Klockan är tio i tio...och vi väntar fortfarande...

...och medan vi väntar läser vi den ena traktorboken efter den andra....kör med leksakstraktorerna...går ut och går med hundarna och letar efter traktorer...vi hittade 4 stycken på samma ställe...lyckan var gjord.

Tiden sniglar sig verkligen framåt när man väntar på något så här...så här stort. Och så vet man att lilla e har det jobbigt som sjutton...Vid 4-tiden låg hon i badet och värkarna var regelbundna...vid 8-tiden hade de satt epiduralbedövning (om det nu heter så) ...och Skatan har sagt till Svärson II att när barnet kommer, närhelst - om det så är vargtimmetid - så ring...Kaxe sover iallafall ... äntligen, efter det att Skatan sjungit Mors lilla Olle hur många gånger som helst. Började jag sjunga på något annat, vyssan lull eller så, så slet han nappen ur munnen och sa Olle med en trött men uppfordrande liten röst. Men nu sover han iallafall och så gör snart Skatan också. Och imorgon har vi kanske en ny liten familjemedlem....

Snaaart...är det dags

Skatan och Mannen och StinaPinaFina har blivit kallade till Örebro ... I morgon skall de "sätta igång" lilla e och hennes mage....och vi skall vara barnvakt åt Kaxe, snart storebror. Skatan är så virrig och flaxig och har så mycket annat nu i sitt lilla huvud ...så jag återkommer... inom kort... om några da´r eller så...

Vargtimmen

Tungsinnet trivs inte utomhus, lär Ingemar Bergman sagt...så klockan halv fyra, vargtimmen, den tunga vargtimmen... gav jag mig ut..... och titta.....denna fantastiska syn mötte mig .... och lättsinnet började ta tungsinnets plats....


Utedass är inte bara till nackdel...

Vad man springer...

"De magiska skorna
Jag har bestämt mig för att börja springa längs stranden på kvällarna men igår när jag skulle sätta igång kändes det som om det var trettio år över gatan och ner till sanden vid vattenlinjen där underlaget är perfekt att springa på.Men det var nog bara för att jag inte hade mina magiska skor."

Så här skriver Bodil Malmsten på sin blogg/hemsida eller vad det nu är....Varför...när man kan gå, strosa, ....vandra och så har vi då en fantastisk Springare som jag faktiskt beundrar...utan att förstå...drivkraften. Och det är Morry, en ny bloggbekantskap....

"Korta versionen: Det var sjukt varmt, knät höll men fötterna ser ut som slaktavfall - och det var väldigt väldigt peppande." (24H Hallsberg)

Vaffö vaffö ... gör dom på detta viset....

Ekollon II.....

Direkt efter Lyckan, kärleken och meningen med livet började Skatan läsa Virginia Woolf Ögonblick av frihet Dagboksblad 1915 - 1941. Och.... vad hittar jag väl där...om inte samma tanke om eken och ekollonet...fastän tvärtom...eller....


"Onsdag 10 oktober
.......Det kunde fortfarande vara augusti bortsett från ekollonen som ligger utspridda på gångvägen - och låter oss ana den mystiska ordning som får dem att fördärvas, annars skulle vi bli en skog av ekar."


...alltså..tanken att eken söker sin egen födelse ur ett utvalt ekollen, som då inte fördärvas som de andra....

Slump eller sammanträffande.... Någon vill slå in i mitt huvud...att det är jag själv som har ansvaret ...för mitt eget liv, ingen annan.....


Återkommer om Virginia Woolf-dagböckerna.....

Ekollon ....

I Lizz´ memoar (se nedan)... ger hon ett exempel ...att hon har skött "räddningen" själv... inte blivit räddad av någon prins... genom en zenbuddistisk tanke. De, zenbuddisterna, säger att en ek kommer till med hjälp av två olika krafter. "Dels är det naturligtvis ekollonet, fröet som innehåller löftet och potentialen och växer till ett träd.... det handlar om en annan kraft också - det framtida trädet självt, som så gärna vill existera att det får ekollonet att växa, drar upp plantan ur tomheten med hjälp av längtan... I den bemärkelsen är det eken som skapar ekollonet, ur vilken den föds....

