätt. Och så massor av vin förstås...Skatan fick två efterrätter (jag som skall hålla igen) och vi pratade om ditten och datten, politik, finanskris, boende, skvaller, kiss- och bajshumor, mera skvaller och hade så där uppsluppet kul som man har med gamla vänner...Vi pratade, skrattade, flamsade och Skatan sa bl a att hon numera inte har så mycket emot att kallas kärring. Jag ääär ju en. Men någon tyckte att dam var ett bättre ord ... men se daam, det är jag då rakt inte. Skatan är kärring...

Väl hemkommen i säng satte mina f-e ben igång att störa.Hade glömt att ta min medicin. Det var bara att gå upp och läsa lite, blogga lite... och vid halv fyra hade det lugnat ner sig och jag kunde krypa till kojs.... Jag fick i allafalll 5 timmars sömn.Och det är ju inte så illa...

Slump? eller vad....

Precis när jag avslutat mitt bloggande, slår på TV4 för att titta på morgonprogrammet så

citeras Ernst Billgrens nya bok....PRECIS SAMMA KAPITEL och PRECIS SAMMA FORMULERING... Wow ...

Blir närstan mörkrädd... kapitel 3 av alla dessa kapitel... Måste gå och lyssna på vad Ernst har att säga nu!

Påminnelse.... pricka för din ålder, du där... min bloggläsare! Please! I want you...

Sista boken från Finistère....

Jag slank in på Hedengrens för att köpa Sista boken från Finistère av Bodil Malmsten... Hade på morgonen läst hennes hemsida att den skulle finnas ute i handeln. Neej... inte förrän den 28:e. Men... hon säger ju själv... Fel fel fel vi ska ringa till förlaget och de får kontakta Bodil. Men ännu finns ingen ändring så det saaa dom nog bara att de skulle göra, ringa förlaget. Dom på Hedengrens...

Istället slank Skatan in på Pocketshop på Centralen och köpte mig en bok:

Vad är konst och 100 andra jätteviktiga frågor av Ernst Billgren

Svårt som vanligt att få plats på tåget och satt inklämd mellan resväskor och en annan "tjockis" med mina väskor i knät och läste. Har hunnit 68 kapitel (Ett kapitel består av 2 pocketboksidor). Så rolig, fyndig, befriande, uppfriskande att jag gick hem och såg på min "konst" med helt andra ögon (lägg märke till citationstecknen. Jag har ännu inte smält boken riiktigt).

Ett exempel bara:

"3.

Om du bara
skulle ge ett enda råd till en
blivande konst-
när, vilket
skulle det vara?

Kort svar:

Måla himlen först och sedan träden så slipper du pilla in himlen mellan grenarna."

Så genialt enkelt, eller hur?

Och så fanns ju där ett Långt svar också. Förstås.

Jean-Marie le Clezio - 2008 år nobelpristagare

... och han är ju snyygg också. Tycker Skatan. Men det är ju helt irrelevant. Egentligen. Bara han skriver bra.

Le Clézio beskrivs i Svenska Akademiens motivering som "uppbrottets, det poetiska äventyret och den sinnliga extasens författare, utforskare av en mänsklighet utanför och nedanför den härskande civilisationen".

Hmmm.... utforskare av en mänsklighet utanför och nedanför den härskande civilisatioenen.... hmmm... vad menas med det? Kan man undra? Nå´n som vet`?

Nu har Skatan snackat så mycket om ålder och bloggande så...

...jag har lagt in en liten enkät här till höger. Jag vet, eftersom jag också har lagt in en räknare på besökare häromdagen, att jag har en försvarlig mängd som besöker min blogg förutom mina trogna favoriter.

Nu är jag sååå nyfiken ... Vilken ålder har ni? Även om ni inte brukar kommentera bloggar vore jag sååå tacksam om ni gör ett undantag med en liten markering här till höger. Även mina trogna favoriter också förstås...

Ibland känner jag mig uråldrig i bloggvärlden... men så behöver det ju inte vara.

Åååh vad nyfiken jag är.....

OBS! Det är ju fullständigt anonyyyymt....

Till sista andetaget....eller tantsnagg

När jag var ung på 60-talet var jag helt Frankrikefrälst, existensialist och beatnick (så lite amerikansk kultur fick duga (Jack Kerouac)). Den nyá vågen där Till sista andetaget med JeanPaul Belmondo och Jean Seeberg regisserad av Godard var en av de filmer som jag såg flera gånger. Jag läste Sartre, jag var svartklädd (det var under den perioden jag blev kallad för Skatan första gången), jag lyssnade på Juliette Greco, Jacque Brel, och älskade Zizi Jeanmaire. Men jag lyssnade förutom på dessa chanson-sångare mycket på jazz...men det är en annan historia.

