tisdag, oktober 07, 2008

Stackars StinaPinaFina ....



StinaPinaFina är skotträdd... sedan två år tillbaka när någon två veckor före nyårsafton kastade en smällare strax bakom henne....

Men det har gått ganska bra ändå... om vi undvek nyårsaftnarnas och valborgsmässoaftnarnas fyrverkerier och smällare....

Men så på försommaren i år... Mannen var ute i ett skogsområde nära vårt hem då det började smälla (det visade sig att det fanns en skjutbana i närheten, ja nästan inte i närheten heller ... men skotten hördes på avstånd). StinaPinaFina blev så himla rädd att hon stack... Håkan trodde hemåt... men hon hade stuckit upp på E4 motorvägen. Som tur var... det var tiiidigt på morgonen, stannade en dam och öppnade bildörren. StinaPinaFina hoppade in (hon älskar att åka bil och känner sig trygg i bilar) och det blev färd till polisen. Döm om min förvåning när polisen ringde (Skatan var i Örebro och visste ingenting om dramatiken). Mannen hade sprungit hem, ingen StinaPinaFina, tillbaka och hem igen som en yr höna/tupp. Han blev glad när jag ringde och kunde hämta henne från polisen. Och damen (hundägare), som stannat och plockat upp henne, fick naturligtvis tacksamt tack från oss när vi fick reda på vem hon var och var hon bodde.

Men nu till dagen. Så gott som varenda dag har det smällt... en där, en här... och StinaPinaFina blir stel som en pinne, svansen mellan benen och vill bara hem. Igår och i morse ville hon inte ens gå in i den skogen, de skogar vi brukar gå i här hemma i närheten. Jag får draaa henne... och det går ju inte. Hon hyperventilerar och skakar i hela kroppen, flåsar och ja... och det har inte ens smällt omkring oss de senaste dagarna. Nu kan t o m en bildörr utlösa en reaktion...

StinaPinaFIna och jag har alltid haft så himla kul på våra skogspromenader. Skatan är alldeles förtvivlad. Vi har en CD med skott och smällare men.... jag vill inte gärna spela upp den här hemma nu när hon är rädd ute t o m när det INTE smäller. En trygg plats måste hon få ha. Men vad skall jag göra... Barbro Börjesson?? eller är det någon som har något tips? Det var inte många dagar sedan som hon bara ryckte till vid ett skott, stelnade, men fortsatte efter en stund alldeles som vanligt. Nu vågar jag inte ensa släppa henne eftersom hon blir helt blockerad...

9 kommentarer:

Anonym sa...

Stackars lilla Stina!

Anonym sa...

Stackars liten! En nära vän till mig är en av Sveriges bästa hundpsykologer och hund beteendevetare. Hon hjälper människor och deras hundar med olika problem. Hon är dock starkt emot Barbro Börjessons våldsamma och hårda metoder (vilket jag också är). Adressen till hennes hemsida är: www.bravov.com. Ring henne och hör vad ni kan göra.
Lycka till och pussa den gulliga jycken från mig. majah

Anonym sa...

Stackars liten Stina. Ett första steg: Ta med en boll i skogen och lek med henne så inte eran skog upplevs som farlig i alla fall.
Kram

Anonym sa...

Stensland! Ja stackars Stina!

Majah! Tack snälla för tipset. Jag skall ta kontakt. Och pussa dina jyckar från mig!

Nickan! Jag har försökt med avledning men hon är alldeles paralyserad... Idag har vi gått till hamnen t o r och det gick alldeles utmärkt. Efter ån kan hon ju också gå lös långa sträckor.

Anonym sa...

Jag kan bara instämma i din rubrik. Stackars StinaFinaPina! Herr hund gillar inte raketer utan blir som en rasande furie men rädd verkar han inte vara. Inte så farligt i alla fall.

Hur kan man bara göra något så dumt att kasta smällare när hundar är i närheten?

Kram!

Anonym sa...

Znogge! Jaa du, det finns så mycket dumma och kanske framförallt obetänksamma människor som inte förstår vad dom ställer till med. Förresten, kom jag att tänka på...de här jakthundarna. Hur lär de sig "tåla" skotten, kan man undra?

Anonym sa...

Stackars vovven!
Svärföräldrarna har en hund som är riktigt skotträdd också. Vi var ute och gick med henne en nyårsafton, mitt på dagen, när det började smälla. Då skulle hunden HEM och vi klarade inte av att hålla in henne, det var bara att åka efter som en vante.

Anonym sa...

Skogsnuvan säger att det är jättesvårt när det blir så här. Min pappa hade en sådan hund en gång och det var så synd om honom. Han fick lugnande tabletter när det börjades med smällarna men man kan ju inte hålla på så hela tiden.

Anonym sa...

Prudelutt och Skogsnuvan! Nej det är det jag är rädd för. Men på något sätt måste hon komma över att vara rädd att överhuvudtaget gå in i skogen när det INTE smäller. Nyårsafton och fyrverkerier kan man ju undvika. Sist satt vi en halvtimme i badrummet som inte hade några fönster. Kram på er båda!