Lyckan, kärleken och meningen med livet

Skatan har hittat en liten pärla, en bok ( som är översatt till 35 språk och bestseller så jag är inte ensam)..som på svenska heter Lyckan, kärleken och meningen med livet...en memoar som Elizabeth Gilbert skrivit...

Skatan hade aldrig tidigare läst något av Lizz ... (Den blir kanske inte en klassiker som Marcel Prousts På spaning efter.... men en bok som genom sitt språk...sin hållning... ger vem som helst livsmod och glädje).

Lizz bestämmer sig efter en destruktiv skilsmässa, och en kärlekshistoria som bara inte fungerar, att ge sig själv ett år ... då hon skall försöka hitta balans och lycka i sitt liv. Först reser hon till Italien (för att lära sig njuta), sen till Indien (för att genom meditation få sinnesro) och slutligen till Indonesien (för att hitta balansen i livet)... och hela denna resa berättar hon på ett språk som är .... helt underbart. Helt underbar.... och Skatan tar Lizz´ ord och exempel tilll sitt och skall börja ta ansvar för sitt eget liv.... Ingen annan kan ju ta det åt henne. Det vet ju varenda kotte..eller vartenda ekollon (se ovan) och den här boken ger mod....

Kvinna klädd i solen

Lilla a har blivit farmor igår....en liten flicka som vägde drygt 3 kg. Lilla e är fortfarande "klädd i solen" och alla väntar och väntar....

Den fantastiska statyn står just nu i Skulpturparken på Stjärnholm och Mannen och Skatan och StinaPinaFina gick i parken och letade och letade för vi visste att Lena Lervik, skulptören, skulle visa en skulptur där. Till sist...stod hon där och glänste...Har ni tänkt på att det är ett visst skimmer runt havande kvinnor?...

""Kvinna klädd i solen" det betyder att hon är kosmisk, dvs hon har del i det gudomliga,hon är evig. I gammal kult var hon Maricitara, den solklädda gudinnan. Stjärnkronan finns i konsthistorien runt alla himladrottningar, de tolv stjärnorna som idag EU har anammat som sitt tecken. Den uppåtvända månskäran är nymånen som den ser ut nere på kontinenten och visar på NYTT LIV som skall komma."

Femöre

.... och nu väntar StinaPinaFina

på sin morgonrunda...

Koltrastens sjöng för oss igår....i Gustafs kyrka

Koltrastens sång

ÄLSKADE MARGITH

Älskade Margith, jag hoppas

du vandrar

längs en mossig stig,

där solstrålarna letar sig in bland trädstammarna

där fåglarna kvittrar

över ditt huvud,

där gamla vänner möter dig

bak nästa krök.

Älskade Margith, jag hoppas

Älskade Margith

Skatan har tagit sista versen i dikten Pappa, en dikt som Margith skrev när hennes far hade gått bort. Skatan har tagit sista versen och gjort den till sin....till Margith

Gustafs kyrka

(Akvarell målad av Margith Hadin)

En papperstrana

En japansk papperstrana symboliserar långt liv,

och i mitt hjärta lever du för alltid...

IDA

Idas älskade Gudmor

Margith var Idas älskade Gudmor...en mycket närvarande och engagerad Gudmor, som Ida älskade så mycket ... Ida har vikt en papperstrana... och det har inte varit lätt... Hon har vikt och vikt och vikt... SkatanMormor skall ge den idag till Margith från sitt älsta barnbarn Ida...som, liksom alla som kände Margith, saknar henne så....

Att kommentera.... kluuuurigt

Det har visat sig att det här med att kommentera är klurigt värre.. Så jag har skapat en bruksanvisning som finns till höger lite längre ner... men framförallt....behöver ni inte bli google-medlem för att kommentera...


Kommentera bara....helt enkelt.....

