Skatan backar några år ...

... och provar om det är här hon ska husera i fortsättningen. Lämna Wordpress för ett tag. Kanske? Nu ska hon försöka lägga in en bild ...

Det gick ju bra ... OK ... Det tål att tänka på hur Skatan ska göra.

Jag lämnar blogspoten nu.... ett tag åtminstone

Min nya adress är

http://skatanstankar.wordpress.com eller tryck häääär så kommer du dit.

VÄLKOMMEN!

Eftersom...

… jag skall….åka till Örebro efter att jag varit hos ögonläkaren klockan 8 i morgon bitti… så hinner jag inte skriva nå´nting i bloggen…

eftersom jag kom hem så sent från Stockholm och det var det här med Nobelfestligheterna. Jag har nämligen blivit alldeles väldigt förtjust i J M G Le Clézio…

eftersom— jag läst hans bok Allt är vind och hans Nobelföreläsning I paradoxernas skog… och kom underfund med att jag faktiskt i mitten av sextiotalet när Skatan var existensialist, svårmodig och djupsinnig började (märkväl) på Rapport om Adam av … just det Le Clézio. Den var för djupsinnig för mig då… och så är han så “lätt” idag. Nu har jag i och för sig läst att just hans debutroman vaaar svår och att många av hans senare böcker är mera lätta att ta till sig. Nåväl. Jag har nog känt Jean Marie Gustave i ett annat liv …. så väl tycker jag att jag känner igen mig …. och honom.

Så…. eftersom jag som sagt var åker till Örebro, skall vara närvarande mormor och barnbarnsvakt i helgen får bloggen kanske…. stå tillbaka till … söndag kväll eller kanske måndag. Till dess… Ha det, som Sonen brukar säga

Hallååå... nu är Skatan på hemmaplan igen...

Skata av Björn Bergsten

Äntligen hemma... kan man kanske säga ... har packat upp... sorterat tvätt, fyllt några tvättmaskiner... varit ute med StinaPinaFina ... betalat räkningar. Apropå räkningar har jag betalat EN räkning som jag rekommenderar er alla att betala nå´ngång ... efter att ha beställt en fantastisk bok till julklappspris (men det kanske inte finns några kvar.) Boken heter Där Ol´Man River gör en krök och är skriven av Thomas Halvarsson. (TH "har av läsare och redaktörer jämförts med både Torsten Ehrenmark, Slas, Jolo, Stefan Andhé och Claes Hyllinger " står det på baksidan). Skatan tycker inte att han liknar någon annan än just sig själv... Tryck på färgsatta Thomas så kommer ni direkt till Halvars Huvudsaker, eller här så kan ni göra er beställning där.


Mannen har rest till Borlänge i "affärer", StinaPinaFina och jag har ännu inte julpyntat eller adventspyntat eftersom lådorna står i källaren (svåååråtkomligt) och är tunga. Måste vänta på en .... karls krafter. Men... imorgon åker vi till Stockholm för healer-besök och pappa-besök och på torsdag till Örebro... så det blir väl lagom till Lucia som stjärnan i fönstret kan glimma....

Och ... så har vi det här svåra med VAAR Skatan skall hålla hus i fortsättningen. HÄR hos blogspot eller där hos WordPress. Fördelen med WP är ju att jag kan blogga och göra inlägg även från Österrike utan att behöva gå till den där sunkiga lokalen... men... ja .... det lutar nog åt WP ändå... Har inte riktigt bestämt mig ännu.

Nu haller jag pa att bli smatt gaaalen....

... för idag har jag inte ens lyckats komma in pa min Skatans Tänk... och inte pa nagra andra blogspot-bloggar heller...

sa fran och med nu kommer jag att skriva mina inlägg pa min Skatans tankar (Blippa pü den blaa texten sa kommer du dit) ... tills jag är hemma i Sverige igen. Se´n far vi se..

Österrike är hur underbart och fantastiskt som helst ... men när jag inte kan arbeta med min blog... när blogspotten inte funkar... Jag blir sa fruuustrerad. Och inte kan jag sticka hit ner till den här inrökta rökiga sumpiga mörka lokalen där jag inte ens kan skriva a med liten ring över....stup i kvarten...

Och blogga bör man, annars dör man... atminstone Skatan


Skatan är malad av Lars Jonsson ... en av de allra bästa fagelmalarna...

Jag skriver inlägg... men inte här...

Nedanstande inlägg har jag skrivit i min nya blogg som ni kan nü antingen härifran genom att markera här eller här alldeles till höger. Pa wordpress kan jag göra inlägg även om det gar trögt där ocksa. Da och da kopierar jag över ett inlägg hit men ni är naturligtvis jättevälkomna till mitt nya blogghem.



Skatan har läst en av de böcker som hon klassar som "den bästa någonsin" ... kanske... tillsammans med några andra... också... kanske.

Nåväl.

Jag har läst Allt är vind av J M G Le Clézio, årets nobelpristagare. En värdig sådan måste jag verkligen säga. Jag hade inte läst något av honom tidigare ... men nu kan jag säga att den här boken iallafall är i nobelprisklass, tycker Skatan.

Som det står på baksidan ..."sammanflätas två parallella skeenden: författarens alter ego Jeans ungdomsår i Nice, London och Mexiko, och hans förfäders liv efter utvandringen till ön Mauritius under Franska revolutionen."

