Mööör ... är bara förnamnet...

Från klockan 9 till klockan 4 på eftermiddagen med liiiten kaffepaus mitt på da´n jobbade Skatan med att kratta löv i ett underbart höstväder. Men jösses ... vad löv och hur många kärror som jag lassade ur skall vi inte tala om. Alla kom och sa ... hur går det? du jobbar väl i din egen takt? Men när jag väl "kom igång" var det med en koncentrerad frenesi. Undan gick det. Och det känns idag. Mannen och de andra männen klippte vår kämpahöga häck via skylift (Kaxe, du skulle ha varit med...) och släpade grenar som skall forslas bort idag... och rengjorde poolen som täcktes med de tunga plåtskivorna. Krasse-fallet är fortfarande orangerött av blommor så det fick stå kvar ett tag till.

Idag spöregnar det så det var tur att lövkrattningen klarades av igår. Ja verkligen tur för vi är en decimerad skara. Ett par är i Spanien, en annan hade ett svårt ryggskott, en är journalist och fick ryka ut för det var kravaller på sta´n, AFA och nynazister som slogs med stenar och flaskor mitt bland alla lördagsflanörer och barnfamiljer ... och mot ditkallad kravallpolis från Stockholm t o m. Så... av 12 personer var vi åtta kvar i trädgården...

Idag är det inomhusjobb, tvätta fönster i källaren, våttorka golv och damma rör och så´nt. Och köra bort alla grenar förstås.... men det överlämnas med varm hand till gubarna. Jobben är sannerligen fördelade... och ibland är det bra...

Men mör är Skatan...

Den underbara koltrasten har Göran "Djupingen" Bength fotograferat. Är den inte fin? Det är han som är vårt sändebud från Margith... men Skatan har inte sett någon på länge länge...