SKATANS TÄNK

Jag lämnar blogspoten nu.... ett tag åtminstone

2008-12-13T19:49:00.003+01:00

Min nya adress är

http://skatanstankar.wordpress.com eller tryck häääär så kommer du dit.

VÄLKOMMEN!

Eftersom...

2008-12-10T22:15:00.000+01:00

… jag skall….åka till Örebro efter att jag varit hos ögonläkaren klockan 8 i morgon bitti… så hinner jag inte skriva nå´nting i bloggen…

eftersom jag kom hem så sent från Stockholm och det var det här med Nobelfestligheterna. Jag har nämligen blivit alldeles väldigt förtjust i J M G Le Clézio…

eftersom— jag läst hans bok Allt är vind och hans Nobelföreläsning I paradoxernas skog… och kom underfund med att jag faktiskt i mitten av sextiotalet när Skatan var existensialist, svårmodig och djupsinnig började (märkväl) på Rapport om Adam av … just det Le Clézio. Den var för djupsinnig för mig då… och så är han så “lätt” idag. Nu har jag i och för sig läst att just hans debutroman vaaar svår och att många av hans senare böcker är mera lätta att ta till sig. Nåväl. Jag har nog känt Jean Marie Gustave i ett annat liv …. så väl tycker jag att jag känner igen mig …. och honom.

Så…. eftersom jag som sagt var åker till Örebro, skall vara närvarande mormor och barnbarnsvakt i helgen får bloggen kanske…. stå tillbaka till … söndag kväll eller kanske måndag. Till dess… Ha det, som Sonen brukar säga

Hallååå... nu är Skatan på hemmaplan igen...

2008-12-09T14:36:00.004+01:00

Skata av Björn Bergsten

Äntligen hemma... kan man kanske säga ... har packat upp... sorterat tvätt, fyllt några tvättmaskiner... varit ute med StinaPinaFina ... betalat räkningar. Apropå räkningar har jag betalat EN räkning som jag rekommenderar er alla att betala nå´ngång ... efter att ha beställt en fantastisk bok till julklappspris (men det kanske inte finns några kvar.) Boken heter Där Ol´Man River gör en krök och är skriven av Thomas Halvarsson. (TH "har av läsare och redaktörer jämförts med både Torsten Ehrenmark, Slas, Jolo, Stefan Andhé och Claes Hyllinger " står det på baksidan). Skatan tycker inte att han liknar någon annan än just sig själv... Tryck på färgsatta Thomas så kommer ni direkt till Halvars Huvudsaker, eller här så kan ni göra er beställning där.

Mannen har rest till Borlänge i "affärer", StinaPinaFina och jag har ännu inte julpyntat eller adventspyntat eftersom lådorna står i källaren (svåååråtkomligt) och är tunga. Måste vänta på en .... karls krafter. Men... imorgon åker vi till Stockholm för healer-besök och pappa-besök och på torsdag till Örebro... så det blir väl lagom till Lucia som stjärnan i fönstret kan glimma....

Och ... så har vi det här svåra med VAAR Skatan skall hålla hus i fortsättningen. HÄR hos blogspot eller där hos WordPress. Fördelen med WP är ju att jag kan blogga och göra inlägg även från Österrike utan att behöva gå till den där sunkiga lokalen... men... ja .... det lutar nog åt WP ändå... Har inte riktigt bestämt mig ännu.

Nu haller jag pa att bli smatt gaaalen....

2008-11-26T14:53:00.007+01:00

... för idag har jag inte ens lyckats komma in pa min Skatans Tänk... och inte pa nagra andra blogspot-bloggar heller...

sa fran och med nu kommer jag att skriva mina inlägg pa min Skatans tankar (Blippa pü den blaa texten sa kommer du dit) ... tills jag är hemma i Sverige igen. Se´n far vi se..

Österrike är hur underbart och fantastiskt som helst ... men när jag inte kan arbeta med min blog... när blogspotten inte funkar... Jag blir sa fruuustrerad. Och inte kan jag sticka hit ner till den här inrökta rökiga sumpiga mörka lokalen där jag inte ens kan skriva a med liten ring över....stup i kvarten...

Och blogga bör man, annars dör man... atminstone Skatan

Skatan är malad av Lars Jonsson ... en av de allra bästa fagelmalarna...

Jag skriver inlägg... men inte här...

2008-11-23T15:14:00.002+01:00

Nedanstande inlägg har jag skrivit i min nya blogg som ni kan nü antingen härifran genom att markera här eller här alldeles till höger. Pa wordpress kan jag göra inlägg även om det gar trögt där ocksa. Da och da kopierar jag över ett inlägg hit men ni är naturligtvis jättevälkomna till mitt nya blogghem.

Skatan har läst en av de böcker som hon klassar som "den bästa någonsin" ... kanske... tillsammans med några andra... också... kanske.

Nåväl.

Jag har läst Allt är vind av J M G Le Clézio, årets nobelpristagare. En värdig sådan måste jag verkligen säga. Jag hade inte läst något av honom tidigare ... men nu kan jag säga att den här boken iallafall är i nobelprisklass, tycker Skatan.

Som det står på baksidan ..."sammanflätas två parallella skeenden: författarens alter ego Jeans ungdomsår i Nice, London och Mexiko, och hans förfäders liv efter utvandringen till ön Mauritius under Franska revolutionen."

Det är den yttre berättelsen.

Le Clézio är några år äldre än jag. Men... han skildrar sin ungdom med ett språk som doftar, känns, visualiserar tiden... då... 50- och 60-tal så att jag själv, "återfinner" min egen ungdom med dess höjdpunkter, sökande, mörka och ljusa sidor. Och jag tror inte det beror på att han var ung ungefär samtidigt som jag. Jag tror att alla som läser hittar sin ungdoms känslor....de existensiella tankar och ... hur man blev den man är... ja... det är så tidlöst..så..