Det är den yttre berättelsen.

Le Clézio är några år äldre än jag. Men... han skildrar sin ungdom med ett språk som doftar, känns, visualiserar tiden... då... 50- och 60-tal så att jag själv, "återfinner" min egen ungdom med dess höjdpunkter, sökande, mörka och ljusa sidor. Och jag tror inte det beror på att han var ung ungefär samtidigt som jag. Jag tror att alla som läser hittar sin ungdoms känslor....de existensiella tankar och ... hur man blev den man är... ja... det är så tidlöst..så..

Och vilket språk! Det går inte heller för mig att sätta "fingret på" vad det är som gör att Le Clézio behandlar språket så .. så överraskande.. Det är både poetiskt och högst vardagligt... och får mig som sagt att nästan rent fysiskt "känna" huvudpersonens, Jeans, känslor, känna mina egna med hans... Ja, det är verkligen svårt att förmedla. Så jag säger bara läs! Läs Allt är vind! Det är nåstan ett måste, tycker Skatan.

Nästa bok jag har läst är inte så "litterärt" märkvärdig, inte märkvärdig alls språkligt eller så... men behandlar och berättar om ett ständigt aktuellt ämne: förintelsen under andra världskriget. Boken heter Jag lever fast jag är född, En judisk familj i Budapest 1941-1956, skriven av Georg Sessler, som här skriver om sin egen familj ..."ett vittnesmål från 1900-talets svartaste stund och på samma gång ett levande och kärleksfullt familjeporträtt".

Där finns de mest fasansfulla händelser beskrivna, samtidigt som livet, vardagslivet berättas med allt vad det innebär av att små stunder av glädje och lycka blandat med nödvändigheten av söka mat för dagen, ställen att bo på, hålla familjen samman, vilket man inser inte går om man skall överleva. Det skildras hur vi människor kan förvandlas till djur, nej, jag tror inte djur kan vara så bottenlöst grymma och vidriga och maktgalna som vi alldeles "vanliga" människor förvandlades till... Och sedan... när man trodde att allt var över... började det från början igen med alla fasor... Kommunisterna tog över och förföljelsen börjar om... Det är Ungern och pilkorsarna och SS-männen ...och kommunisterna, stalinisterna, men främst de egna landsmännen som jagar, förföljer, skjuter ihjäl, torterar, fängslar och sänder till arbetsläger och till koncentrationsläger.... Och det var judarna som skulle förintas till siste man efter att ha utnyttjats som soldater (arbetrssoldater), arbetare och t o m medhjälpare till förintelsen. Det här är en nyttig "historiebok" för alla att läsa om hur Inte bara Tyskland utan som här, Ungern, tar det "tyska budskapet" om judeutrotningen till sig med hull och hår och nästan är mer nitiska bödlar än de tyska var där på hemmaplan i Budapest.

Och så nu.... är jag framme vid den tjockaste av tjocka (undantag är kanske Noréns dagbok) böckerna, nämligen De välvilliga av Jonathan Littell.

Jag har bara börjat... är på sidan 19 av 910...

"Bröder, låt mig berätta vad som hände." Så lyder den första meningen som sedan följs av en "inre monolog" med meningar långa... så långa. Nej, när jag ser tillbaka så är meningarna inte alls långa. De är osedvanligt korta. Men hans berättelse berättas i ett långt "sveep" liksom ens egna tankar kan gå... från det ena till det andra. Ganska krävande faktiskt. Får se om jag tar andra böcker "emellan" . Boken skall iallafall handla om "...där den gamle SS-officeren Max Aue ser tillbaka på krigsåren i Hitlers armé. ....här skildras kriget genom bödelns ögon..." Så det blir alltså ännu en "historiebok" för Skatan...

Ni ser att jag inte är sysslolös. Stressigt värre faktiskt för det är ju så mycket man vill hinna med att läsa... och utbudet är enormt.

Ha det, som Sonen brukar säga

Nytt kontantkort med mobilt nät ... eller vad det heter

... har inte hjälpt ett jäkla dugg (Ursäkta svordomen men jag är faktiskt riktigt frustrerad). Nu sitter jag i den rökiga it-lokalen... och mörkt är här ocksa... och konstigt tangentbord.

Jag kan göra allt hemma... utom nya inlägg, redigera inlägg. Och Mannen kommer inte in pa sitt konto i en bank han behöver komma in till... Det fanns alltsa begränsningar.

Men... jag kan komma in pa min blogg, besöka mina bloggvänner och kommentera ... iallafall. Alltid na´t. Det blir nog bara lite färre inlägg härifran. Det är allt. Men jag säger som Halvar skrev i nagot av sina inlagg att det är "Orden som befriar" (M Cardinal). Det är verkligen terapi för mig att skriva mina inlägg. Nu skriver jag dagbok pa gammalt beprövat sätt med penna och papper... det är inte detsamma. Sa skriver jag parallellt iallafall. Sa´nt som inte lämpar sig för bloggen.

PS: Bilden har malats av en konstnär som jag inte har kunnat fundera ut namnet pa, men den visas pa Galleri Nybroviken i Stockholm just nu, vad jag förstar.