Skatan fullständigt älskar att blogga... trots sin ålder (62+) vilket många av mina jämnåriga har svårt att riktigt förstå. Av mina bloggfavoriter här till höger är fyra stycken i min egen åler, tror jag, någotsånär, (+/- 3 år, kanske inte +, om jag tänker efter).. De andra är nog någonstans mellan 30 och 40, någon är ca 50.... Om nu den här siffran skall vara så viktig...
Det är det jag har funderat på....
Inuti känner jag mig... precis som jag alltid har känt mig... eller åtminstone tror jag det...(något visare men... i stort... jag är den jag är...och har varit från början) Jag har vänner i alla åldrar... och då menar jag vänner som jag verkligen har utbyte med (även om eller kanske p g a att vi inte alltid tycker lika ) ... och kul med.... och skrattar tillsammans med (även om Margith min allra som bästa "bästis" inte finns med mig längre).
Och nu... sen Margiths död så .... känner jag mig...ganska mycket äldre... och tyngre (rent kroppligt ääär jag tyngre)... och jag får kämpa mig till "glädjen" och "gnistan" varje dag... Det gör jag genom att börja dagen med att läsa mina favoriter här till höger (tack för att ni finns, kära ni!)...Då väcks livsandarna till liv.. och jag kan vara tacksam att jag leeever, att jag sörjer (för sörjde jag inte hade jag ju inte känt som jag känner och levat som jag levt och upplevt det jag upplevt och ...ja ni förstår). Så... lever man livet levande är det skit samma om man är 10 eller 70.... eller för den delen 62+. Då är man ålderslös. Det är först när man stelnar, inte är öppen för allt omkring sig, inte blir förbannad, glad, ledsen... ja, när man blir så där likgiltig, som man blir gammal på riktigt. Så jag får passa mig...dj-ligt noga...
Är det inte så.... tror ni?
7 kommentarer:
Det är som Ulf Lundell säger i någon av sina texter:
"Jag är äldre nu - men fortfarande ett barn. Livet är ett mysterium och det är spännande som fan"
Nej men det uttrycket av Ulf Lundell har jag missat! Han är en av mina absoluta favoriter! Hur som helst var det bra sagt! Dessutom tack för att du finns och skriver så bra som du gör! Alltid givande att titta in här!
Kram!
Göran! Det ääär spännande som fan... det är bara det att man måste påminna sig om det... ibland. Kram!
Znogge! Jag tror texten finns i "när jag kysser havet..." men är inte riktigt säker. Det vet säkert Göran här ovanför. Ja... det ääär spännande att leva och upptäcka nya vänner och tankar... Kram i retur förstås!
Jo, du är så klok Eva!
Nästa gång du är här, och har tid, kan vi väl ses? Dricka ett glas eller två tillsammanas?
Kram Johanna
Du har rätt skatan - det är i "När jag kysser havet"
Citatet var lite fel från början. Så här ska det vara:
"jag är äldre nu men fortfarande ett barn
livet är ännu ett mysterium
men det är spännande som fan"
I samma låt:
"när jag kysser havet
är jag uppfylld av det märkliga
i att finnas till
och allt jag vill
är att leva låta leva livet ut"
Är det därifrån du har hämtat din "slogan" "Live and let live"?
Stensland! Klok som en bok... nej men liiite klokare varje dag får jag hoppas. Och. Klart vi skall ses... när jag kommer tillbaka från min resa i slutet av september hör jag av mig så bestämmer vi helt enkelt...en tid så att det blir av. Kram!
Göran! "...och allt jag vill
är att leva låta leva livet ut"
Nej, jag har inte valt min slogan eller mitt rättesnöre efter Lundells ord, inte medvetet iallafall. Jag har alltid gillat tanken att det skall få finnas många olika sorts liv... det ena behöver inte vara bättre än det andra. Och så det här med tolerans. Att inte döma ut människor bara för att man själv har en annan åsikt. Har jag min slogan på engelska... fånigt egentligen. Jag kommer inte ihåg hur man ändrade sin banner i blogspot men nå´n gång skall jag sätta mig in i det. Kram på dej och God Natt! Leva och låta leva!
Skicka en kommentar