Magritte - min älskade Margith

Margith är död.

Min älskade Margith...

Jag vill tacka livet

som gett mig så mycket.

Det gav min två ögon

och när jag dem öppnar kan jag klart urskilja

det svarta från det vita

och högt där uppe

himlens mantel strödd med stjärnor.

Jag vill tacka livet

om gett mig så mycket.

Det har gett mig hörseln

som i all sin vidhet

fångar natten och dagen,

syrsor och små fåglar,

tubiner, hammare, ett hundskall

och ett ösregnoch röstens ömhet hos den jag älskar.

Jag vill tacka livet

som gett mig så mycket.

Det har gett mig ljudet och hela alfabetet

så att jag fick orden för tankarna jag tänker,

moder, vän och broder, ljuset som upplyser

den karga väg min älsklings själ ska vandra.

Jag vill tacka livet

som gett mig så mycket.

Det gav mig lång vandring för så trötta fötter

genom djupa vatten,jag gick genom städer,

över stränder, berg, öknar och på stäppland

hem till ditt hus och dina gröna ängar.

Jag vill tacka livet

som gett mig så mycket.

Det gav mig ett hjärta som i grunden darrar

när jag ser på fruken av det hjärnan skapar,

och det goda långt borta från det onda

när jag ser in i dina klara ögon.

Jag vill tacka livet

som gett mig så mycket.

Det har gett mig skrattet,det har gett mig smärtan

så att jag kan skilja lycka ifrån sorgen,

de två ting som skapar alla mina sånger

och mina sånger som är era sånger

och alla sånger som är samma sånger.

(Violeta Parras)