Och vilket språk! Det går inte heller för mig att sätta "fingret på" vad det är som gör att Le Clézio behandlar språket så .. så överraskande.. Det är både poetiskt och högst vardagligt... och får mig som sagt att nästan rent fysiskt "känna" huvudpersonens, Jeans, känslor, känna mina egna med hans... Ja, det är verkligen svårt att förmedla. Så jag säger bara läs! Läs Allt är vind! Det är nåstan ett måste, tycker Skatan.

Nästa bok jag har läst är inte så "litterärt" märkvärdig, inte märkvärdig alls språkligt eller så... men behandlar och berättar om ett ständigt aktuellt ämne: förintelsen under andra världskriget. Boken heter Jag lever fast jag är född, En judisk familj i Budapest 1941-1956, skriven av Georg Sessler, som här skriver om sin egen familj ..."ett vittnesmål från 1900-talets svartaste stund och på samma gång ett levande och kärleksfullt familjeporträtt".

Där finns de mest fasansfulla händelser beskrivna, samtidigt som livet, vardagslivet berättas med allt vad det innebär av att små stunder av glädje och lycka blandat med nödvändigheten av söka mat för dagen, ställen att bo på, hålla familjen samman, vilket man inser inte går om man skall överleva. Det skildras hur vi människor kan förvandlas till djur, nej, jag tror inte djur kan vara så bottenlöst grymma och vidriga och maktgalna som vi alldeles "vanliga" människor förvandlades till... Och sedan... när man trodde att allt var över... började det från början igen med alla fasor... Kommunisterna tog över och förföljelsen börjar om... Det är Ungern och pilkorsarna och SS-männen ...och kommunisterna, stalinisterna, men främst de egna landsmännen som jagar, förföljer, skjuter ihjäl, torterar, fängslar och sänder till arbetsläger och till koncentrationsläger.... Och det var judarna som skulle förintas till siste man efter att ha utnyttjats som soldater (arbetrssoldater), arbetare och t o m medhjälpare till förintelsen. Det här är en nyttig "historiebok" för alla att läsa om hur Inte bara Tyskland utan som här, Ungern, tar det "tyska budskapet" om judeutrotningen till sig med hull och hår och nästan är mer nitiska bödlar än de tyska var där på hemmaplan i Budapest.

Och så nu.... är jag framme vid den tjockaste av tjocka (undantag är kanske Noréns dagbok) böckerna, nämligen De välvilliga av Jonathan Littell.

Jag har bara börjat... är på sidan 19 av 910...

"Bröder, låt mig berätta vad som hände." Så lyder den första meningen som sedan följs av en "inre monolog" med meningar långa... så långa. Nej, när jag ser tillbaka så är meningarna inte alls långa. De är osedvanligt korta. Men hans berättelse berättas i ett långt "sveep" liksom ens egna tankar kan gå... från det ena till det andra. Ganska krävande faktiskt. Får se om jag tar andra böcker "emellan" . Boken skall iallafall handla om "...där den gamle SS-officeren Max Aue ser tillbaka på krigsåren i Hitlers armé. ....här skildras kriget genom bödelns ögon..." Så det blir alltså ännu en "historiebok" för Skatan...

Ni ser att jag inte är sysslolös. Stressigt värre faktiskt för det är ju så mycket man vill hinna med att läsa... och utbudet är enormt.

Ha det, som Sonen brukar säga

Nytt kontantkort med mobilt nät ... eller vad det heter

2008-11-21T10:42:00.006+01:00

... har inte hjälpt ett jäkla dugg (Ursäkta svordomen men jag är faktiskt riktigt frustrerad). Nu sitter jag i den rökiga it-lokalen... och mörkt är här ocksa... och konstigt tangentbord.

Jag kan göra allt hemma... utom nya inlägg, redigera inlägg. Och Mannen kommer inte in pa sitt konto i en bank han behöver komma in till... Det fanns alltsa begränsningar.

Men... jag kan komma in pa min blogg, besöka mina bloggvänner och kommentera ... iallafall. Alltid na´t. Det blir nog bara lite färre inlägg härifran. Det är allt. Men jag säger som Halvar skrev i nagot av sina inlagg att det är "Orden som befriar" (M Cardinal). Det är verkligen terapi för mig att skriva mina inlägg. Nu skriver jag dagbok pa gammalt beprövat sätt med penna och papper... det är inte detsamma. Sa skriver jag parallellt iallafall. Sa´nt som inte lämpar sig för bloggen.

PS: Bilden har malats av en konstnär som jag inte har kunnat fundera ut namnet pa, men den visas pa Galleri Nybroviken i Stockholm just nu, vad jag förstar.

Rapport fran Bad Ischl och det sunkiga it-caféet....

2008-11-17T11:03:00.008+01:00

Nu är vi alltsa framma i Bad Ischl se´n igar... och jag sitter igen pa det sunkiga it-caféet. Vi skaa verkligen fixa uppkoppligen hemifran pa ett eller annat sätt... sa jag atminstone slipper tobaksröken när jag bloggar. Mannen är i Halle i Tyskland, han for tidigt i morse...

Vyn ovan är tagen i maj eller juni och nu är det ju helt andra färger. StinaPinaFina kände igen sig... var lite försiktig när vi skulle in i skogen.. Hon lämnade den i somras efter att ha mer eller mindre blivit anfallen av tva cirkus-vakthundar.. Det var iiinte roligt. Men vi gick var runda... Och det ääär skönt att vara här nere.

I natt öste regnet ner men det har klarnat upp. Pa alptopparna ligger det snö men här nere i dalen är det cirka 8 grader varmt och skönt.