Och då klippte jag mig riktigt riktigt kort, precis som mina idoler. Jag stod framför spegeln med rakblad och snaggade mig ännu kortare än frissan gjort precis som Jean Seeberg i filmen. Och sen dess har jag i stort sett behållit den korta frisyren (kanske inte riiktigt lika kort, senare på 60-talet var det lite mer Beatlesinspirerat Sasson-klippt) med undantag för mitten av 70-talet då jag hade afro-krull. Barnen på dagis kallade mig då Häxan Mara efter julserien Trolltider och var liiiite skraja för mig. Jag har också haft en böjelse att skrämma barn liiite grand.... påstår alltid att barn VILL bli lite skraja...med det är också en annan historia.

Vad vill jag komma till då? Jo...Skatan är fortfarande kortklippt om än inte direkt snaggad... och så läste jag den här boken i Kroatien: Lyckans Hjul av Kajsa Ingemarsson. En av personerna klipper sig kort och får kommentaren: det är ju iallafall inte "tantsnagg". TANTSNAGG! Jag började se mig omkring och min korta djärva frisyr på 60-talet har blivit... tantsnagg. Var och varannan "tant" är faktiskt mer eller mindre snaggade.

Skatan håller på att spara ut.... till nå´t tufft, lite längre, spretig .... eller nå´t .... frisyr. Hade annars tänkt mig den korta frisyren ända Till sista andetaget. Men inte taantsnagggg även om jag numera har förlikat mig med tant-titeln.

Jag håller med dig... Weman ... om The Boss och Drive all night

Läste just Halvar och Weman och måste säga... att trots kön är jag också väldigt förtjust i Drive all night... älskar att köra bil hela natten... älskar The Boss ... och älskar att höra the Boss i bilen på natten. Så ....



.. sätt på dig hörlurarna och ...kör...

Stackars StinaPinaFina ....

StinaPinaFina är skotträdd... sedan två år tillbaka när någon två veckor före nyårsafton kastade en smällare strax bakom henne....

Men det har gått ganska bra ändå... om vi undvek nyårsaftnarnas och valborgsmässoaftnarnas fyrverkerier och smällare....

Men så på försommaren i år... Mannen var ute i ett skogsområde nära vårt hem då det började smälla (det visade sig att det fanns en skjutbana i närheten, ja nästan inte i närheten heller ... men skotten hördes på avstånd). StinaPinaFina blev så himla rädd att hon stack... Håkan trodde hemåt... men hon hade stuckit upp på E4 motorvägen. Som tur var... det var tiiidigt på morgonen, stannade en dam och öppnade bildörren. StinaPinaFina hoppade in (hon älskar att åka bil och känner sig trygg i bilar) och det blev färd till polisen. Döm om min förvåning när polisen ringde (Skatan var i Örebro och visste ingenting om dramatiken). Mannen hade sprungit hem, ingen StinaPinaFina, tillbaka och hem igen som en yr höna/tupp. Han blev glad när jag ringde och kunde hämta henne från polisen. Och damen (hundägare), som stannat och plockat upp henne, fick naturligtvis tacksamt tack från oss när vi fick reda på vem hon var och var hon bodde.

Men nu till dagen. Så gott som varenda dag har det smällt... en där, en här... och StinaPinaFina blir stel som en pinne, svansen mellan benen och vill bara hem. Igår och i morse ville hon inte ens gå in i den skogen, de skogar vi brukar gå i här hemma i närheten. Jag får draaa henne... och det går ju inte. Hon hyperventilerar och skakar i hela kroppen, flåsar och ja... och det har inte ens smällt omkring oss de senaste dagarna. Nu kan t o m en bildörr utlösa en reaktion...

StinaPinaFIna och jag har alltid haft så himla kul på våra skogspromenader. Skatan är alldeles förtvivlad. Vi har en CD med skott och smällare men.... jag vill inte gärna spela upp den här hemma nu när hon är rädd ute t o m när det INTE smäller. En trygg plats måste hon få ha. Men vad skall jag göra... Barbro Börjesson?? eller är det någon som har något tips? Det var inte många dagar sedan som hon bara ryckte till vid ett skott, stelnade, men fortsatte efter en stund alldeles som vanligt. Nu vågar jag inte ensa släppa henne eftersom hon blir helt blockerad...

