söndag, augusti 31, 2008

Margith och Skatan.... klockrent...


Skatan har inte sett Mamma Mia-filmen ännu fast det är en av mina absoluta favoritskådespeleskor, Meryl Streep, som spelar... men klippet, Dancing Queen- klippet (klicka på den blå texten så får ni se och höra!) var klockrent Margith och Skatan, precis som Marie påpekar i en kommentar, (jag citerar..."Har du hunnit med att kolla på Mamma Mia filmen ännu? Om inte, gå in på You Tube ock klicka fram till Mamma Mia The Movie, The best songs och lyssna/titta ända tills du får se Dancing Queen...då kommer du att förstå att jag tänker på Margith o dig-klockrent! Säkert har jag på ngt sätt kunna lagt in den här you tube sidan här på ngt sätt- men jag har inte kommit så långt i mina bloggkunskaper ännu. Du kanske kan lära mig...Kram och Gonatt från Marie nattsuddaren.")

Med tårar i ögonen (glädje- och saknadstårar) tittade jag på hela klippet. Det finns så oändligt mycket kul att komma ihåg och jag ser fram emot den där träffen så småningom när vi skall komma ihåg allt kul och skra..skra... skraaatta skratta....

fredag, augusti 29, 2008

Hå hå ja jaa, hå hå ja ja... tänk vad det blåser i träna i dag....


Är i Nyköping... stygnen skall tas... glömt hälften i Borlänge... och hälften i bilen som är på Femöre... Det är mycket nu ...

Efter stygnborttagning kommer Mannen med bilen, vi växlar om, han tar StinaPinaFina och jag susar iväg till Lillan och Kaxe.... över helgen. Skall bli kul att se hur mycket Lillan växt på en månad...

Skatan flaxar som synes oförväget vidare... Hjälp! känns det som man vill kraxa fram ibland....

torsdag, augusti 28, 2008

Bättre sent än aldrig....


Som synes har StinaPinaFina bytt ut tratten mot en behagligare uppblåsbar sak, typ badring... två dagar innan stygnen skall tas. ...

onsdag, augusti 27, 2008

Allt skall kanske inte vara serverat... så att säga


Skatan gick förbi Halvar, en absolut bloggfavorit, som för övrigt inspirerade Skatan att börja blogga. Skatan gick inte förbi Halvar men hans fina skrivarstuga som stod där på tomten. Skatan är ingen stalker heter det visst men passerar ofta eftersom han bor nära Sonen. Och då kom jag att tänka på nåt. Innan den här skrivarstugan var klar så droppade Halvar inlägg var och varannan dag. Nu har det blivit lite glesare mellan gångerna och Skatan m fl går förgäves in varje morgon för att se om det är nåt nytt. Nåväl, som sagt, jag läser fortfarande Virginia Woolf och just nu håller hon föreläsningar för kvinnor om att skriva och vikten av "ett eget rum" för ändamålet. Skatan är inte så säker på att det är det rätta. Kanske inte med en gång iallafall. Tänk att sitta skönt tillbakalutad med rätt musik i lurarna och ...nu ska här produceras. Kan ju bli lite ... ja tlllrättalagt liksom... Detta om detta. Hoppas iallafall Halvar kommer igen snart med tätare frekvens mellan inläggen.

Hann inte långt denna bloggmorgon...stannade hos Bodil Malmsten, läste, höll med förstås... och lyssnade...

Jag hann inte mer än vakna, gå in på bloggarna... först Djupingen som verkligen är en underbar fotograf...och sen Bodil Malmsten. Jag skriver alltid heela namnet.. för Bodil Malmsten bara utstråååålar "noli me tangere" (rör mig inte... något lärde jag mig som latinare en gång)och jag har inte blivit "Bodil" med henne trots hennes mycket personliga inlägg så... "noli me tangere". Och så lyssnade jag...på Bodils val av musik...och tog den till mig. Mer att säga behövs inte, inte ens av en ordblajare som SkatanPratan....

tisdag, augusti 26, 2008

Lägesrapport


När Skatan var i Stockholm passade Mannen på att besöka veterinären med StinaPinaFina. Vi hade tyckt att ärret "vätskade" och då skulle man genast kontakta Djurkliniken hade vi läst på "hemgångspappren". 800 spänn fattigare fick vi i alla fall veta att StinaPinaFinas ärr såg "fint ut", en salva skrevs ut och ingen uppblåsbar krage i hennes storlek kunde uppbringas. Diverse "skor" provades, eftersom hon river sig och kommer åt... inte ärret... men strax utanför. Men inga passade. StinaPinaFina fick också klartecken att det var OK att åka bil med Skatan till Borlänge. Bara jag bär henne de tre trapporna upp till Sonen och de sex (tror jag det är) upp till Margiths ateljé. Och det gör Skatan med glädje.

Så ... nu vet ni... hur läget är. Nu skall Skatan lyfta upp StinaPinaFina i sängen. Det regnar här så kvällspromenaden blev kort, men effektiv. "Skönt
för skalder att få sova.(Fröding)". Sov gott!