Konstnären .... huller om buller ... men alltid

KONSTNÄREN MAGRITTE/MARGITH

Margith målar och studerar motivet med koncentrerad min hemma i Gustafs (april -08)

Margith omgiven av målarkompisar på kurs i Vedic Art i Vassbo (2001)

Margith och Skatan i Torsång (för längese´n)

Margith i Stockholm hos Skatan på Smala Gränd (nå´ngång mellan 2000 och 2006)

Utställning påsktid i lokal hos Yngste Sonen (när?..vet ej)

I köket i ateljén

Allra allra första kursen i akvarell hållen i Solvarbo? eller Gustafs (för länge länge se´)

På Mallorca (1998)

På Mallorca, på balkongen målandes "fin flaska"..."man tager vad man haver" (Santa Ponsa -98)

I ateljén igen....(men när???)

Så länge Skatan har känt Margith har hon målat och fotograferat och snickrat och broderat och virkat och stickat och och .... alltid något i händerna....och huvút ....

Lilla a har tagit bilderna (utom den första från april 2008, som Skatan har fotograferat)

Lilla a ... fotografen i egen hög person

Jag måste naturligtvis också lägga ut en bild på den eminenta fotografen på alla våra äventyr. Jag tror att bilden är tagen vid samma tillfälle som den tidigare...d v s lilla a fyllde år...det var henne vi firade...

Idag fick jag en fin present...av lilla a

Skatan fick en cd med massvis av bilder som lilla a tagit under många många år (innan jag lärde känna dem också)... Den här bilden är tagen i Magrittes/Margiths ateljé för lite mer än ett år sedan (lilla a:s födelsedag i september). Då hade Margith gått igenom en rejäl pers i juni...börjat med cellgifter och svarat bra...Vi träffades i ateljén för att fira lilla a... gick sen ut på krogen och åt och drack...vår "vanliga" krogrunda i Borlänge... och allt såg väldigt ljust ut....trots den allvarliga sjukdomen...

Förutom massvis med bilder är det också två videosnuttar...men dessa har jag inte lyckats att få fram här...måste fråga Djupingen hur man bär sig åt...

Nu kommer jag iallafall droppa bilder med Magritte/Margith lite då och då framöver och berätta om våra bravader och äventyr....

Du bist so weit weit weg von mir....

Du är så långt långt borta.....från mig

I början av 90-talet flyttade Skatan med familjen till Österrike för att bo, leva och arbeta där .... det blev ett år för Skatan del...(för Mannens del blev det flera flera år). Vi, barnen och jag längtade hem för mycket..till alla våra vänner ...men när jag längtade spelade jag den här fina längtanssången om och om igen....och tänkte på alla därhemma....

Till minne av Margith Hadin

Till minne av Margith Hadin
2008-07-15 05:50
Margith har lämnat oss. På grund av sin sjukdom har vi inte Margith längre bland oss. Vår sorg och saknad kan inte beskrivas i ord. Margith ställde alltid upp när man behövde henne. Hon tog sig tid för alla. Genom sitt konstnärskap och sin musikalitet inspirerade och gladde hon många. Mina tankar går till sambon Göran och sönerna Danne och Robert med familjer. Margith fattas oss.
Henrik Anderson



Sonen skrev denna minnestext i dalatidningarna DD och Borlänge Tidning

I did it my way

Margith gick sin väg...var den hon var...alltid....

En mycket god vän till oss, och chef, och arbetskamrat, men först och främst vän, som vi har haft mycket kul med , sjöng ofta...(ibland efter massiv övertalning) och bara efter några gin tonic eller snapsar eller öl just den här sången ...med så´n inlevelse, och Skatan tycker att den passar bra att sjunga till Margith som verkligen levt sitt liv och ingenting ångrar (kanske nå´nting lite förstås) men var så tacksam över allt hon fått vara med om, sina män (från den förste till din siste), sina söner, sina sondöttrar, sina barnbarn, sina syskon och syskonbarn och alla alla sina vänner... Hon levde sitt liv "her way" hela vägen....

"Om vi kommer ifrån varandra...så möts vi i himlen" (Dennis Lehane)

Sitter här ... hos Sonen i Borlänge...och saknar Margith så så....fruktansvärt...så så...Mitt hjärta är en knut som knyts hårdare hårdare till en sten. Den här förbaskade tanken "aldrig mer" som tränger undan allt annat går bara inte att beskriva...jag lyssnar på en av mina älsklingslåtar och jag önskar så att du "...väntar på mig" Margith och att vi möts igen i himlen....