Det blev Mamma Mia och ingen Petter...

Tredje gången gillt.... Jag har skrivit ett lååååångt inlägg under den här rubriken två gånger redan... och plötligt, vips, försvann allt och jag har fått börja från början. Nu dj...rs...

Vi väntade och väntade men hörde inget från Petter så vi bestämde oss för matiné och Mamma Mia klockan 15.45. Åkte dit, fick inga biljetter men köpte istället till föreställningen klockan 18.15, åkte hem, lagade middag,avnjöt dito, gick en sväng med StinaPinaFina (som avskyr hundväder dvs regn och blåst och rusk. Man får draaa henne runt kvarterat) och gick på bio.

Mamma Mia var precis så bra som alla som sett den har sagt. En fartig, glad, sprallig, sentimental musikal om vänskap och kärlek, främst den här vänskapen som håller i vått och torrt och naturligtvis fick mina tankar att gå till Margiths och min vänskap som aldrig tar slut ... filmen triggade igång alla minnen och jag inser att Margith i alla högsta grad är närvarande i mitt liv och kommer så att förbli. Jag tänker på henne i stort och smått, har kul med henne och.... saknar henne så fruktansvärt mycket... men hon finns hos mig... och den vänskapen kan ingen ta ifrån oss...

När jag skulle krypa till kojs fick jag syn på mobilen som jag alldeles glömt bort. Ett missat samtal.

I morse ringde jag upp det missade samtalet som var från Petter.... Som tur var hade han, när han kom tlll Nyköping, bara femton minuter på sig till tåget tillbaka skulle gå så han hann inte med ett besök hos mig. Tur, eftersom jag hade glömt min mobil och det utlovade skrovmålet kanske inte infriats. Petter är också en av de här fantastiska människorna som gör det de vill utan massa om och men. Någon hade berättat att de hört Lolita på radions P1 och sagt till Petter att här var en självfrände...han tog kontakt och vandrade tillsammans med Lolita till Nyköping där han tog tåget tillbaka till sitt jobb som lärare. Både Petter och Lolita har diskbråck (Lolita är stelopererad) och fått lära sig att röra på sig är det bästa... och så blev det en vandring för Lolita Stockholm - Hamburg. Hon tyckte att hon skulle kunna göra något för att väcka männskor för miljön och samtidigt röra på sig.. och så kom den här idén att "pilgrimsvandra". Jag hoppas att få träffa både Lolita och Petter "live" någongång.. Jag kommer iallafall följa hennes vandring och väg och äventyr... till Hamburg.

Hon kommer inte.... förbi

... Skatan har just talat med Lolita...och hon tar en annan rutt för att komma till sin stuga. Oj vad jag blev besviken... men jag förstår ju att hon gör det optimala... och så väntar ju någon alladeles speciell med middag... Jag önskar henne all lycka på vandringen...

Och kanske kommer Petter, en man som har följt henne en bit på vägen... innan han tar tåget tillbaka till Stockholm.



PS: Jag har lagt ut en länk till Lolitas blogg om sin vandring här bredvid. DS

Fantastiska Lolita Ray

Skatan läste hos lilla blå om denna fantastiska kvinna som skall vandra från Stockholm till Hamburg .... för miljön. Kunde inte låta bli att uppmana er även från min blogg att "sponsra" med sovplats eller mat eller... på hennes väg ...

Och just nu har jag ringt Lolita och imorgon kommer hon hit och jag hoppas kunna ge henne ett skrovmål iallafall innan hon skall vidare till sitt torp där hon vill övernatta... söder om Nyköping.

Kristinas livskamrat och man, I, har lämnat oss.....

....tidigt igår morse, den 3 oktober. Vi tänker på dig, Kristina, och delar din sorg och saknad efter I. Du Kristina som lärde känna Margith i vär gamla blogg och deltog och stöttade henne när hon var sjuk och blev en mycket god vän till både Margith och mig, har nu en tung och sorglig tid framför dig. I och du var ju ett så sammansvetsat par med så mycket gemensamt, litteratur, musik, konst. Nu har I fått somna in från sina plågor och lämnar ett stort tomrum efter sig, men ett tomrum som kommer att fyllas av minnen, hans musik (han komponerade och spelade), hans memoarer (han har redigerat sina dagboksanteckningar under många år till flera delar memoarer), och som sagt, alla era minnen tillsammans. Jag citerar en dikt som du, Kristina, citerade och skrev till mig här på bloggen som tröst när Margith dött.

