....tidigt igår morse, den 3 oktober. Vi tänker på dig, Kristina, och delar din sorg och saknad efter I. Du Kristina som lärde känna Margith i vär gamla blogg och deltog och stöttade henne när hon var sjuk och blev en mycket god vän till både Margith och mig, har nu en tung och sorglig tid framför dig. I och du var ju ett så sammansvetsat par med så mycket gemensamt, litteratur, musik, konst. Nu har I fått somna in från sina plågor och lämnar ett stort tomrum efter sig, men ett tomrum som kommer att fyllas av minnen, hans musik (han komponerade och spelade), hans memoarer (han har redigerat sina dagboksanteckningar under många år till flera delar memoarer), och som sagt, alla era minnen tillsammans. Jag citerar en dikt som du, Kristina, citerade och skrev till mig här på bloggen som tröst när Margith dött.
Ever since you left the earthly life,
I keep my eyes open for signs to see if you ended up in a good place.
And ever since you left the earthly life,
I keep your picture on the piano and my dreams are always open for you so come on over!
David Fridlund
(Skatan har försökt sig på en översättning. Förlåt David Fridlund! men så här tolkar Skatan den iallafall:)
Ända se´n du lämnade detta jordeliv,
håller jar ögonen öppna efter tecken på att du har kommit till ett bra ställe.
Och ända se´n du lämnade detta jordeliv,
har jag ditt foto på pianot
och mina drömmar är alltid öppna för dig så ...titta in, vetja !!
Jag fick också en kommentar av David Fridlund som var glad att jag citerade dikten. Många många kramar till dig Kristina!
6 kommentarer:
Det finns en person i Borlänge, som är otroligt lik Margith. Jag har sett henne flera gånger på stan och tänkt att -där är ju Margith! Så är det.
StoraB! Jaså... undras vem det kan vara? Hoppas jag träffar på henne någon gång. Kram!
Tråkigt att höra om I. Skicka mitt beklagande och deltagande till Kristina. Margiths dubbelgångare skulle jag vilja träffa.
Göran! Ja, du vet ju hur tomt livet blir och jag skall naturligtvis hälsa till Kristina.
Visst är det konstigt med dubbelgångare. Men faran är att man kanske förväntar sig Margith innanför eller hur jag skall säga. Men jag skulle också vilja träffa henne. Kram!
Tack Skatan för dina inkännande och omtänksamma kommentarer! Det värmer verkligen att känna stödet från alla nära och kära. Men saknaden känns förstås ändå tung. Tack också Göran Bength för dina ord!
Kram från Kristina
Skicka även mitt beklagande och deltagande. Kristina, jag tänker på dig.
Skicka en kommentar