Vi hörs snart igen... kanske med lite färska fotografier....

Mellanlandning i Skåne

2008-11-14T19:25:00.002+01:00

... jag kunde inte låta bli datorn hemma här på min mellanlandning i Skåne.. Skall snart se på Idol med flickorna. Skall bli spännande att se nå´t som alla andra ser och jag själv och Mannen aldrig tittar på...

Hästen heter Charity... och är söt tycker Skatan

Och om några timmar bär det iväg....

2008-11-14T06:30:00.003+01:00

Packningen är klar... t o m StinaPinaFinas, och om några timmar far vi söderut med anhalt först i Yngsjö hos äldsta Dottern, Svärson I, Ida och Jo-Jo. Sedan färjan tidigt i morgon bitti, övernattning nå´nstans i Tyskland och på söndag kan vi titta ut genom vårt sovrumsfönster och se Traun flyta förbi... klädd i lite andra färger förstås. Gråvitt kanske?
Vi har inte varit nere i Bad Ischl sedan i försomras... och såå mycket har hänt härhemma sedan dess.

Jag skall nog uppsöka den där sunkiga lokalen där jag kan blogga... men inte varje dag kanske... Så hej då på ett tag. Åter 6 december i Sverige, hemma i Villa Skogsberg den 8:e... So long, som farsguben brukade säga.

Det var en hemsk dröm....

2008-11-14T06:18:00.002+01:00

...som väckte mig klockan halv fyra i morse...

Jag vaknade (i drömmen) och ångrade något jag skrivit i min blogg, gick upp för att ta bort det. Inlägget var långt ... mycket mycket mycket låååångt. Jag bläddrade och bläddrade men kom aldrig till slutet...

Jag vaknade klocan halv fyra.

Sens moral: Skriv som Hemingway. Skippa allt onödigt. Men.... hur i all världen skall Skatan lyckas med det?

Det var ett fint avsked...

2008-11-13T20:10:00.010+01:00

Hoppets kapell var fyllt av I:s stora familj, syster, barn, barnbarn, övrig släkt och många vänner och så förstås hans livskamrat, hans förtrogna, hans maka Kristina. Hon såg så liten och ensam ut bland oss alla och jag tänker såå mycket på henne nu, hur tungt det måste vara att komma hem och öppna dörren och inte ha sin I där, inte mötas av musiken som han omgav sig med... Göran talade med mig om ensamheten som slog emot honom när han kom hem om dagarna...

I var musikalisk. Och ett av musikstyckena som framfördes hade I komponerat: Gårdlösa, Op 3, 1996. Det var ursprungligen komponerat för saxofonkvartett men bearbetats för orgel av en av I:s lärare inom komponerndet. Och det
var vackert.. Det spelades vid defileringen när vi alla tog farväl men jag lyssnade väldigt noga ...och det var verkligen ett vackert stämningsfullt mnusikstycke. I hade inte velat ha något av sitt eget med men Kristina och barnen hade trotsat i detta och jag tror att han satt nöjd i sin himmnel och lyssnade.

Jaa...2008 har varit ett sorgens år ... men, inte att förglömma, ett glädjens år också. Mannen och jag har fått vårt fjärde barnbarn, Agnes, och Kaxe har fått en lillasyster.. och Sonen har gift sig med sin Pa... och till och med fått hem henne till Sverige. Ikväll ringde han och berättade att han förhört henne på 49 svenska ord, som hon klarade galant: ett skärbräde, en kopp, jultomte, och allt vad det var...

Så sorg och glädje har växlat i år ... mer än många andra år...

Idag skall vi ta farväl av I, Kristinas livskamrat...

2008-11-13T06:19:00.004+01:00

... i Hoppets kapell

"I varje själ finns tusen själar fångna,
i varje värld är tusen världar dolda ..."

Gunnar Ekelöf

Idag har jag jobbat med min blogg....

2008-11-12T07:40:00.004+01:00

... och gjort en blogglista

I brist på morgoninspiration tänkte jag fördjupa mig i bloggens mysterier. Jag hittade en "gadget" där mina bloggvänners inlägg uppdaterades. Jättebra för en lat person som Skatan. Då behöver jag inte flaxa till bloggar vars inlägg jag redan läst.

Men det gick inte helt perfekt... jag kunde inte skriva in alla. En del blogdog-vänners bloggar funkade helt enkelt inte... Jag hade nämligen tänkt ta bort listan på mina bloggfavoriter och istället ha den här.

Nuuu vet jag. Jag minimerar listan på bloggfavoriterna till de namn jag inte "får in" på den andra listan.

Idag har jag sovit ovanligt länge... ända till halv 7... och virrigare än vanligt är Skatan. Godmorgon gott folk. Nu börjar dagen...

Pia Göransson-Lie har målat Novembermorgon

För ett år sedan...

2008-11-11T16:48:00.007+01:00

Flera av mina bloggvänner har gått tillbaka i sina bloggar för att se vad de gjorde för ett år sedan.... Så då gör Skatan detsamma. Då hade jag en annan blogg som så småningom blev Skatans Tänk och Magrittes Blänk...

Nå, iallafall ,... Den natten var jag ute flera gånger. StinaPinaFina var magsjuk och ... Tryck här så kan ni läsa om vad som hände i Skatans liv för exakt ett år sedan... Man får bläddra lite för att komma ner till dagens datumn den 10 november... det hade iallafall snöat....

Idag har jag skrivit en lååång kommentar i Halvars huvudsaker...

2008-11-11T07:08:00.015+01:00

Halvar hade skrivit ett inlägg..... som fick mina ögon att tåras .. och Skatan att minnas. Halvar var vår, Margiths och min, inspiratör som t o m fick oss att köpa samma typ av anteckningsbok som han, Moleskine. Något av det sista Margith skrev i sin Moleskine när hon börjat "känna på sig" efter stroken att det kanske inte var så lång väg kvar för henne var det här.