Utmaningar...har aldrig varig något för Skatan

Jag har blivit utmanad av Johanna.

Tack för utmaningen men ...så här är det... eftersom jag ALDRIG antar utmaningar gör jag det inte nu heller. Min aversion mot utmaningar, kedjebrev och liknande...började med att jag förlorade en hel del kulor i ett så´nt här pyramidspel...som blev så populärt på 60-talet...och det värsta av allt, Skatan kände dom som fick alla de här kulorna som inte Skatan lyckades samla ihop...woj woj...Surt sa räven om rönnbären, eller hur man nu säger...

PS Han skall raka av sig skägget när frugan landar i Sverige...har han lovat frugan som inte gillar skäggiga karlar DS

....fortsättningen på loppis-"krönikan"

Sååå...nu blir det ordning på torpet. Sonen och Skatan har landat i Borlänge...men tidigare hade Sonen öppnat bakluckan i Strandstuviken och höll försäljning på prylar prylar prylar...och Skatan som i början var ganska pessimistisk fick inte vatten på sin kvarn, nej små och stora flickor samlades runt Sonen och köpte köpte ända tills de snåla karlarna kom och hindrade vidare köp. Kul början på en "resande"-karriär?

Sonens loppis

På campingen i Strandstuviken var det baklucke-loppis och eftersom sonen hade bilen full med ringar, strumpor,...forts. följer...

Att jag inte kunde skriva det här inlägget berodde på min dator vars tangentbord nu fullständigt "pajat". AjaBaja Kaxe...Du slog allt lite hårt på datorn sist......

Nu får de väl ge sig....

När jag åkte in från sommarstugan lyssnade jag på nyheterna och trodde inte mina öron....En Hamburgerkedja måste vika sig totaaaalt för Mc Donalds som har nå´t slags huvudsponsoravtal med UEFA och stänga sina restauranger under U21-EM-dagarna i Borås...annars flyttas spelen nånannanstans. Det skall bli omröstning i GT (initierad av den svenska kedjan Max) och nu hoppas man innerligt att rättvisan och den fria konkurrensen "vinner".... Den fotbollen...den fotbollen (ibland så....på den här nivån...)

Nyckelupproret

Idag flaxade Skatan in till sta´n för att tvätta lite, kolla i affärer och allmänt vara lite i fred...och hamnade på Stora Torget klockan 12.00....mitt i Nyckelupproret...Skatan slet fram sina nycklar och ställde sig att skramla med de andra.. Det här upproret har hållit på hela våren och sommaren, varje lördag klockan 12 i Nyköping för att göra uppror mot nazisternas utbredning och åsikter förstås. Det började som en motdemonstration tidigt i våras då en grupp nazister samlats på torget...då urartade allt till bråk. Nazisterna hade då samlats på torget flera lördagar mitt i torghandeln och folk hade plötsligt tröttnat...på att se dom och höra dom skandera sina slagord...Idag syntes inte röken av någon nazist....och en tapper skara skramlade på som sagt.

Man kan mycket väl hålla sig med nostalgi så länge man inte lever i det förflutna. Lionel Bari

Citatet i titeln har jag "knyckt" från en fantastisk blogg Bloggen

hittade jag hos en annan fantastik blogg och nu har jag båda dessa fantastiska bloggar bland mina favoriter.

Ovanstående bildpotpurri har jag ovanför dörren i Bad Ischl när jag sitter på toa och blickar uppåt...som ni förstår fortsätter jag lite på det här dass-temat som jag börjat på. En del av bilderna har jag själv målat, en del är kort ...men alla föreställer kejsarparet Frans Joseph och Elisabeth eller Sisi ...Hela staden Bad Ischl är nostalgi...och det kan vara skönt med nostalgi...bara (som sagt) "man inte lever i det förflutna"....

Här får man sitta i egna tankar....

När StinaPinaFina och Skatan kommer hem från morgonrundan hamnar Skatan för det mesta här....och sitter en bra stund "i egna tankar....tills någon annan på dörren bankar" som det heter. Men...Skatan sitter alltid med öppen dörr och tittar ut på blommor och bin...och funderar.

