All den här musiken .... tänk vad kul Skatan och Magritte har haft med musiken...hårdrock i öronen på väg till, i, på väg från Italien med Djupingen och Sönerna...och såirländsk musik på Mallorca....irländsk pub där vi var så gott som varje kväll...en irländsk pub på Mallorca, full med irländare på semester och så vi, Magritte, lilla a och Skatan, the Swedish ladies....Puben hade förstås två killar som spelade gitarr och sjöng...mest irländskt och folk dansade mellan borden, drack öl, skrålade med i texterna...och så en kväll lyckades vi övertala Magritte att greppa gitarren och sjunga irländs folkmusik på bortaplan. Hemma bland fotona har jag bilder från detta....kommer senare att visas förstås....men nu, efter the Waterboys, sjönk jag ner i lite minnen...Hon spelade och sjöng som en infödd irländska...och se´n varje kväll efter debuten....frågade man om the Swedish ladies fanns på plats... Thoser were the days, my love.....
Såå mycket musik...så´n väsenskild musik....så mycket musik som förenas och förenar.
Tänkte väl att det här inte är någon nyhet. Magritte skrev själv den 21 mars och berättade....i min/vår "gamla" blogg. Så bläddra...bläddra så hittar ni inlägget
2 kommentarer:
Kul att hon vågade! På vår lokala pub satt förr två irländska killar och spelade gitarr och sjöng. Stämningen var alltid lika hög1 Tider det med:-)
Låter som Skatan har haft ett mysigt flaxande....Man kanske skulle ge sig på något festivalaktigt igen i mogen ålder? :-)
Skicka en kommentar