On the road .... igen


Igår var Skatan hos tandläkaren i Stockholm, besökte pappa förstås och gick gick gick på Stockholms gator. Visst är Stockholm fantastiskt men jag är glad att jag inte bor där i "smeten" idag med alla framrusande otåliga människor, cyklister och bilister ... men så bodde vi ju preciiis vid Stureplan också´.... i huset till höger på bilden. Fantastisk våning, fantastiskt läge ett stenkast från Humlegården men men... man skulle ha varit 30 sådär ... Gränden användes fredag lördag (mest) som urinoar, ibland till mer än så, och för snabbisknull mot huset, och och...eftersom ju flera klubbar bokstavligen låg runt hörnet. Ja, det blev helt enkelt lite för mycket när man hittade knarkare i trappen, knappast vågade säga till dom som pinkade efter det att en kille blivit mördad på Kungsgatan ett stenkast bort när han sa åt några som just pinkade i en port..



Surkärring!..Nu låter Skatan så lastgammal som hon för tillfället känner sig. Men... sen Margith lämnade mig så så har all glädje försvunnit, allt lättsinne... Med Margith var man "ålderslös"... Nu, fast jag försöööker tänka positivt och på allt kul vi haft... och le och känna glädje vid minnena så tränger sig "aldrig mer"-tankarna fram ... och lägger sig som ett tjockt filter mellan mig och världen och nuet och livsglädjen (Skatan har ju hur mycket som helst att glädjas åt... egentligen).


Men det blir ett annat inlägg nå´n gång.... om åldrar....och ålderstänkande .

Nej ....

Nu skall Skatan packa bilen med StinaPinaFina i tratt och åka till Borlänge, Sonen. Skatan, Djupingen, Bonden och lilla a skall träffas i ateljén för första gången utan Margith...

söndag, augusti 24, 2008

Det ljusa bryter igenom och segrar förstås....

Sååå … nu känns det redan bättre… Har varit inne på en del bloggar, mina favoriter förstås…. Och fastnade hos Mymlan som det var ett bra tag sen jag faktiskt hälsade på…. Och oj, vad det berörde… hennes inlägg om sitt handikapp och… jag kopierade och tänker maila en mig närstående person om att….jag tror att jag förstår honom lite bättre nu, jag har i och för sig alltid förstått honom ….. men jag läste upp för Mannen…. Och äntligen gick det upp ett ljus… lättjan är t ex inte lättja utan oförmåga att tackla sin omvärld.. osv… Nedan kommer jag citera en hel del och om ni redan länkat Mymlan behöver ni ju inte läsa mer här.. Tänkte … att ni som iiinte länkar Mymlan lättare kan förstå hur det kan vara att ha adhd, diagnosticerat, eller inte så…

Skatan citerar:

"Jag är inte hyperaktiv så att det märks. Snarare tvärtom. Jag är det lugnaste man kan tänka sig. Sävlig. För jag måste tänka i tre timmar innan jag tar itu med något som tar fem minuter när jag väl sätter igång.
Men min hjärna är hyper. Hela tiden. Det ger mig sömnsvårigheter. Och det skapar handlingsförlamning. För jag måste bli klar med en sak innan jag kan koncentrera mig på nästa. Och om jag har många saker att göra blir det kortslutning och ingenting blir gjort."

Och … jag citerar vidare:

"Det handlar alltså inte om att jag inte kan. Jag kan städa. Jag kan diska. Jag kan tvätta också. Men jag har inte förmågan att ta itu med det. Först när allt är klart kan jag slappna av och bli kreativ. Göra de där riktiga sakerna. Det som är livet.Eller så stänger jag av helt. Struntar i att diska och städa och tvätta. Koncentrerar mig på resten. Och då uppstår nästa problem. Nämligen ..."


Och…vidare:

"Jag skriver listor och lappar.Ni skulle skratta om ni såg dom.Men på mina listor kan det stå saker som “kliva upp”, “äta frukost”, “packa i diskmaskinen","

Och:

"Så om ni tänker er att alla de där sakerna är sådant som jag måste lägga all min energi och koncentration på att få att fungera, då kanske ni förstår litegrann. Hur det är. Att vara mymlan. För jag får ingen hjälp med något av det där.Fast det skulle fanimig behövas. Ge mig en personlig assistent. Min hall har varit mörklagd i ett år nu för att jag inte vet riktigt hur man gör när man lagar. Min toalett var trasig i ett halvår. Jag kan inte köpa kläder för att jag inte kan tänka när jag kommer in i en affär där det hänger massor som inte hör dit. Jag gruvar mig för att ringa jobbiga samtal. Jag vågar inte svara i telefonen ifall jag inte vet vem som ringer för att jag inte klarar oförberedda saker. Jag behöver ramar. Jag klarar förändring, men jag behöver ställtid. Jag behöver extremt mycket tid för att låta saker sjunka in. Men det verkar som om de flesta tänker medan de gör annat. Inte jag.Om jag tänker så tänker jag. Då kan jag inte titta på teve eller lyssna på musik eller prata med nån eller diska samtidigt. Om jag tänker sitter jag still och tittar ut i ingenstans. Och om jag inte får tanketid blir det kortslutning i mitt huvud."

