Idag har Skatan varit hos doktorn (på tiden tycker Mannen som har tjatat länge). Och jag hade en lång lång lista på saker jag skulle ta upp...
1. Sömnlöshet
2. Ont i magen i Vargtimmen (mellan 4 och 5 sisådär)
3. Nytt recept för mina restless legs
5. Mina leder värker så jag knappt kommer ur sängen
6. Remiss för min grå starr... jag går numera som i dimma (starren var inte tillräckligt mogen sist...)
7. Yrsel lite till och från (.... inte sååån yrsel tyvärr)
8. Hörseln... jag hööör inte så bra... men den punkten glömde jag
9. Det var nog en punkt till men....jo jag har gått upp sisådär 10 kg på 2 månader...
Och jag hade inte kommit innanför dörren förrän jag började gråta och snyfta. Vad som helst kan "trigga igång" tårarna... bara att någon frågar Hur är det fatt? eller hur mååår du? så.... Och så berättade jag om Margith och saknade... om att glädjen finns så långt långt inom mig... att det ligger som en tjock svart filt över mig så jag liksom inte kan komma igång och glädjas ... fast det finns så otroligt mycket att glädjas över...T ex så har jag inte skrattat ... sådär från tårna och ja...helt okontrollerbart sedan i januari när Margith hade "paus"...från den dj-a cancern...
Han, doktorn och jag, pratade och pratade och till slut kom vi båda fram till att.... det kanske inte är så underligt... att sorgen tar sina egna vägar... men sova måste jag ju... så han skrev ut några sömntabletter som jag kunde prova... och ont i magen... ja det har jag ju haft till och från så ... Zantac vid behov... Men att jag gråter .... ja, det är inte så underligt. Och jag blev så oerhört glad och lättad att han inte skrev ur några "lyckopiller"... att han tog sig tid... tog all världens prover, på lever njurar sänkan...han lyssnade på hjärta och lungor, klämde på sköldkörtel, böjde och tänjde på leder... och så skall han ringa om en vecka och berätta om resultaten... Men inte är det något reumatiskt... det kunde han aldrig tro... Och mina 10 extrakilo... Herregud, man kan ju inte tampas med allt på samma gång...
Men jag haar faktiskt börjat tampas lite med mina kilon iallafall....
13 kommentarer:
Bra att du kom i väg! Bara att få häva ur sig allt som du fick göra kan leda till en förbättring. Men det var bra att du fick något att sova på. När det går troll i nattsömnen kommer gärna kroppen i obalans.
Kram!
Klok doktor! Sedan får man ju lov att inse att man mår skit ibland - mend et går ju över :-) Och bara man får kollat att det inte är något annat som spökar. Säger som Znogge, bråkar sömnen så slutar det mesta på att fungera.
Lilla gumman....jag önskar jag fanns där hos dig så skulle du få en BAMSEkram!!!!Det är inte lätt att leva ibland. Har känt samma sak själv.När skrattade man riktigt RIKTIGT senast? Var till läkaren förra veckan-Och Ja...frågar någon hur man mår:-Då är det kört. Mina tårar sprutade som krokodiltårar och jag rabblade det ena efter det andra med tråkigheter som hänt det senaste året. Läkaren tittade storögt på mig, efter det att han gett mig ca 1 km skithuspapper att snyta mig i (pinsamt) och sa: -Och du undrar varför du mår såhär???Fullt normalt alltså efter allt skit. Men det finns inget värre än när sömnen rubbas. Han tyckte att så länge dom bra dagarna var fler än downdagarna, så skulle jag försöka ta mig ur det här utan medicin. Så jag kämpar på....Det är faktiskt lite som Znogge sa, efteråt kändes allt lite lättare.Stackars läkare förresten. Jag tror bestämt jag tog upp ca 2 timmar av hans dyrbara tid på att gråta och öka på papperskontot.
Vi skulle behöva träffas och bara skratta och prata gamla minnen.Hoppas allt känns lite lättare för dig idag. Imorgon blir en tung dag för mig, så jag hoppas jag kan sova inatt. Ska in till ätstörningsenheten i Gävle för anhörigträff.Intressant men jobbigt!!STORA KRAMEN från mig//Marie
Znogge, Prudie: Pappa sa alltid, när vi var små: "Äta bör man..annars dör man." Jag tror snarare att det är "Sova bör man ... annars dör man". Äta ihjäl sig kan man ju... kanske. Så det vaar en klok doktor. Kram på er båda!
Marie! Och jag önskar jag fanns hos DIG för att kramas... och skratta... Men det börjar ju närma sig en träff. Margith gillade dig, och Annika och Monkan och Eva och Yvonne och ja, hela gänget så mycket och tänk vad vi har skrattat åt allt tok... Jag tror att våra doktorer hade rätt. Tar vi oss ur det här utan "lyckopiller" så kommer vi starka och glada igen.(men vi skall inte vara "överduktiga".. piller kaan vara bra om det låser sig) Margith skrev på flera stället att vi skulle leva livet och ha kul och leva för henne också. Och det tänker jag ta mig sjutton göra också. BAMSEKRAMAR tillbaks!
Vilken klok doktor! Dom finns det inte många av.
Hoppas att du får sova ordenligt. Då kommer du ialla fall ha lite mer ork.
Stor kram
/Johanna
Skogsnuvan: Oj det var en hel del krämpor att kämpa emot det. Så är det väl om man börjar skriva upp alla skavanker man har. Efter sorg brukar allt poppa upp. Det vet jag av erfarenhet. Jag fick åldersdiabetes och högt blodtryck efter att min mamma dött i cancer. Mycket kommer efter men att inte få sova tar väldigt på krafterna så får du få ordning på det blir det säkert bättre ska du se. Krya på dig Jättekram Ska sända dig goda tankar.
Kämpa på. Du fixar det, och får du sova och prata blir allt genast lite lättare. Massa kramar!
Stensland! Nu får jag nog sova.. men det göör inget att vakna tidigt på morgonen men inte vid 4-tiden... det är lite väääl ...
Skogsnuvan! Dina goda tankar (och din blogg) har redan hjälpt mig... Tack! Du kan sätta ord på det mesta, det goda som det onda. Kram!
Emma! Massor av kramar i retur... Och jag märkte ju direkt jag hade pratat med doktorn hur mitt hjärta liksom lättade...
Mamma! Oj sicken läkare nästan som min Håkan! Men våra läkare här på Jax måste man ha tolk för att förstå!!
Klart att du inte mår bra när din bästa vän har gått bort i cancer! En sak i taget. Ta hand om dig. Kram!
Jag har också börjat sova dåligt på nätterna ... får ingen ro nu när Margith inte finns där längre och kan värma mej.
Milan! ja det var en doktor som kunde sina saker... en så´n där trygg en (i min ålder (fniss)) och jag kände mig genast "bättre"...
Huskorset! Ja... en dag och en sak i taget... Det hjälper faktiskt att försjunka i minnen..av de mest skilda slag. Kram!
Göran! Jag citerar det du saknar och som Margith har skrivit:
Jag är så trött nu
Jag är så trött nu
kom och lägg dig hos mig
kryp ihop mot min rygg
lägg dina knän
i mina knäveck
dina fötter under mina
kom och lägg dig hos mig.
(Margith Hadin)
Just så är det...
Skicka en kommentar