Ever since you left the earthly life,
I keep my eyes open for signs to see if you ended up in a good place.
And ever since you left the earthly life,
I keep your picture on the piano and my dreams are always open for you so come on over!

David Fridlund


(Skatan har försökt sig på en översättning. Förlåt David Fridlund! men så här tolkar Skatan den iallafall:)

Ända se´n du lämnade detta jordeliv,
håller jar ögonen öppna efter tecken på att du har kommit till ett bra ställe.
Och ända se´n du lämnade detta jordeliv,
har jag ditt foto på pianot
och mina drömmar är alltid öppna för dig så ...titta in, vetja !!

Jag fick också en kommentar av David Fridlund som var glad att jag citerade dikten. Många många kramar till dig Kristina!

Jag har alltid... så länge jag kan minnas.... haft ett behov av att "profilera mig"...

.
...och när jag tittde in på Paola Svenssons hemsida och fick syn på hennes foto över tant Grön.... har jag fått hjälp på traven... Naturligtvis. Jag skall såsmåningom bli tant Grön eller kanske tant Gredelin eller varför inte farbror Blå... får se.

Är det inte ett underbart foto, så säj?

Som vindarna blåser... eller sammanträffande ...

Jag hade med mig för lite böcker till Kroatien... som vanligt. Först läste jag i raskt takt ut en Harry Bosch-deckare (Michael Connellys Den siste prärievargen). Spännande som Connellys böcker brukar vara och man blir alltid lite sur när den är slut. Och... så hade jag med mig Kajsa Ingmarssons Lyckans hjul (feel-good-roman med ack så tänkvärd intrig om vad man gör med sitt liv, livsval, självförverkligande, att leva helt genom någon annan etc etc) Den gick lika snabbt att läsa ut. Vad göra? Jo Skatan ringde till Djupingen och bad honom ta med sig nå´t...

Så andra halvlek i Kroatien läste jag John le Carrés politiska thriller Den gode tolken, som Djupingen haft med sig. Jag har nog inte läst, åtminstone inte på mycket mycket länge, något av le Carré och fascinerades över hur en så sarkastiskt och ironiskt/lättsamt sätt att skriva kunde överföra sådan spänning på en så hög nivå. Och behandla politik på lika initierat och spännande sätt. Den handlade om Östra Kongo (och en kupp som skulle iscensättas där), det bortglömda kriget eller krigen och intrigerna om oljan, mineralerna och naturskatterna som man slåss om där. Fyra Skator av fem från Skatan.

Men nu till sammanträffandet eller ... är det vindarna som blåser i den här riktningen. Jo, Djupingen hade med också med sig Arne Dahls Himmelsöga (som jag redan läst). När han kom igång med att läsa den nämns just John le Carrés bok Den gode tolken där. Sammanträffande, eller ? Och....


...när jag titta på kvällens TV-tablå fredagen den 3 oktober så "vad hittar jag väl där, ja vad hittar jag där" Jo, klockan 20.00 Svt2 John le Carré K-special. Historien om författarens liv och verk under 50 års tid. Sammanträffande? Konstigt är det iallafall. Det händer mig ofta.

Sonen hade bestämt.. håret och skägget skulle få växa tills de möttes igen...men

... lilla frugan i Thailand skrek rakt ut.... så förvandlingen ägde rum dan före dan för återföreningen men har härmed dokumenterats som bevis att den prydlige mannen visst kunnat se ut som den vilde han kände sig som när han var skild ifrån sin älskade.

Idag fyller några år....

Pappa, Glad 95-åring, har blivit 96 år i år och är lika pigg och smart som vanligt. Kram och Grattis!

Och lilla blå har också sin egen dag idag men antal år som firas är fördolt... förstås. Ett riktigt stort GRATTIS till lilla blå denna kulna höstdag...

Detta skrivs myyycket tidigt på morgonen för nu bär det iväg.... till Arlanda med Sonen. Ha en bra dag ni födelsedagsbarn .... och alla andra!

Och Skatan har också fått en .......

Som jag har letat efter en skata som symbol för mitt alter ego, uppstoppad eller i keramik eller ... och inte hittat någon. Och så kom Djupingen med den här fina tovade skatan...

Skatan heter Eva.

Skatan har fått en liten mes, en blå en.....

Skatan hälsade på Djupingen då han förärade mig denna söta lilla tovade blåmes, tjock och trind. Det är nämligen så att en liten blåmes kommer med hälsningar från min mamma som gick bort 2000. Om det har jag skrivit i min "gamla " blogg och Djupingen visste det.

Är hon inte söt min lilla blåmes Inga...