Jaa, tänk så jobbigt och Tack Mymlan för att du berättar.



Detta var inte det enda inlägg som jag skulle vilja citera men för sjutton …. Läs Mymlans blogg… själva. Hon finns bland mina favoriter…

Svart söndag ...

RLS* har troligen låst in mig i ett helsvart skåp eller knuffat ner mig i ett svart hål som jag inte lyckats kravla mig ut eller upp ur än.... Så jag tar tröst hos er mina vänner och återkommer när det ljusnat lite...
*RLS = Restless Legs Syndrome, ett helvete på jorden ....

fredag, augusti 22, 2008

Den enas sorg, den andras glädje...


Det var det gamla vanliga… Flicka möter Pojke …. Ljuv musik …. Flicka ”på smällen” (fredsyran maj 1945)…. Pojke drar. Och så står hon där med alla beslut…

Och det var vånda…

Mamma och pappa kunde inte få barn… och de ville ju ha ett helt fotbollslag.

Så ...först kom min storasyster A till familjen.. som under A:s första år mest bestod av mamma och A, eftersom pappa var flera månader i Argentina under A:s första år (han flaxade runt i världen mer än Skatan nå´nsin flaxat)…

Sedan ville man ha en pojke… och det snabbt. För pappa skulle till Kina redan i mars 1946 och det var meningen att hans familj skulle komma efter… så familjen skulle då helst bestå av mamma pappa dotter och son…Man kontaktade det barnhem varifrån A kommit och berättade om sina önskemål. I sista minuten…. en dryg månad in på det nya året 1946 skrev man från barnhemmet och berättade att det fanns ett barn, ett alldeles förtjusande litet knyte…men det var ingen pojke.. Skulle herr och fru L vilja komma och titta i alla fall…. Det ville man… och ändrade sig om det där med pojke, bestämde sig för det lilla nyfödda knytet, åkte hem, pappa packade och for till Kina… och mamma och storasyster A väntade …

Under tiden var Ds vånda stor… hon vacklade fram och tillbaka… hur skulle hon göra. Det var 1946 och en stor SKAM att föda ett barn uä ….utanför äktenskapet. Men, i april åkte hon tillsammans med mig, (som D redan låtit döpa med de namn jag har idag och fått behålla intakta, inga andra namn alltså) och barnhemsföreståndarinnan till mamma i Göteborg.

(Jag har så´n tur att pappa har samlat allt, alla brev, alla dokument, brev som skrevs mellan D och mamma, mellan barnomsorgen och mamma, mellan mamma och pappa, mellan pappa och farmor etc etc… Det finns hyllmeter med korrespondens. Alla ivägskickade brev har också kopierats så båda ”sidor” finns bevarade. I pärmar med respektive årtal på ryggen. En guldgruva!)

Nåväl… slutligen… framåt jul 1946 bestämde sig D. Nu hade hon lärt känna mamma, flyttat till Stockholm och insåg att det skulle bli fruktansvärt tufft att ha ett barn också. Så … hon släppte taget, adoptionshandlingarna skrevs under och mamma ”tillät sig”, som hon skrev till pappa, att börja älska mig helt och fullt som ”sin”…Hon hade inte vågat det riktigt tidigare.

Jag fick mitt första telegram ….. adresserat direkt till mig…från Shanghai i januari 1947.

En sak som man kan tänka på så här i dessa tider. Mamma var ensam från mars 1946 med en liten nyss ettårig flicka, A, fick en till i april, som hon inte visste om hon skulle få behålla… och mannan var i Kina….. Konstigt att man fick adoptera under så´na premisser… Men Skatan är ju tacksam för det, för bättre familj att höra till kan Skatan inte tänka sig.

Och en annan sak. Det är inte så konstigt att D ”tryckte undan” hemligheten och dolde den så djupt inom sig som hon kunde…ja kanske nästan glömde allteftersom. Hon måste ju leva vidare….

Kvinnor kan…..som pappa ofta säger idag. Vilken styrka!

Nu har jag redigerat bort två bilder från inlägget två snäpp ner.... men de kommer häääär




På spa-
ning
efter
den
tid
som
flytt.
...och Marcel Proust himself.....

Skatan blir tokig....


Skatan försöker att redigera sin text nedan... men hur jag än bär mig åt kläms den ihop som mellan två skinkor (bakdelar) mellan bilderna. Jag kan helt enkelt inte åstadkomma mellanrum, nytt stycke eller vad det heter..... så det är bara att "ge upp"...

Och det här mååååste jag bara citera....

Skatan läser fortfarande Virginia Woolfs dagboksblad och måste bara citera vad VW skriver den 4 juli 1926... om vad H.G.Wells (som bl a har skrivit Tidsmaskinen (1895), populär framtidsvision) sagt om


Marcel Proust.



