onsdag, september 03, 2008
In the chilly hours and minutes of uncertainty....
spelade jag gång på gång i slutet av 60-talet med Donovan som jag tyckte var lika stor som Dylan... och så se´n på 90-talet när jag ständigt och jämt lyssnade på musik på Engelska puben med Margith och lilla a. Så tjaatade jag mig till att den engelska trubaduren skulle sjunga...Sjung Catch the wind för mig... snälla Al (Finlay). Han tyckte nog Skatan var lite tjatig som skulle höra den varje kväll men några gånger fick jag honom till det iallafall...
Och se´n spelade Björn Pedersen (lilla b) och sjöng... ooh så han sjöng.
t o m bättre än The Commitments
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Hej mamsen!
Jobbigt att höra att det är så svårt för dig och inte vara närmre så man kan hjälpa dig. Vad ska ni bo där för...fick nostalgikänslor av mustang sally den brukade Printzarna spela ....genast var man ung igen.
Kramisar från Karin
Det var länge sen man hörde Donovan. Tack för den! Fin text:
In the chilly hours and minutes,
Of uncertainty, I want to be,
In the warm hold of your loving mind.
To feel you all around me,
And to take your hand, along the sand,
Ah, but I may as well try and catch the wind.
When sundown pales the sky,
I wanna hide a while, behind your smile,
And everywhere I'd look, your eyes I'd find.
For me to love you now,
Would be the sweetest thing, 'twould make me sing,
Ah, but I may as well, try and catch the wind.
When rain has hung the leaves with tears,
I want you near, to kill my fears
To help me to leave all my blues behind.
For standin' in your heart,
Is where I want to be, and I long to be,
Ah, but I may as well, try and catch the wind.
Ja - det är lika omöjligt att få Margith tillbaka- som att försöka fånga vinden
Donovan han hade jag så när glömt men han var bra det tycker jag också. Oj nu blir man ju lite nostalgisk säger skogsnuvan
Karin! Jaa du det är så jobbigt så det kan du aldrig tro... Men det är skönt att "dyka ner" i nostalgin och minnas ... för längesen när man var ung... och tiden med Margith. Och ... det värsta av allt. Jag har all tid i världen och då blir man ju lite ego, minst sagt. Men du skall veta att jag är så glad (och stolt) att jag har er och min stora fina familj. Kramar till er alla.
Göran! Texten har jag alltid älskat och ...som du säger. Fånga vinden... det är omöjligt.. nu finns inte Margith mer "to help me to leave all my blues behínd". Kram på dig Göran. ... och jag klamrar mig fast vid vad Margith skrev: "Lev för mig också! Slösa inte bort för mycket för sorg - lova mig! Ni vet vad jag menar! Alla kramar till er och kärlek. Vännen!" Och jag kämpar så för att inte slösa bort för mycket för sorg... men det tar sin tid...
Skogsnuvan! Ja det är verkligen jätteskönt att sjunka ner i nostalgi ibland... riktigt hänge sig. Kram!
Frågan är alltid fri! Donovan ja... Här poppar det upp nostalgiska små guldkorn!
Kram!
Znogge! Ja 60-talets musikliv innehåller många guldkorn.. Är det bara för att man har perspektiv... Kram.
Skicka en kommentar