Margith tänkte på alla...alltid...

lilla a har tagit bilden i ateljén den där januarikvällen som såsmåningom blev vår sista tillsammans på Engelska (den gången ganska folktomt men vi träffade i allafall Amy...och snackade minnen)

... inte utan mina bloggvänner...

2008-11-10T07:02:00.010+01:00

Tidigt på morgonen läser Skatan sina bloggvänners bloggar och den bästa av bästa bloggare som får mig att "komma ihåg", få tips på musiken, på nya böcker, känna mig uppdaterad... är förstås Halvar (mannen till vänster på bilden tagen nå´n gång på 90-talet. Han till höger heter Al och är trubadur)

i bloggen Halvars huvudsaker... Han Halvar som var den bloggare som fick mig att börja blogga....

Och därför lyssnar jag nu ... till Bod Dylans musik och ord men... tolkade av Bryan Ferry... Ohhh... Tack för det Halvar!

Make you feel my love

Just Like Tom Thumb's Blue

...och så var det ögonbrynen...

2008-11-10T06:00:00.004+01:00

... en dag efter permanenten, tatueringen, när sårskorporna ännu inte ramlat av... och svärtan, som sägs blekna med en tredjedel, ännu inte bleknat...

Men här är dom... ögonbrynen

Skön novemberhelg på Björnö....

2008-11-10T04:21:00.010+01:00

Mannen och Skatan har varit på Björnö hos L och T, våra vänner från 60-talet. Vi har njutit av novemberdimman, urskog (hade inte med mig kameran ut i dimman) och mat, vin, samtal, samtal, och en vänskap som pånyttfötts .....

T bryner kalvlägget som sedan skall stekas länge länge i ugn....

... och L hämtar frukt till efterrätten....

... medan Mannen står och hänger, smuttar på sitt vin och väntar... tills

kalvlägget är färdigstekt,

rotfrukterna, gelé, den inlagda gurkan, potatisen och salladen och vinet står på bordet....

Vi satt länge och pratade vid måltiderna... Söndagslunchen drog ut på tiden och först vid 5-tiden gjorde vi en omväg och var i Stockholm för att "gratta" pappa på farsdag....

Sen for vi hem... i ösregnet, mätta och belåtna av både det ena och andra....

Skatan säger som Skogsnuvan: Det ska va´ gött att leva...annars kan det kvitta...

Ergo sum.... alltså finns jag

2008-11-08T03:59:00.018+01:00

... det som ligger bortom denna världen
talar de vise inte om,
men för den skull förnekar de inte
att det finns. (ZuangZi ca 369-268 fvt)

Allt började med att jag vaknade och kände att jag faktiskt finns... och kunde tänka. "Cogito, ergo sum" (Jag tänker, alltså finns jag (René Decartes))...

Nej, egentligen började det med att jag läste en intervju med Bodil Malmsten i tidningen Vi Läser. "Vad tror du händer efter döden -Jag tror....att man blir en säck potatis, liksom....,jag kommer inte att sitta på ett moln och spela trumpet precis."

Det tror inte jag... att vi blir... Inte ens i överförd bemärkelse... För att...

Människan är så komplex (Skatan tänker att det här har jag nog skrivit om förut. Men... skit samma (ursäkta)..jag tar det igen). Tänk bara på hjärnan...

I en annan artikel i Vi Läser talar Jenny Morelli med hjärnforskare, zoologer och läsare.

"...varför är våra hjärnor förprogrammerade att vilja ta emot, lyssna på och uppskatta berättelser? Svaret verkar vara att människan är ett meningsskapande (min kursivering) djur och att vi föds in i oerhört komplexa sociala system."

Sug på det... meningsskapande...

Varför i hela fridens namn behöver människan av alla djur en förmåga att skapa mening om det inte finns någon mening .... (snurrigt värre... men klockan är bara 04.19 just nu).

Så... jag tror på en högre makt... ovan där. ("..Även när vi tänker på abstrakta fenomen använder vi ett rumsligt tänkande. Vi säger att vi går in i ett förhållande..." ...t ex. Det här citerar jag också från hjärnanartikeln)

Däremot tror jag att utanverket, ritualerna, är människans påfund för att göra det Heliga begripligt. Men också ritualerna behövs för att just tydliggöra meningen och att föra "berättelserna" vidare från generation till generation. Dessa berättelser lär oss ju bl a att leva oss in i andra..."Genom att leva oss in i andra tränar vi vår empatiska förmåga. Detta börjar redan i fyra-femårsåldern...." Då kan t ex sagor om ensamma barn i skogen bli för "starka". Ungarna lever sig in och bilderna blir helt enkelt för otäcka....

(Detta har naturligtvis också "makthavare" utnyttjat genom tiderna för egen vinning och för att skrämma till lydnad ...)

Men Skatan är absolut övertygad om att vi, som de enda meningsskapande djuren, "lever vidare" som ande och själ eller går upp i en helhet, en energi....

Nog sitter min Margith på ett moln. Hon spelar nog inte trumpet. Kanske gitarr... eller så målar hon himlen i alla regnbågens färger... för mig...

Veeet ni vad jag har gjort.....?

2008-11-07T06:48:00.007+01:00

Jo... så här är det....Just nu läser jag (bl a) en mycket personligt biografi över Anaïs Nin - Maskerad - så naken, skriven av Elisabeth Barillé...

Anaïs Nin (också en av mina favoriter - dagböckerna, Venusdeltat(fniss)) har ju så fint tecknade mörka "vingar" som ögonbryn...