".... Proust - vars bok är som British Museum. Man vet att det finns underbara intressanta saker där, men man går inte dit. En dag när det regnar kanske - då kommer jag att säga Himmel, vad ska jag ta mig för i eftermiddag? Och då ska jag läsa Proust lika gärna som att gå på British Museum."

Skatan har köpt På spaning efter den tid som flytt (3 delar av 7 tror jag)....börjat läsa... men se´n har det kommit annat, lättare, snabbare, emellan...och Skatan håller med VW , som också gillade H.G. Wells ord om Proust.... Är det inte bra, så säj?

torsdag, augusti 21, 2008

Ärrad... men still going strong....

...eller....still laying strong....

Idag är det en tung dag....

Här ligger lilla StinaPinaFina och pinas och gråter så ömkligt... nyopererad som hon är. Natten har varit bra men nu.... hon gråter så hon hulkar fast hon fått smärtstillande "godis". Mannen och jag misstänker att det mest är tratten som gör henne så ynklig ... men så fort den tas bort är hon där och försöker slicka och böka. .. Inte har hon kissat heller... druckit och ätit idag, men inte kissat. Det är så jobbigt. Vår lilla baby är ledsen och vi kan inte göra ett piss, höll jag på att säga, sa jag ju...faktiskt.
StinaPinaFina har kastrerats. All expertis har gett oss rådet att göra den här operationen eftersom hon har det så "jobbigt" vid löp... och framförallt med skendräktighet. Så hon har hormonstormat så gott som hela tiden. Och inte skall hon ha några valpar heller. Men Skatan tycker att det känns lite egendomligt att operera en frisk hund så en gång har vi bokat tid och ... avbokat. Men i sommar har hon haft det så himla jobbigt med sin skendräktighet igen så nu.. ja nu är det gjort.

onsdag, augusti 20, 2008

Eftertankens kranka blekhet...


Ända se´n jag klev ut ur min alldeles egna "privata garderob" har jag funderat på om det egentligen var så nödvändigt, det här "avslöjandet". Det ääär faktiskt ett känsligt kapitel, speciellt för D, min biologiska mor, som ju höll inne ända till i våras med att berätta om mig för sina barn, mina halvsyskon....
Men hela denna sommar, efter min älskade Margiths död, har jag tänkt över mitt liv..ältat...och har ju inget bollplank att prata "djupsinnigheter" med längre, att älta oförätter, glädjeämnen, stort som smått med längre. (Mannen och jag är inte riktigt på samma våglängd när det gäller sån´t här ältande och tänk) .

Och då kommer ju de här tankarna på vem man är och varför, hur man är och varför.... Och så ringde F, min halvbror om Ns bortgång och jag åkte ditner till Göteborg..och träffade honom för första gången...och så samtalet efter det.... och så ... på den vägen är det.


Och ju mer jag tänker på det så har det faktiskt betytt väldigt mycket att jag är adopterad.... för vem jag är idag... och vägen hit ..med alla berg- och dalgångar. Skogsnuvan skriver i en kommentar till mitt inlägg om adoptionen, att man ju inte väljer sin släkt...men att just jag har blivit vald och det äär ju fantastiskt. Jag haar ju faktiskt blivit väldigt specifikt vald... men också bortvald en gång. Och under olika perioder i mitt liv har naturligtvis det här att jag blev bortvald varit det som tagit störst plats. Varför blev jag bortvald? ...och så började processen med att ta reda på det...
Så... jag tror jag struntar i den där "kranka blekheten" och sjunger med Edith Piaf: Je ne regrette rien (jag ångrar ingenting)...istället.

tisdag, augusti 19, 2008

Varg biter inte varg...

Imorse vid vår vanliga morgonrunda mötte StinaPinaFina och jag en gubbe som stod stilla och pustade ut, stötte med käppen...och såg väl "skräckinjagande" ut. StinaPinaFina morrade, tittade under lugg och skällde som en galning på den stackars gubben... Han tittade tillbaka på StinaPinaFina och sa...Hörru...Varg biter inte varg...


Hon tittade lite till.... och sén tystnade hon... nej, varg biter inte varg.


måndag, augusti 18, 2008

Ett litet tillägg till föregående....

När jag gick där med StinaPinaFina och tankarna for som vanligt hit och dit... kom jag att tänka på att jag inte berättade att jag är adopterad. Skatan är alltså adopterad i en underbar stor familj som består/bestod av pappa (idag nästan 96 år), lilla älskade mamma som dog 2000, storasyster A, lillebror T som också är död, och lillebror R. Jag har alltid vetat om att jag är adopterad, det har aldrig varig nå´t konstigt med det... kom inte ens ihåg hur och när jag fick veta....

Så ... som ni förstår finns det mycket mer... mycket mycket mer....

Just nu... känner jag mig väldigt modig...och en aaaning utelämnande, men det är ju så´n Skatan är så....

Rötterna... de där rötterna man längtar efter...



