Ända se´n StinaPinaFina trimmades i måndags är hon speedad. Vi, Skatan och Mannen, undrar vad hon fått i sig. Eller... tyngde den gamla avlagda pälsen så att hon gick med tunga steg och mest låg och vilade... eller beror det på att vi klippte luggen kortare och inte följde "frisyrstandarden" för schnauzers. StinaPinaFina fick äntligen utblick ...
Nåväl, nu far hon iallafall iväg som "ett skållat" skinn (är det det det är.. skinnet... skållat?), har glömt all rädsla för skott i våra hemmaskogar, hittar bollar var hon far fram ... och uppmanar till lek när Mannen och Skatan har sjunkit ner i soffan framför TVn...
Mannen undrade om hon blivit så här uppspelt för att vi sagt åt henne att hon blivit så fiiin efter trimningen... Nja... skulle det hålla i sig i daaagar, en komplimang?
Nu skall vi ut på morgonrundan, StinaPinaFina och Skatan och se´n till Stockholm och träffa Djurgårdshundar, träffa Kristina och Stora E, äta lunch på Källhagens...
och träffa Glad 95-åring, numera 96, förstås.
6 kommentarer:
Skogsnuvan säger: Klart att hon är glad om hon helt plötsligt börjar se världen omkring sig. Du vet väl hur man känner sig när luggen börjar bli för lång. Ha det i Stockholm
Punklugg! Underbart! Och underbart att hon inte är skotträdd längre.
Haha! Precis så gör Herr Hund också! När han är nyklippt så far han runt som den värsta buse och verkar tycka livet är toppen! Precis som när han är nybadad och pälsen fortfarande våt.
Kram till yrvädret!
Toppenfin Stina med ögon som ser. Nu kan du se dina dagiskompisar och naturen i Enköping nästa vecka då matte har höstlov. Kram till er båda.
Visst hade vi trevligt på Källhagen, tycker Kristina! För övrigt är det alltid mysigt att titta in på din blogg.
Kram
Skogsnuvan! Jaa... det är nog därför hon far omkring som ett torrt skinn. Kram!
lilla blå! Punklugg... kanske jag skall färga den i nå´t rödaktigt som matchar skägget... Och det är jätteskönt att hon kan springa i hemmaskogarna igen förstås! Kram!
Znogge! Gööör han. Jättekul! De måste känna sig pånyttfödda på nå´t vis. Kram!
Nickan! Hon längtar redan. Kan jag slå vad om. Både efter dig och sina nya hundkompisar. Kram!
Kristina! Jaa, det tyckte jag med. Och god mat! Det är inte var dag man kan äta dillkött på kalv. Hoppas att fortsättningen blev givande och att du fick bra svar. Kram!
PS Det är roligt att du tycker om min blogg. Jag (och Margith) lärde ju egentligen känna dig lite bättre just genom bloggen eftersom vi inte träffades så ofta för övrigt. DS
Skicka en kommentar