Så när man på salongen där jag fixar håret erbjöd permanent makeup kunde inte Skatan hålla sig (ordentligt influerad av Anaïs förstås, men jag har tänkt på det länge) ... Sagt och gjort, jag beställde tid ... och igår satt jag där, eller snarare låg. Damerna som lärde ut konsten kom från Tyskland och hade mycket ögonbryn och läppar och eyeliners. Skatan berättade att riktigt sååå där svarta ögonbryn ville jag inte ha och pekade istället på en blondin som just hade fixat sina... Nja, hon är ju blond sa dom... Och jag är gammal, sa jag. O´key, det blev en nyans mörkare... Och så satte de igång.

Oj oj oj... Det tog två timmar för att Skatan var så bråkig. Först gjorde det dj-ligt ont när nålarna trycktes och drogs över brynen... och se´n hade jag fullständigt glömt bort mina RESTLESS LEGS,

Så fort nålen sattes till huden for benen iväg helt okontrollerat... och jag trodde jag skulle krevera... Till slut fick den tyska experten Esther ta över och vips blev det färdigt...

Jag hade inte sagt något till Mannen så han.. nja, han blev liite överraskad men tyckte sedan att det blev snyggt... och färgen falnar efter 4-5 dagar med nästan hälften.

Det är aldrig för sent....

Idag hade jag bestämt mig.....

2008-11-06T06:54:00.008+01:00

... att inte börja med bloggvännernas bloggar utan att själv först skriva mitt inlägg ... så att det äntligen kan bli ett inlägg med något innehåll. För se så här är det.

Jag blir så inspirerad av mina bloggvänner, läser och skrattar och kommenterar. Och mina kommentarer har en tendens att bli så långa och "blogginläggsaktiga" att när jag väl konmmer tillbaka till min egen blogg... är jag tom. Har redan lassat ur... så att säga. Så det skulle ju kunna vara en anledning att ta bort sina bloggfavoriter från sidan här till höger så att det inte var så enkelt att "kila in" och hälsa på dem det första man gör... Och tid tar det också. Snart stundar ju morgonrundan med StinaPinaFina och sedan är dagen i full kärriär.....

Det här är verkligen en utmärkt beskrivning på hur SkatanPratanTjatan ääär. Splittrad, schizofren, och flaxande... Men man kan urskilja två sidor iallafall:

Dels den flaxiga med dragning till det svarta, svåra, eller glättiga, dekadenta. Den sidan levde jag mest ut som tonåring men lockas av fortfarande ... och hittar i Österrike. (Jag anmärkte just till Mannen att här (i Österrike alltså) måste jag ha levat förr tillsammans med Egon Schiele, Gustav Klimt och deras modeller och vänner). Den sidan, min tonårssida, när jag letade efter min identitet finns kvar och kanske kan levas ut i en lite mer mognare variant.

Dels har jag sedan den här borgerliga, mer korrekta sidan, som utvecklades sedan jag träffat Mannen, bildat familj och hade fullt sjå med den, familjen, middagsbjudningar, bostaden.. och barnen barnen barnen.... Förstås.

Men sedan kom Margith..... förlösaren. Och en blandning av det jordnära, livsnjutaren, den glada, djupa, konstnärliga, ja.. Vännen med stort V och se alla mina sidor liksom blandades och blev till ... till... Skatan herself.

Och när nu Margith är borta från mig.... min stora inspiratör och igångsättare... har jag plötsligt blivit vilsen som en tonåring... om vem jag är, vem jag verkligen är ... mest.... av mina sidor. Kanske är det så att nu, på äldre dagar, allt det här har blandats och man är både/och, allt/inget.... hel. Men Skatan tvivlar...

Bilden har tagits av Paola...

Solen går ner bakom Gustafs kyrka....

2008-11-05T07:40:00.004+01:00

Fotomäster Göran "Djupingen" Bength har fotograferat

Replik till lilla blå.... och inlägget K(r)ukor och kaniner

2008-11-05T06:51:00.009+01:00

Das Ding an sich: Picasso

Va?

Vi gratulerar the United States of America till sin 44:e president

2008-11-05T05:58:00.006+01:00

BARACK OBAMA

Genom ett dimmigt landskap tur och retur....

2008-11-04T18:33:00.007+01:00

Dimma i Stockholm när jag anlände cirka 10 minuter för sent. Signalfel eller nå´t.
Jag promenerade som vanligt från Centralen till Styrmansgatan. På vägen såg jag Kjell Olof Feldt (den gamle finansministern) ta ut pengar från den bankomat som jag själv snart skulle länsa...

När jag efter mitt healing-besök dansade Storgatan fram som en ny Skata ... vem möter jag där om inte L som Mannen och jag skall besöka på Björnö kommande helg. L och hennes man T är gamla vänner till oss som vi träffar alltför sällan för att både vi och dom flyger och far... och nu hade vi äntligen fått till en träff på deras lantställe helgen som kommer. Och så träffas vi nuuu... Naturligtvis gick vi på café och drack en kopp kaffe och började .... snacka.

Sedan var det dags för besök hos farsguuben som alltid är så glad och positiv och har något att berätta. Idag berättade han att han är så svag för kvinnor...("Kan du tänka dig det ...96 år.. kärleken har ingen ålder" ??) och att bli intervjuad av Titti Schoultz (eller vad hon nu heter)i programmet Rix Morronzoo var ju ett rent nöje... Det kunde ju ha varit Gert Fylking, sa jag..tur att det inte var han Fylking då... tyckte pappa.

På hemvägen fick vi göra ett 10 minuters stopp i Vagnhärad eftersom alla toaletter var sönder på tåget... för dom som "inte kunde hålla sig"... så 10 minuter för sent till ett dimmigt Nyköping blev det också.

SJ, SJ gamle vän, festligt att du lever än.
Men du ser rätt krasslig ut, snart hörs ditt sista tjut.