Margiths död, Agnes födelse, begravningen i Göteborg och så...lilla blå som hade ett inlägg häromdagen I’ve got an uncle I never got to know… som i sin fantastiska text också hade raderna: ..
"De där rötterna man längtar efter, funderar över, fantiserar om…"


Alla detta och de där rötterna..."man längtar efter, funderar över...", de har jag längtat efter och funderat över i hela mitt liv men inte gjort slag i saken och tagit reda på....förrän i mitten av 80-talet när jag var medelålders.

Och så.... ringde F igår.... F, som är min halvbror och som jag träffade för allra första gången där i Göteborg på begravningen....Vi pratade och pratade och pratade och, visade det sig, hade så väldigt mycket gemensamt och så mycket att prata om att vi lovade att nu, hädanefter, skulle vi verkligen hålla kontakten, nu skulle vi "ta igen" och lära känna varandra F, min halvbror, I, min halvsyster och så jag... (och.... F hade läst min blogg och tyckte bara att det skulle vara spännande och roligt om jag skrev om mitt sökande och bökande.)

Mamma sa alltid och trodde att en människas "jag" är 50% gener + 50% miljö = 100% jag.

Skatan säger och tror att en människas "jag" är 45 % gener + 45 % miljö + 10 % eget stjärnstoff = 100 % det alldeles eget unika jaget....
Vi människor är en "lerklump" (gener och miljö) men lerklumpens mitt, själen, det som väger 20 gram, är det gudomliga...ens egen unika själ.
Nu måste Skatan ta en liten paus.... gå morgonrundan med StinaPinaFina....men återkommer, kanske med pauser om ditt och datt, men återkommer gör jag och berättar om mitt "sökande" efter mig själv och mina rötter... Ego så det förslår....
Bilderna togs min första jul 1946. Det är jag och Snappy ... en underbar släthårig tax.

söndag, augusti 17, 2008

men....det var det värt ...

...och det får denne skygge snapsdrickande och glatt snuskvissjungade vän illustrera... Han vill, som synes inte vara med på bild helt och hållet...

Som en lite pikant detalj kan nämnas att hattarna som han/vi bär har hängt med alla dessa drygt 20 åren...Same procedure as last year... skall det vara...

Återställare....eller så kan det gå...

Stormen stormar både utomhus och ....inom. Idag är dagen för återställare och Ågren. Brasan brinner i den öppna spisen, StinaPinaFina vägrar att gå ut då regnet piskar mot fönstret, men Skatan sitter med sin öppna dassdörr " so wie so".... eftersom... det stormar.

Jag säger som så ofta förr....imorgon är en annan dag.

lördag, augusti 16, 2008

Kräftans vänkrets...


Snart, om några timmar, börjar den årliga kräftfesten på Femöre. Det är kanske 20 år, eller mer, som vi avslutar sommaren med en kräftskiva... och med samma gäster varje år. Och man kan räkna på ena handens fingrar,eller ena halva handens fingrar de augustikvällar då det har regnat så att vi måste sitta inomhus. I år ... tja... Mannen och jag har planerat för både ... och.
De här gamla vännerna består av tre systrar från samma familj med respektive plus en vän som Mannen träffade redan i Kindergarten (det hette sådåförtiden) med make. Mellansystern var min "bästis" (från 14 till jag försvann ut i ...) och med alla de här vännerna är Skatan verkligen Skatan: kraxande, flaxande, gladlynt och flamsig...Här vilar inga lessamhet, hej och hå....
Vi sjunger också till snapsarna... som man ju skall göra och Mannen och jag har fått tag i ett "snuskhäfte" (han är ju Bergsman gubevars och då sjunger man "snuskiga " visor). Efter ett tag, några snapsar, är det bara dessa visor som gäller: Ett smakprov:
Det var en gång en flicka
som red uppå ett svin (2 ggr)
och flickan hon var naken
och glad var hennes min... (2 ggr)
Den borsten, den borsten
den river gott som brännevin
den borsten den borsten
den river gott som vin.
Skatan gillar den här jättemycket och nu skall jag ut och rida.... Hörs imorgon ... framåt förmiddagen....

fredag, augusti 15, 2008

Multipel personlighet


Varje år så här i början (Skatan tycker att hösten/skolstarten är början) av året när jag läser tillbaka i mina dagböcker och papper, uppmanar jag mig själv att i år vara sannare, vara och leva den jag egentligen är....men vem är jag då? Hur kan jag – 62 år – fortfarande sitta här och undra det…

Så gick jag förbi den här ängen på min morgonrunda…en flock ungskator lekte och kraxade och skränade, flög hit och dit och samlades igen…Och då slog det mig, att där ääär jag ju… alla dessa skator är ju jag, så många … fast samlade i en, Skatan. Multipel personlighet …. Hmmmm

Androgyn... är det jag alltid känt mig som (pojkflicka). Numera, inte längre utseendemässigt (ser numera ut som en frodig svällande moderlig typ….men djupt därinne…(Katherine Hepburn, såå skulle jag vilja se ut nu, som äldre. Tyvärr finns det ingen likhet alls (se filmen Sista sommaren – tror jag den heter – med Henry Fonda)

Social och gladlynt…gillar fest och glam - tidigare - nu i små portioner så att man kan samtala om väsentliga saker, som etik, livochdöd, och och…men Skatan älskar skvaller ….också

Ensamvarg. Skatan har stort behov att vara ensam (bodde ensam i stuga flera somrar när Mannen sommarjobbade till mina vänners förskräckelse…hur vååågar du?)

