The Boss dånar genom lägenheten och jag gråter....Jag tänker på allt ALLT som Magritte och jag har gjort, upplevt, känt ,skrattat åt, gråtit över och levt. Vi är fortfarande tillsammans men allt ALLT har vänts upp och ner....Magritte får kämpa så in i h-e för att förmedla minsta lilla och Skatan vill så mycket men KAN inte....Magritte är den finaste av människor och hon drabbas av allt ALLT...nu får det faktiskt räcka.
Igår när jag kom pratade hon mycket mycket mer än sist, före midsommar, så en dag kanske inte allt ALLT känns så hopplöst längre.. En god vän, ex-svägerska, som också fått en stroke, sa till Magritte, att kämpa KÄMPA....men hur mycket kan man begära? Nu är Magritte en envis en...men ändå.... Jag älskar dig Magritte ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar