fredag, november 21, 2008

Nytt kontantkort med mobilt nät ... eller vad det heter


... har inte hjälpt ett jäkla dugg (Ursäkta svordomen men jag är faktiskt riktigt frustrerad). Nu sitter jag i den rökiga it-lokalen... och mörkt är här ocksa... och konstigt tangentbord.

Jag kan göra allt hemma... utom nya inlägg, redigera inlägg. Och Mannen kommer inte in pa sitt konto i en bank han behöver komma in till... Det fanns alltsa begränsningar.

Men... jag kan komma in pa min blogg, besöka mina bloggvänner och kommentera ... iallafall. Alltid na´t. Det blir nog bara lite färre inlägg härifran. Det är allt. Men jag säger som Halvar skrev i nagot av sina inlagg att det är "Orden som befriar" (M Cardinal). Det är verkligen terapi för mig att skriva mina inlägg. Nu skriver jag dagbok pa gammalt beprövat sätt med penna och papper... det är inte detsamma. Sa skriver jag parallellt iallafall. Sa´nt som inte lämpar sig för bloggen.

PS: Bilden har malats av en konstnär som jag inte har kunnat fundera ut namnet pa, men den visas pa Galleri Nybroviken i Stockholm just nu, vad jag förstar.

8 kommentarer:

Nina sa...

Usch, vilken sabla otur att det inte fungerade som det ska?!

Tavlan är härlig, stort tack för bilden!
"Harmoni", är ordet som kommer flygande när jag tittar på den.
Vilket är ironi på hög nivå, eftersom jag ofta svär mig igenom mitt skrivande...i synnerhet när det inte vill som jag vill.

(Muttrar "oförskämt" tyst för mig själv.)

Kanske har jag en nostalgisk dragning tillbaka till gåsfjäderpennornas tid.
I den lätt orealistiska tanken (läs : "villfarelsen".) att det var lättare att skriva då?

För det är ju klart att det inte var!
Kladdigt och obekvämt och ren mardröm om man råkade skriva fel eller välta bläckhornet!
:-)
Kram...

Skatan själv sa...

Nina! Ja visst är det en sabla otur att inte allt fungerade som tänkt. Men jag kan iallafall besöka mina bloggvänner, kommentera och det är inte helt fel det heller... utan att gå ut till det där it-caféet, som jag väl får besöka då och då istället för ett eget inlägg. Jag älskar att skriva och bloggen har blivit en kär vän ... :-) Kram!

Znogge sa...

Usch ja, det är inte kul när tekniken sviker för visst har man blivit en smula beroende! Vår router lade av i dag och det blev en ny på direkten. datorn och internet ska liksom bara fungera i min tillvaro :-)

Kram!

Skatan själv sa...

Znogge! Jag är verkligen beroende. Det märker jag nu när jag inte kan göra mina inlägg "pronto". Tålamod är något som makterna antagligen vill att jag skall lära mig. Kram!

Znogge sa...

Ibland har jag en ängels tålamod men när det gäller krånglande datorer och internet så är det dessvärre obefintligt!

Kram!

Skatan själv sa...

Znogge! Tålamodet frestar på... men jag har lyckats att komma in med inlägg på en ny blogg som jag skapat enkom för detta ändamål. Det är bara att gå in där istället och läsa mina inlägg tills jag besöker it-caféet och kan göra ett nytt här...
Kramar!
http://skatanstankar.wordpress.com

Anonym sa...

Skogsnuvan säger: Precis som du har jag alltid skrivit dagbok förut men i och med bloggen har jag slutat med det. kanske dumt men så är det. Ha det nu bra där nere. kram

Skatan själv sa...

Skogsnuvan! Jag skriver ibland i min "svarta bok" men numera mest tankar jag läst, dikter jag citerar... etc. I och för sig dagboksanteckningar också. Nej, bloggen är fantastisk för det blir allt. Fingrarna och tankarna far iväg mycket fortare än när man får kramp efter en stund i sina "artrosfingrar" runt pennan... Jag har det bra i den efterlängtade snön. Blåsten kunde jag vara utan. Kram!