Dekadent… nej, men Skatan har alltid dragits till det dekadenta (mer än till Carl Larsson-stuket)…alltid attraherats av det lite farliga, utlevande, underjordiska, rebelliska och var en jättejobbig tonåring, utagerande, rökande, drickande (för mycket), jazzkällarbesökande, djupsinnig, svartklädd ”beatnick” … aldrig hippie , som var för mycket ”grupp” för Skatans smak. (Juliette Greco men kortklippt förstås). Hade naturligtvis olämpliga pojkvänner … Tills jag träffade Mannen….och så är jag ju lite räddhågad och försiktig...

Intellektuell – till stor del, lever i tankens värld…läser…

men jobbar på att bli mer ”jordnära” och attraheras mer och mer av naturen, naturliga människor, blommor (och bin)… Tyvärr är Skatan allt annat än praktisk…Eftersom Skatan inte kan se ut som K Hepburn såå… jag ser en väns mamma framför mig… en enkel självklar kvinna som rörde lugnt i sitt äppelmoskok i sin förklädestäckta bomullsklänning, rufsig i sitt grå hår samtidigt som hon pratade om ”väsentligheter” med oss ungdomar. Ja…det här är ju inte riktigt klokt.

Sextiotvååå bast och så funderar man på hur man vill framstå som…..

Om man springer efter livet med andan i halsen så springer man ihjäl sig till sist.

Och vem är jag då, Das Ding an sich, så att säga. Det kanske är friskt att alltid vara sökande…eller… så är Skatan inte riktigt frisk.….

torsdag, augusti 14, 2008

Elitist .... är Skatan en "smygelitist"


Läste ... (det var ett bra tag sedan) Bodil Malmstens Finistére-sida (blogg) och slås av hur mycket jag gillar henne... hennes reflektioner. Och, hur mycket jag retar mig på henne... hennes reflektioner (ibland). Och kommer på att det jag retar mig på, är ju det jag innerst inne själv tänker, men inte vill veta av, inte vill erkänna att jag tycker. Hon är modig. Skatan är feg. Som nedan citat (lösryckt ur sitt sammanhang, jag vet, men ändå:
"Även om varje tänkande människa - dvs ytterst få - vet att freedom´s just another word for nothing left to lose och inte ens det."
Det är de här mellanstreckenorden "- dvs ytterst få -" som Skatan retar sig på den här gången... och veeet att jag smyghållermedom.... FYY skäms!

Göteborg tur och retur



Igår flaxade Skatan tur och retur Göteborg ... för att ta farväl av en ny, men gammal vän och besöka hans änka (en väldigt kär och speciell person), barn och barnbarn... Jag gungade fram genom Sverige i ett X2000-tåg , från den ena till den andra sidan (i alla bemärkelser) och hann tänka en hel del... över liv och död, början och slut, det viktiga i livet... bandet mellan människor.
Skatan läste också i sin Virgina Woolf (Dagboksbladen) och funderade över sitt bloggskrivande... Hur privat får det bli? VW skrev sin dagbok och hade för avsikt att publicera den i redigerad form som sina memoirer, hon skrev ingående om sina vänner, och ovänner, kunde dag för dag ändra inställning om karaktärer och personlighetsdrag... precis som man själv gör...tycker om den ena dagen.... och kan reta sig på något den andra... men längst in i hjärteroten, vet man vem man tycker om, vilka människor som finns där, stannar kvar och betyder något . ... trots allt... trots alla fel (som vi ju alla har, inte minst Skatan själv) och brister. Och Skatan har bestämt sig... jag kommer nog att fortsätta vara privat... och då menar jag inte att utelämna mina vänner "med hull och hår"... men utgå från mig själv i mina möten ...utelämna mig själv "med hull och hår"...
Bilden visar Bergssalen i Kungälv där vi tog farväl av N som vigdes till den sista vilan...

tisdag, augusti 12, 2008

Femöre igen ... och BLÅ HIMMEL ... än så länge


Jaa, det var verkligen en hektisk dag igår...från det ena till det andra... och bara att hitta parkeeering. Men, som ni förstår, har jag fortfarande datorn tillhands. Nedpackad i sin egen ryggsäck och medtagen (antagligen i båda bemärkelser) fick den vända åter med Skatan. Det var hämt-service... man kommer och hämtar min dator...hemma!!! Så idag skall jag kontakta dom igen... så får man se när de kommer. Otroooligt! Företaget finns i Stockholm, datorn var i Stockholm, men.... den skall hämtas hemifrån. Punkt . Slut.
Och nu... ut på morgonrundan med StinaPinaFina ... himlen lyser blå, än så länge, så... det gäller att passa på.

måndag, augusti 11, 2008

På språng.... och kanske bloggpaus...


