Ända se´n jag klev ut ur min alldeles egna "privata garderob" har jag funderat på om det egentligen var så nödvändigt, det här "avslöjandet". Det ääär faktiskt ett känsligt kapitel, speciellt för D, min biologiska mor, som ju höll inne ända till i våras med att berätta om mig för sina barn, mina halvsyskon....
Men hela denna sommar, efter min älskade Margiths död, har jag tänkt över mitt liv..ältat...och har ju inget bollplank att prata "djupsinnigheter" med längre, att älta oförätter, glädjeämnen, stort som smått med längre. (Mannen och jag är inte riktigt på samma våglängd när det gäller sån´t här ältande och tänk) .
Och då kommer ju de här tankarna på vem man är och varför, hur man är och varför.... Och så ringde F, min halvbror om Ns bortgång och jag åkte ditner till Göteborg..och träffade honom för första gången...och så samtalet efter det.... och så ... på den vägen är det.
Och ju mer jag tänker på det så har det faktiskt betytt väldigt mycket att jag är adopterad.... för vem jag är idag... och vägen hit ..med alla berg- och dalgångar. Skogsnuvan skriver i en kommentar till mitt inlägg om adoptionen, att man ju inte väljer sin släkt...men att just jag har blivit vald och det äär ju fantastiskt. Jag haar ju faktiskt blivit väldigt specifikt vald... men också bortvald en gång. Och under olika perioder i mitt liv har naturligtvis det här att jag blev bortvald varit det som tagit störst plats. Varför blev jag bortvald? ...och så började processen med att ta reda på det...
Så... jag tror jag struntar i den där "kranka blekheten" och sjunger med Edith Piaf: Je ne regrette rien (jag ångrar ingenting)...istället.
5 kommentarer:
Skogsnuvan: Så tänkte jag inte bortvald, Det är klart att man vill veta. Det kan ju finna så mycket. Kanske hon var väldigt ung. Vet inte din halvbror varför? Är din biologiska mamma borta eller? Ja det finns många frågor men mitt i alltihopa så får du inte glömma att du faktiskt blev UTVALD och ÄLSKAD och att du blivit en fin människa.
Jag tycker att ditt avslöjande var bra. Om man inte kan vara öppen om sin uppväxt eller förhållandet att man är adopterad så finns alltid risken att det blir smussligt och man vågar inte prata ärligt. Alla har vi ett ursprung och det är viktigt för oss! För att finna vem man är, sina rötter och sin identitet.
Ha en fin dag!
Kram!
Skogsnuvan! Jaa jag blev faktiskt vald och mycket älskad och efterlängtad... och jag är hur tacksam som helst att jag blev vald till just min fina familj.
Znogge!...och det har jag i och för sig också kommit fram till...och mamma och pappa har ju aldrig smusslat...men sén var kanske min eftertanke den att jag vet att min ursprungmor och speciellt min ursprungsfar inte har känt på samma vis och då med hänsyn till dem.... men jag har tagit så mycket hänsyn så nu är det min tur... tycker jag. Je ne regrette rien..
Du gör helt rätt!
Kram från Stora E
Stora E! Tack... och jag tror faktiskt det. Kram.
Skicka en kommentar