Neej, nu får jag sätta fart....

2008-11-04T06:55:00.003+01:00

... började blogga redan klockan 05.45 i morse genom att läsa och begrunda mina bloggfavoriter. Och det tar tid. Så nu hinner jag bara berätta att tåget till Stockholm och min "healer" går om en timme, frukost skall intas, kläder träs på, Mannen och StinaPinaFina avvinkas...

Så... nåt inlägg just nu hinns ju inte som ni förstår... Vi hörs ikväll, hoppas jag...

Obama for president...

2008-11-03T18:40:00.007+01:00

Läser så smått mina bloggfavoriter och besökte Bodil Malmsten och plankar rakt av:

Obama med The Boss:

Och

Obama dansar och ler:

Obama for president.... He can dance...

Och jag har blivit utmanad igen....

2008-11-03T17:58:00.007+01:00

Som sagt.... jag har blivit utmanad igen....och denna gång av Stensland och kan inte annat än anta den. På ett eller annat sätt...Men... jag tänker inte fortsätta att utmana någon för.... jag haaar ingen som jag kan/vill utamana.

Så här går det alltså till:
Reglerna är följande:
-Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
-Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
-Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
-Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg

1. Jag gillar INTE att laga mat... och ändå lagar jag ALL mat här hemma ??
2. Jag har väldigt väldigt svårt att säga nej... (Skulle naturligtvis ha sagt NEJ till den här utmaningen... men
3. jag är alldeles för snäll och alldeles för
4. konflikträdd.
5. Jag är superbarnslig. Tycker åtminstone mitt brådmogna barnbarn ...men med ett gillande :-)
6. Jag älskar att läsa men har alltid lite dåligt samvete när jag gör det för att..
7. ... jag inte göööör nå´t (känslan måste bero på min mammas "sitter du här och läser nu igen. Skall du inte vara ute med de andra och leka, åka skridskor eller ..."

Och jag utmanar: ALLA som vill eller INGEN som inte vill...

Och hädanefter kommer jag vara väldigt tuff och säga NEJ till alla utmaningar... tror jag... Kram på er!

Hemma igen... bloggstress....

2008-11-02T13:21:00.016+01:00

Hemma igen efter minst sagt fullspäckade Wiendagar. Den enda miss vi gjorde var att vi totalt glömt bort att 1 november är helgdag och inte en enda affär var öppen... Och vi hade bara fönstershoppat de andra dagarna och sparat inköpen till hemresedagen. Nåväl... vi har haft roligt. Skatan lät Mannen följa med Jo-Jo till Spanska ridskolan och uppvisningen där eftersom Skatan sett föreställningen för två år sedan med Ida..och Mannen aldrig sett den. För det är en verklige upplevelse.

Dag 1. Anlände till Wien, checkade in, besökte Stefansdomen och tände ljus...Gick sedan och åt wienerschnitzlarna, de största man kan tänka sig på Figlmüller. Fönstershoppade lite. Tidigt i säng efter låååång dag
Dag 2. Käkade massvis med frukot (äggröra, bacon, frukter, yogurt, kaffe, choklad, nötter och och...). Mannen och Jo-Jo till Naturhistoriska och Skatan till Leopoldmuséumet (muséet ??) där det var en specialutställning med Egon Schieles konst, Egon Schiele,

som Skatan tycker så mycket om (tillsammans med Gustav Klimt)- Det var ganska festligt: ... när vi steg ur hissen på hotellet möttes vi av Schielereproduktioner... och här hemma läser jag just en bok om Egon Schiele av Kai Artinger....
En annan konstnär som visades retrospektivt var Christian Schad.

Han kände jag inte till tidigare och han målade fantastiska porträtt (som ju Skatan är speciellt intresserad av). Jag blev så inspirerad så nu skall jag utveckla mig, kanske ta upp en del drag som både Egon Schiele och Christian Schad (vars porträtt blev ikoner på 30-talet) har i sin porträttmålning och äntligen börja måla igen.
Vi åt middag på en grekisk restaurang (där Ida och vi var för två år sedan. Gick helt och hållet "i hennes fotspår") Slutligen eller innan dess åkte vi hissen upp till Stefansdomens klocktorn...

Dag 3: Mastodontfrukost. Tunnelbanan till Schönbrunn och djurparken som är Djurparken med stort D. Alla djur fanns där, pandor, björnar av alla de sorter, elefantor, fåglar, tigrar, lejon, pungråttor, fladdermöss, ormar. Vi brev så trötta så.... vi åt middag på restaurangen vi slottet, tog tunnelbanan tillbaka. För att åka 20 minuter med häst (Flora och Bella) och vagn. Kusken hade tränat på Solvalla, dock inte Flora och Bella. Sen åt vi Sachertårta och drack kaffe på café Demel, konkurrenten till Sacher dit Zizi (kejsarinnen) hade en hemligt underjordisk gång.
Mennen och Jo-Jo var sedan på föreställningen på Spanska ridskolan medan Skatan tog igen sig.
Dag 4. Till Pratern och det stora pariserhjulet och vagn 26,
den vagn som Ida och vi åkte i för två år sedan och som vi "klottrade" våra namn i. Det var så mycket klotter så vi hittade inte våra men klottrade nytt. Fy skäms men väggarna var faktiskt fyllda av signaturer och årtal. Idag var det också vår bröllopsdag (39 år) och Allhelgonadag och vi gick till Stefansdomen för att minnas våra döda och tänka på dom genom att tända ljus. Det var så otroligt vackert med orgelsång...och alla ljus...

Detta var en bråkdel... av vad vi upplevde. Alla gaturartister, folklivet, ja... atmosfären. Skatan älskar verkligen Österrike. Jag känner mig henmma där... och så fri...