Skatan och Mannen skall båda till Skatans healer idag. Jag för foten och Mannen har gått med en så´n där tennisarm hur länge som helst. Sen blir det förstås besök hos pappa (Glad 95-åring under etikett Galleri)... och StinaPinaFina skall med förstås. Kanske träffar hon någon gammal hundkompis i Humlan? Och sen..ja jag måste lämna in min kära bärbara som jag har här på Femöre... så det kan ju bli bloggpaus. Nej förresten, Skatan har ju alltid bibblan. Så...ut på morgonrundan och sen.....kööör!

söndag, augusti 10, 2008

Invit...




Skogsnuvans drömfångare till Skatan får hjälpa mig när jag nu inviterar de "goda" drömmarna.

Jag citerar en dikt som Kristina lämnade i en kommentar (Drömsk..),en dikt som jag själv kunde ha skrivit... (..om jag nu kunde skriva poesi..) Känslan i den....

Ever since you left the earthly life,
I keep my eyes open for signs to see if you ended up in a good place.
And ever since you left the earthly life,
I keep your picture on the piano and my dreams are always open for you so come on over!

David Fridlund

(Skatan har försökt sig på en översättning. Förlåt David Fridlund! men så här tolkar Skatan den iallafall:)
Ända se´n du lämnade detta jordeliv,
håller jar ögonen öppna efter tecken på att du har kommit till ett bra ställe.
Och ända se´n du lämnade detta jordeliv,
har jag ditt foto på pianot
och mina drömmar är alltid öppna för dig så ...titta in, vetja !!

Pill och Pull :---)


Idag började min dag som vanligt genom att jag läser mina bloggvänners bloggar...och jag började med Djupingen och mötte Margith....Margiths röst... och "saxade" något litet (det här skall ju vara en litteräääär blogg också, inte bara trams. Tips! läs Djupingen).

Inlägg i Skatans Blänk 2007-12-25:

Skatan:
Sagobok...hm....det kom mig osökt att tänka på att vi har haft en del projekt i den riktningen. Kommer Gudmodern (= Margith) ihåg när vi åkte bil till Skåne en gång och spånade vildsint om sagor (för vuxna). De skulle inte handla om Knoll och Tott, inte heller om Bill och Bull men.... jag kommer banne mig inte ihåg riktigt (gör du?) men är för finkänslig för att spåna vidare i dessa spår här på min kukturella blogg (Freudiansk felskrivning) Vi hade så kul att vi åkte västerut istället för österut i mörkret där vid avtagsvägen i Markaryd. Men vi kom fram till slut iallafall.

Gudmodern:
Tyvärr kan jag inte räkna mig till "Dom finskänsligas skara".Bilresan gick till Skåne, kolmörkt ute, vi-skittrötta, försökte hålla oss vakna genom att fundera över vilka böcker vi kunde skriva.Pga Gösta Knutsson, kunde vi inte skriva en sagobok (om mina katter) som hette BILL och BULL. Däremot slängde du ur dig, kunde boken heta PILL och PULL, en porrsaga för vuxna, du visste inte själv så rolig du var, så när du upptäckte vad du sagt blev det tvärnit, upp med bildörrarna och två vuxna medelålders damer ramlar ut i diket under hiskeliga vrålskratt.Ville bara berätta vilka litteraturvärden kan gå förlorade på våra resor!!
Upplagd av goran.bength kl 21:16 0 kommentarer

lördag, augusti 09, 2008

Drömskt ....


Skatan steg upp och började läsa sina bloggvänner klockan 6...ungefär... efter att ha legat vaken en timme och tänkt på den dröm... ja kanske till och med en mardröm som jag vaknade från...

Dröm 1:
Jag har skrivit in mig på en självmordsklinik. De skall hjälpa mig att dö. Har bestämt mig. Är alldeles säker. Läkarundersökning, samtal, förberedelser...
Men ... så ångrar jag mig. Det går inte. Man får inte ångra sig.. Jag lyckas utverka "träff" med yttervälden, Mannen och en gammal granne (som jag inte egentligen inte träffar nuförtiden). Vi har upprörda samtal om orimligheten att inte få ångra sig...De lovar att"lobbya" för en ändring. Jag går in för att dö....

Dröm 2:
Kammar och borstar StinaPinaFina. All päls följer med i stora kakor. Slutligen är hon naken som en nakenhund. Känner maktlöshet.

Vaknar. VAKNA!

fredag, augusti 08, 2008

...och så den stolte brodern förstås...

Karl Axel togs på sängen efter middagsluren av mormor, moster och kusin... Så här glad och stolt!





Och lite betänksam...

Skatans äldsta dotter, äldsta barnbarn och yngsta ...


En rosenknopp




Örebrofamiljen - några bilder




Hela familjen B... kaxig Karl Axel... stolt Svärson II och så Modern med barnet... det nya... lilla Agnes.


torsdag, augusti 07, 2008

Djupingen har hittat ett ... guldkorn....

Djupingen har i sin blogg lagt in nedan fynd som jag härmed har kopierat....

