fredag, augusti 15, 2008

Multipel personlighet


Varje år så här i början (Skatan tycker att hösten/skolstarten är början) av året när jag läser tillbaka i mina dagböcker och papper, uppmanar jag mig själv att i år vara sannare, vara och leva den jag egentligen är....men vem är jag då? Hur kan jag – 62 år – fortfarande sitta här och undra det…

Så gick jag förbi den här ängen på min morgonrunda…en flock ungskator lekte och kraxade och skränade, flög hit och dit och samlades igen…Och då slog det mig, att där ääär jag ju… alla dessa skator är ju jag, så många … fast samlade i en, Skatan. Multipel personlighet …. Hmmmm

Androgyn... är det jag alltid känt mig som (pojkflicka). Numera, inte längre utseendemässigt (ser numera ut som en frodig svällande moderlig typ….men djupt därinne…(Katherine Hepburn, såå skulle jag vilja se ut nu, som äldre. Tyvärr finns det ingen likhet alls (se filmen Sista sommaren – tror jag den heter – med Henry Fonda)

Social och gladlynt…gillar fest och glam - tidigare - nu i små portioner så att man kan samtala om väsentliga saker, som etik, livochdöd, och och…men Skatan älskar skvaller ….också

Ensamvarg. Skatan har stort behov att vara ensam (bodde ensam i stuga flera somrar när Mannen sommarjobbade till mina vänners förskräckelse…hur vååågar du?)

Dekadent… nej, men Skatan har alltid dragits till det dekadenta (mer än till Carl Larsson-stuket)…alltid attraherats av det lite farliga, utlevande, underjordiska, rebelliska och var en jättejobbig tonåring, utagerande, rökande, drickande (för mycket), jazzkällarbesökande, djupsinnig, svartklädd ”beatnick” … aldrig hippie , som var för mycket ”grupp” för Skatans smak. (Juliette Greco men kortklippt förstås). Hade naturligtvis olämpliga pojkvänner … Tills jag träffade Mannen….och så är jag ju lite räddhågad och försiktig...

Intellektuell – till stor del, lever i tankens värld…läser…

men jobbar på att bli mer ”jordnära” och attraheras mer och mer av naturen, naturliga människor, blommor (och bin)… Tyvärr är Skatan allt annat än praktisk…Eftersom Skatan inte kan se ut som K Hepburn såå… jag ser en väns mamma framför mig… en enkel självklar kvinna som rörde lugnt i sitt äppelmoskok i sin förklädestäckta bomullsklänning, rufsig i sitt grå hår samtidigt som hon pratade om ”väsentligheter” med oss ungdomar. Ja…det här är ju inte riktigt klokt.

Sextiotvååå bast och så funderar man på hur man vill framstå som…..

Om man springer efter livet med andan i halsen så springer man ihjäl sig till sist.

Och vem är jag då, Das Ding an sich, så att säga. Det kanske är friskt att alltid vara sökande…eller… så är Skatan inte riktigt frisk.….

8 kommentarer:

Anonym sa...

Skogsnuvan säger: Skrattar lite när jag läser hur du funderar och känner igen mig. Trodde att det skulle bli lättare att hitta sig själv när man blev vuxen men inte.... Skillnaden mellan oss är att jag tror att jag är jordnära och praktiskt annars är vi nog ganska lika eller rättare sagt väldigt lika. Men du jag är mycket mycket fegare än du för du är ju en modig och framåt kvinna. Kram på dig

Anonym sa...

Hå, hå, det är så det är alltså? Dina frågor har ju jag också... på något sätt så känns det tröstande och hoppingivande att läsa din text. Det slår mig nu att det hade varit lite märkligt (tråkigt?) att få alla svaren en dag... vad ska man göra därefter? Kanske är det där frågor man ställer sig hela livet? Kanske är det bara sunt att man stannar upp ibland och frågar sig själv vem man är och varför... och vart det bär iväg? Nu gav du mig något att bita i... :) Kramar

Anonym sa...

Jag är nog som Skogsnuvan,jordnära,men hittat mej själv,har jag inte lyckats med....ska bli spännande och se vad jag finner,OM den dagen kommer och jag råkar hitta mej själv?
Jag tycker nog du verkar vara en helt O.K Skata!
Kram från Ewan

P.S Jag tillhörde "The Hippiegang".....strålande tider,häääärliga tider!!!!!

Anonym sa...

Jag tycker du verkar sund, klok och insiktsfull trots allt! Men lär man någon gång känna sig själv helt?
Kram!

Anonym sa...

Vilken snygg bild du har ritat! Du är verkligen duktig på porträtt-målning - både på dator och med pensel!

Anonym sa...

Skogsnuvan! Jaa nog skall du och jag träffas nå´ngång irl...skulle nog kunna ha jättekul...Kram!

lilla blå! så ääär det... Som tur är är jag gift med Mannen som långa tider har levat särbo...och med det har ju jag varit singel och kunnat "växa" åt alla håll och kanter...och är som sagt inte färdig än....kanske tur att man aldrig stannar i växten...Kram på dig me´

Ismalven! Gillar jordnära, praktiska "typer" men lite av drömmare skadar ju inte och det verkar ju ni båda, Skogsnuvan och du vara...och Magritte ... Kram!

Znogge! Tackar... ja trots allt har jag hejdat mig många gånger (och kanske ångrat att jag varit för försiktig) Men jag lever efter mammas levnadsregler. När du ligger på din dödsbädd (om du dör på det viset att du har en dödsbädd) skall du ha levat så att du inte ångrar någonting...inte att du inte gjort det du ville framförallt..Och hon var "nöjd", min lilla mamma. Kram på dej också förstås!

Göran! Tackar tackar! Som jag har sagt förut så är det så himla kul. Tycker du det darriga datorsjälvporträttet blev likt? Har förminsakt snoken lite...men uttrycket kanske? Kram!

Anonym sa...

Hihi...det slår mig att det går alldeles utmärkt att byta ut Skatan mot Prudie i din text :-) Märkligt!

Anonym sa...

Prudie! kul...kände nästan på mig det. Kram