Nu tänker jag på hur otroligt mycket jag egentligen har i min kappsäck att berätta om vad Magritte och jag har varit med om...hur mycket kul vi haft genom åren...resor vi gjort, konserter vi har varit på, fester o s v....och alla människor och situationer...men än så länge har jag lite svårt att samla ihop mig...och jag antar att jag kommer igen ...tids nog...bara så ni vet vad som komma skall....

Nu skall Skatan äta lunch....urhungrig plötsligt...

God natt ...

Godnatt...alla mina bloggvänner!
När StinaPinaFina och jag kom hem från kvällsrundan (klockan 22 ungefär) såg havet mot väster ut så här... Är inte sommarkvällarna i Sverige underbara så säj?

Femöre - sommarparadiset

Femöre - sommarstugan, lillstugan, bastun och Rundtorp, lekstugan....det är bara dasset som fattas (....det kommer, det kommer...) Ja ...det här är vårt sommarparadis som Mannen ärvde efter föräldrarna som haft det se´n 30-talet. Då fanns det bondgård på ön (Femöre är en ö men med broförbindelse) med kor och hästar och hönor som höll landskapet öppet. Nu smyger sig Oxelösund närmre och närmre... Landskapet hålls öppet av getter och hästar, och är delvis naturskyddat. Men man har byggt hiskeligt fula (åtminstone här passar de inte in) 5-våningshus alldeles vid brofästet (Rena Gåshaga på Lidingö, sa Brorsan som var och hälsade på) och våra arrenden, som vi vill köpa fria, har diskuterats sen slutet av 80-talet. Långbänk som sträcker sig hur långt som helst...och, under tiden kan/får vi ingenting göra...bygga till, ändra eller bygga en Friggebod...i väntan på beslut. I oktober, tror man, att vi skall få veta....

Jag skriver det här från sta´n och skulle vilja lägga ut fler bilder...på bryggan och vattnet och, som sagt dasset...där man med öppen dörr kan sitta hur länge som helst och filosofera....men det får anstå.

PS: Nu är det ännu lättare att kommentera. Jag har tagit bort de där bokstäverna som man skulle fylla i....så nu är det verkligen bara att kööööra på....DS

Två av bockarna Bruse ....

...fastnade på bild, när StinaPinaFina och jag hälsade dom godmorgon. Kaxe, lilla e och Skatanmormor brukade säga godnatt till gänget (de är faktiskt fler än tre bockar Bruse som huserar bland ekarna för att hålla landskapet öppet) och Kaxe kunde stanna hur länge som helst och bara titta...bäääa lite...fram och tillbaka innan vi vände hemåt och gick till sängs...

Så Kaxe...se hitåt...här är dom....

Karin! Titta här till höger under rubriken Etiketter och sedan Bruksanvisning och läs. Det äääär INTE svårt. Kram

Har fått nätanslutning i stugan....så...

Så, nu kan Skatan komma in på nätet ... även från sommarstugan...och lägga in bilder, men det är otroooligt trögt. Inte trådlöst alltså...utan gammaldags uppringning (som det skall vara i en sommarstuga...man får liksom inte ha bråttom)

Nåväl....vattnet i viken möter mig när jag slår upp ögonen och StinaPinaFina och jag njuter av det, skogsstigarna, bergknallarna, ekarna på våra morgonrundor. Hon trivs som fisken i vattnet härute... och jag med. Har tid att fundera...läsa....laga lätt mat (till en allt tyngre kropp), och finnas i naturen....

Koltrasten kallar.....

Vad väntar du på

när tänker du börja leva

kanske sista dagen

blir den enda dagen

du ser

diset över sjön,

gråsparvarna som pickar

på gräsmattan

dom små små fräknarna

på hans näsa.

(Margith)

Min drömfångare....

Skatan har fått en drömfångare av Skogsnuvan en fantastik bloggvän i norr med magiska krafter. Magrittes drömfångare har beskrivits i minnesbloggen men nu skall jag berätta lite om min...som Skogsnuvan har beskrivit det.

