Förfesten i Margiths ateljé fortsatte med flera överraskningar. Bl a hade Margith förstås skrivit ihop en sång som man nog inte hade hunnit öva på så mycket... men den var rolig... och träffande...förstås. Skatans blå näsa är inte riktigt såååå blå som man kan tro.... Måste bero på fotografen ... nej inte lilla a men ljusförhållandena och ... Och en mobil är ju inte världens bästa videokamera... bortförklaringar bortförklaringar.....
Nu när jag lyssnar igen är det ju faktiskt bara slutet på sången... så inga sanningar som MargithPargith brukade leverera till EvaPeva (MargithPargith och EvaPeva, de namnen använde vi mest när vi skreeev till varandra och de kom till när vi "spånade" på Åland... varför vet jag egentligen inte ... men de fastnade.) Kära barn har många namn...
Och Djupingen kanske har heela texten i sina gömmor. MargithPargith sparade på det mesta.... så att jag kan plocka ut "godbitarna"..
3 kommentarer:
Jag använder också den typen av dubbelnamn som smeknamn. Miss E tex kallas ofta för "Ell-Pell"! Som du säger, kärt barn...
Kram!
Skogsnuvan säger Roligt att se den här snutten. Kul att du har den kvar. Vänner som sjunger för en (helt underbart)
Znogge-Nogge! Jag kommer faktiskt inte ihåg hur vi fick namnet. Vi höll på i bilen nå´n gång och nojsade med ord och så blev det MargithPargith och EvaPeva. Jo, nu kommer jag ihåg. Jag klagade att jag hade så kort namn att jag inte fått smeknamn,( bara när jag var i Frankrike där de kalla med VaVa)...Och så föddes de här namnen... Så var det. Kul. Kram
Skogsnuvan! Ja det är verkligen kul att jag har de här snuttarna kvar. Tack vare vår vän och "ständiga sekreterare" lilla a, som fotograferat och filmat för det mesta när vi gjort saker tillsammans. Kram
Skicka en kommentar