Nu gäller det bara att ta igen och läsa alla mina vän-bloggar... eller så tar jag vid vid nuet....

Förresten "fällde" vi en av björnarna och tog med den hem. Nu sitter den som en trofé i hallen över tavlan av Högfeldt (Flickan med de röda skorna)som Skatan impulsköpt en annan gång och det är också en annan historia....

TV 6, klockan 07.50 onsdag morgon blir det 15 minuter i strålkastarljuset för Glad 95-åring, numera 96 år...

2008-10-28T16:17:00.006+01:00

Henmma igen utan StinaPinaFina som glatt viftande på svansen sprang in till hundarna på dagis... Grytan småputtrar, Jo-Jo med pappa M har inte dykt upp ännu så då tänkte jag passa på med en TV-annonsering. Glad 95-åring, numera 96 år, ringde och berättade att i morgon onsdag är han på TV6 klockan 07.50 (tidigt på morgonen alltså) och berättar antagligen om hur fantastiskt hans äldreboende är och fungerar. Skatan själv sitter i bilen på väg till Arlanda men jag hoppas Nickan spelar in så man kan få se det hela när jag kommer åter.

Han var ganska stolt under ytan tror jag eftersom han ville att jag skulle ringa och meddela lilla e, Karin och co i Skåne så att ingen skulle missa hans minuter i etern...

Snart...

2008-10-28T06:27:00.010+01:00

efter morgonrundan och frukost skall StinaPinaFina och Skatan ge sig iväg till Nickan och .... daaagis. Det tror jag StinaPinaFina ser fram emot... fast hundar inte kan se fram emot utan lever här och nu. Det där som vi läser hur många böcker som helst för att lära oss... det där härochnu...

Nåväl. Vi flaxar, som sagt, iväg efter frukost, hämtar P, kör till dagis och de nya kompisarna. Se´n lunchar Skatan med P och flaxar hem igen.

För se då kommer Jo-Jo med farsgubbe från Skåne.

Jo-Jo, Mannen och Skatan åker nämligen imorgon bitti till Wien där ALLT som Wien har att bjuda en 11-åring skall hinnas med på fyra dagar...Spanska ridskolan, pariserhjulet, Schönbrunn med djurparken, åktur med Wiens Fiaker (häst och vagn), äta Wiens största wienerschnitzel på riktigt kalvkött hos Figlmüller, Sacher med Sachertårtbit, shoppa i gamla stan, bo på hotell förstås med hotellfrukost (glöm inte den utlysta namntävlingen, se inlägget om Utmaningen) där allt som en hotellfrukost skall innehålla finns... något museum och Stefansdomen och....

Skatan skall iallafall ta med sina masai-skor.

Utmaning... Skatan har fått en utmaning som jag måste anta... för det är min älsklingsbloggare som utmanar.. så

2008-10-27T15:27:00.018+01:00

UTMANINGEN

Jag har blivit utmanad av http:// skogsnuvan.blogdog.se

Regler: Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.

Berätta 7 saker om dig själv både alldagliga och knäppa. utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem. Låt dom få veta att dom blivit utmanade geonom att lämna en kommentar i deras blogg.

1. Jag är snackesalig... Stannar folk överallt och pratar, frågar och lär känna. Ungarna har skämts, barnbarnen likaså ... men det är som det är. Snackesalig alltså.

2.´... och pratar först och tänker se´n. Som t ex när jag presenterade mig som Eva med ett "s". Alla (kursdeltagare) satt som fån och funderade. Det finns ju inget "s" i Eva... hmm... Jag hade inte nämnt mitt efternamn, Anderson, som bara har ett "s". Och varför skulle jag nämna det överhuvudtaget förresten. Ja... ni ser....

2. Jag är en social typ, gillar folk (se ovan), har vänner överallt i alla åldrar, tycker om att träffas men.... (Anmärkning: Av bara farten har det visst blivit två 2:or. Det verkar som jag i min iver skrivit några punkter extra... en 2:a och en 8:a. En uppmärksam Znogge påpekade dubbleringen)

3. ... har ett otroligt behov av ensamhet och kan nästan vara "folkskygg". Det kanske är att ta i men... nästan. Periodare är jag ...

4. Har ovanligt litet huvud (enligt kännare), vilket skulle innebära mindre vett (enligt kännare). Men idag sa frissan: "litet huvud, stort vett, stort huvud, lite vett". Jag vet inte vem som har rätt men.... litet huvud har jag iallafall.

5. Är en idéspruta men ingen "doer". Är en uppskjutare helt enkelt. Saknar Margith så. Naturligtvis inte bara för att hon fick fart på alla idéer så att de genomfördes men vi kompletterade varandra så att en del galenskaper som jag hittade på blev verklighet.

6. Är faktiskt bra på att måla men.... se ovan.... man skall ju måla också för att det skall bli en målning så....

7. Ju äldre jag blivit ju rundare har "knappnålen" (= smal med litet huvud) blivit ...Undrar var det skall sluta nu när jag börjat vänja mig.... (Första pris delas ut till den som hittar på ett nytt smek-(ök-)namn till mig. Rund med litet huvud... Jag vet inte vad det blir för pris men ett litet pris blir det)

Jag utmanar: http://johannagarden.blogdog.se/ http://znogge.wordpress.com/ http://storab.blogdog.se/
http://pruddelutt.wordpress.com/ http://metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.2020127 (EmmaH)
http://majah.blogdog.se/blog.html
http://lapplyans.blogspot.com/

Oj oj oj vad jobbigt det här var för en som inte brukar anta utmaningar. Det får bli ett extranummer för mig för att jag frångick mina principer så här kommer nr

8. ... Skatan brukar ALDRIG anta utmaningar och tycker att det är lite jobbigt... men regler är till för att kunna undantas... nå´n gång. Kram på er alla!