"Som du kanske har förstått är en drömfångare inte bara en drömfångare utan måste göras för varje person speciellt. Den innehåller en hel del symboler. Helst ska jag ha fått delarna av någon. Det är så att jag har en kille som trots sin låga ålder alltid släpar hem pinnar som bävrarna gnagt. När han fiskar efter åar hittar han sådana. Dom blir då ramar till drömfångarna. Så är det ben från älg och dom har jag fått av brorsan. Fjädrar kommer från olika. I din drömfångare är det naturligtvis en skatfjäder som jag fått av en liten flicka på 4 år som kom in på jobbet med den en dag. Den svarta fjäderna kommer från en korp och den har jag fått av en farbror som är 85 år. Själva drömfångare är gjord av hundhår från en gråhund som heter Milla (hon du sett på bloggen som har 9 småvalpar just nu) Snäckorna kommer från min sjö. Det finns 3 sorters insjösnäckor här. Remmarna är från älgskinn som jag får av en kvinna som syr älgkläder. Spillet som blir över spar hon till mig så jag kan göra remmar av. Så du förstår att det är både människor och djur inblandade i den här och jag gör dom bara när jag känner mig harmonisk och på gott humör så att jag ska kunna överföra god energi till den som ska ha den.Hoppas att den ger dig god nattsömn och att du drömmer viktiga drömmar som kan ge dig ledning för livet. "

Bilden har jag tagit med min mobil så kvaliteten är inte den bästa...men ändå...kan ni se vilken fantastisk drömfångare som redan har gett mig god nattsömn (bättre...)

tack taCK TACK....

Tack för tröstekramar och all uppmuntran.... Skatan kommer igen...snart (kraxandet är min livsluft så att kraxa...) Och under tiden läser jag mina favoritbloggar förstås...kommer med en och annan kommentar....och sooover en hel del. Idag ösregnade det heela dagen så sommaren utomhus lockar ju inte direkt...men StinaPinaFinas rundor är sköna ändå...och då kan dropparna i ansiktet vara regndroppar...eller tårar... Fast innerst inne vet jag att Magritte finns på en plats där hon fått ro...att det inte fanns någon annan väg för henne...och att jag borde känna en lättnad i själen att hon äntligen fått "slippa" ...min livsglada verkligen visa vän ...som visste hur vi skulle sörja och bad oss låta bli....Det var som hon sa till Djupingen när koltrasten sjöng utanför fönstret i vargtimmen...- Hör du koltrasten? - Ja ...den vill ta mig med sig...och jag vill följa den.

Skatan kan inte blogga....tomt inne liksom...

I sjuksalen där Margith låg...fanns en tyg-tavla med "dalahästar". ... och det här häst-fåret får illustrera min blogg-tomhetskänsla-ja-nästan-olust-känsla-att-skriva. Ett får står ju oftast bara och glor och glor och glor när man hälsar på det...men en häst...kommer glatt galloperande och vill ha en morot...en ridtur... en klapp eller nåt.... Så där känns det...Skatan skulle verkligen vilja flaxa till och blogga ur sig (det låter nå´t det) men förblir, som det får jag förnärvande känner mig som,....gloendes utan några "bra" tankar. Bara blaj....Och egentligen har jag massvis att berätta...kul händelser...drömmar....

MargithPargith i sin svarta bok...

På bloggbesök från Femöre....

Just nu är jag inne i sta´n på bloggbesök...läst lite mail och andras bloggar. Tidigare idag promenerade Mannen, StinaPinaFina tll Fiskehamnen på Femöre där en segelbåt låg förtöjd och vi gick ombord. Där satt läkaren brunbränd och fin och vi fick i tur och ordning ett stick i armen... Skatan kan vänta 3 år på nästa....och det var tur för det var sista gången fästingbåten la till för den här säsongen.

Kaxe har badat i poolen...Mannen klipper gräset...lilla e vill åka tillbaka till Femöre för att det inte skall bli för se´nt för Kaxe med middag...så småningom. Så....jag kommer tillbaka, jag kommer tillbaka en annan dag när jag har lite mer ro omkring mig.