Det här inlägget skrev Margith 2008-05-27 i sin anteckningsbok. Det var tänkt som ett inlägg i Skatans tänk och Magrittes blänk men blev aldrig inlagt.

Från Magritte
Idag gick det så bra för mej på sjukhuset så Djupingen och jag på hemvägen tänkte "fira" med en "Grekisk sallad" på en uteservering.Det vi fick på tallriken skulle nog jag hellre ha kallat "dressinginlagd isbergssallad": 2 skivor tomat, 4 skivor gurka samt isbergssallad i minst 1.5 dl dressing som jag försökte hälla av men salladen var redan indränkt. Plus dock för goda svarta oliver samt fetaosten.

Måsen på bilden, landade vid bordet bredvid och skrek "Ro hit med en bärs - och det kvickt"

Ha en bra dag!Magritte (2008-05-27)

Ågren....


Kära bloggvänner!
Ni som läser min blogg regelbundet kanske kan lägga märke till att jag kraftigt "förminskat" min äckliga bild av mitt i och för sig fina hjärta på insidan av mitt lår... Det blev bara fööör mycket.
Med vänlig hälsning
Skatan själv

onsdag, augusti 06, 2008

Drönardag... och ... funderingar. ... något barockt kanske

Regn och rusk och blåst... Örebroresan uppskjuten... men på eftermiddagen filmtajm (såg Falskmyntarna på hyllan, en film som rekommenderats mig av lilla blå. Men den fick anstå till en annan gång... Skatan vet att den finns iallafall). Flickorna (11 och 14 år) valde och valde och till sist blev det en "romantisk komedi, Love & Disaster tror jag den hette. Riktigt riktigt rolig: flicka bor med bögkompis, jobbar på modetidning, har tragisk vännina och pojkvän som hon tröttnat på. Då... dyker Han upp, sydamerikanen som kan dansa tango, bög förstås...tror flickan och skall
genast "fixa"... men ... Högt tempo, vackra människor ... (*** av 5).

Och sen blev det en deckare: Tatuerad torso (Irene Huss-deckare) (*** av 5).
Den tatuerade torson fick mig att komma att tänka på nå´t (som ser väldigt osmakligt ut så här på bild...blåtonen, den likbleka huden, alla små blodpluttar...) men ..Barockt ?!!!. (Portugisiska (barocco) = oregelbundet bildad pärla (Wikipedia)) .. men... Visst är det ett hjärta som framträder? Det här blåmärket (en liten propp?) framträdde, utan att jag klämt mig eller slagit mig, på insidan av mitt vänstra lår den 24 juli... Och Skatan letar hela tiden efter "tecken", efter signaler från sin älskade Margith...visst är det ett hjärta??? Jag fotograferade det inte direkt så den distinkta hjärtformen har suddats ut lite ... och färgerna har bleknat från svartblått till blått/orange.
Det är bara så... att jag saknar Margith så väldigt väldigt mycket och söker kontakt, på ett eller annat sätt. Sjukt ..... jag vet.

tisdag, augusti 05, 2008

Virginia Woolf

Det är fortfarande Virginia Woolfs Dagboksblad som ligger på mitt bord... om jag inte har näbben djupt nerstucken i den förstås... och när jag läser skvaller om hennes vänner som hon ingående beskriver (flera förstås berömda för ett eller annat idag), hennes vardagssysslor, hennes möda med tryckeriet och hennes författarmödor... slås jag av hur tidlöst det är ... ja att i alla tider har vi samma bekymmer, samma småaktigheter som grämer oss, samma glädjeämnen...
"Måndag 21 januari (1918)
.... ;och femtio personer av bägge könen diskuterade utan blygsel frågor som domprosten Swifts deformerade penis; huruvida katter använder sig av vattenklosett; självbefläckelse, incest mellan föräldrar och barn när bägge parter är omedvetna om det -var deras huvudämne, hämtat från Freud. Jag funderar på att bli medlem (i British Society for the study of Sex and Psychology, grundat 1914, min anm). Vid lämpliga tillfällen utropade Lytton Penis; hans bidrag till debattens frimodiga anda. ..."
I alla tider... har vi tyckt det vara "kul" med "underbältet"-snack, vare sig i seriösa sammanhang (om det nu är så seriöst att utropa Penis titt som tätt). Margith och Skatan älskade såna här sammanhang... Skatan mest som förtjust åhörare.... av någon anledning (Fråga Freud)...
Återkommer säkert om fler reflektioner om denna bok... hmmm. Och se´n skall jag återuppta Noréns lunta...

måndag, augusti 04, 2008

Jo-Jos små historier ... förstås

Jo-Jo och Skatan har gjort rundan till havsbadet med StinaPinaFina idag... och då blev SkatanMormor underhållen bl a med nedanstående vitsar... Fyndiga tycker Skatan, eller hur?

Här på Femöre stormar och regnar det som bara den... vi har shoppat idag och lunchat i sta´n och spelat alla kortspel och gått igenom alla boklådor... och det är ganska dålig väderprognos...
Ska man kanske åka till sta´n och se på film... imorgon?

Två traktorer ... och en åker


Två myror ... och en stack