Kork .... är bara förnamnet

2008-10-26T07:10:00.006+01:00

Måste bara delge er denna länk som jag kopierade från Majsan som hade en lustigt inlägg därom...

Vi, en del av matlagningsgänget, hade nämligen sist en uppslupen diskussion om just kork-varianten. Håll till godo!

Korkskiten, även kallad "Flytaren":

Du spolar tre gånger och den är

fortfarande kvar.

Herregud, hur blir man av med den, den är fanimej osänkbar.

Naturligtvis inträffar denna skit alltid hemma hos någon annan.

Mööör ... är bara förnamnet...

2008-10-26T05:25:00.006+01:00

Från klockan 9 till klockan 4 på eftermiddagen med liiiten kaffepaus mitt på da´n jobbade Skatan med att kratta löv i ett underbart höstväder. Men jösses ... vad löv och hur många kärror som jag lassade ur skall vi inte tala om. Alla kom och sa ... hur går det? du jobbar väl i din egen takt? Men när jag väl "kom igång" var det med en koncentrerad frenesi. Undan gick det. Och det känns idag. Mannen och de andra männen klippte vår kämpahöga häck via skylift (Kaxe, du skulle ha varit med...) och släpade grenar som skall forslas bort idag... och rengjorde poolen som täcktes med de tunga plåtskivorna. Krasse-fallet är fortfarande orangerött av blommor så det fick stå kvar ett tag till.

Idag spöregnar det så det var tur att lövkrattningen klarades av igår. Ja verkligen tur för vi är en decimerad skara. Ett par är i Spanien, en annan hade ett svårt ryggskott, en är journalist och fick ryka ut för det var kravaller på sta´n, AFA och nynazister som slogs med stenar och flaskor mitt bland alla lördagsflanörer och barnfamiljer ... och mot ditkallad kravallpolis från Stockholm t o m. Så... av 12 personer var vi åtta kvar i trädgården...

Idag är det inomhusjobb, tvätta fönster i källaren, våttorka golv och damma rör och så´nt. Och köra bort alla grenar förstås.... men det överlämnas med varm hand till gubarna. Jobben är sannerligen fördelade... och ibland är det bra...

Men mör är Skatan...

Den underbara koltrasten har Göran "Djupingen" Bength fotograferat. Är den inte fin? Det är han som är vårt sändebud från Margith... men Skatan har inte sett någon på länge länge...

Äntligen .....

2008-10-25T08:24:00.005+02:00

... har Pa fått uppehållstillstånd och Sonen får hem sin brud.

Äntligen... men fortare än förväntat iallafall. Man hade sagt december på Migrationsverket...

Detta är ett kort glädjebud innan Skatan går ut i det friska höstvädret och höststädar med de andra i Villa Skogsberg....

Just nu.....

2008-10-24T11:36:00.004+02:00

Kom ihåg,
kom ihåg,
kom ihåg,
detta är nu,
och nu,
och nu,
lev det,
känn det,
klamra dig fast vid det.

(Sylvia Plath (1932 - 1963))

Så... nu har Skatan dragit på sig sina nya boots....

2008-10-23T13:38:00.006+02:00

Skatan passar på när Mannen är på landet med StinaPinaFina. Så fort jag kom hem från sta´n där jag bytt eller rättare sagt lämnat tillbaka ett par fullständigt vansinniga byxor som Skatan köpte så där på impuls för några dagar sedan, så drog jag på mig mina nya boots för att gå in dom i lugn och ro här hemma. Mannen sa när jag kom hem med dom att det var väl ett onödigt köp... du kommer iallafall inte att kunna ha dom med din fotled... Och det verkade nästan inte så... efter att ha premiärgått med dom i Örebro var jag möööör, eller rättare sagt foten. Men skam den som ger sig. Dom skall bli som ett andra skinn på mig. Så det så.

Jag har ingen förträfflig brevbärare, som Halvar, utan får gå och hämta mina paket eller större försändelser själv på Hemköp och släpa hem dom. Idag var det De välvilliga av Jonathan Littell (Znogge! Inte viste jag att den var såååå tjock. Den är ju i Norén-klass) och så passade jag också på att köpa Anaîs Nin Maskerad - så naken av Elisabeth Barillé som jag fullständigt ramlade över. Men det dröjer nog ett tag innan Skatan kan ge sig i kast med de här böckerna. Just nu läser jag Joyce Carol Oates Dödgrävarens dotter och har lite kvar... fantastisk bok men jag återkommer om mitt utförliga omdöme när jag läst klart. Som sidolitteratur läser jag fortfarande Dagboksbladen av Virginia Woolf. Dagböcker är faktiskt lite "tradiga" att sträckläsa men oj så bra den är. Kan verkligen rekommenderas. Hon skriver om sitt liv för en så där 75 år sedan... och kommentarer och iaktagelser gör att man känner som om det kunde vara idag. Kanske inte helt förstås, vi har väl knappast soaréer och så´nt men hon är så levande och hon beskriver sin omgivning så ... så... ibland så elakt men träffande... ibland så ömsint och träffande. Ja, helt enkelt en författarinna av rang.... naturligtvis.

Nu skall jag passa på och gå och läsa en stund.... när de störande elementen (Mannen och StinaPinaFina) är ur vägen...

En speedad StinaPinaFina

2008-10-22T07:09:00.004+02:00

Ända se´n StinaPinaFina trimmades i måndags är hon speedad. Vi, Skatan och Mannen, undrar vad hon fått i sig. Eller... tyngde den gamla avlagda pälsen så att hon gick med tunga steg och mest låg och vilade... eller beror det på att vi klippte luggen kortare och inte följde "frisyrstandarden" för schnauzers. StinaPinaFina fick äntligen utblick ...

Nåväl, nu far hon iallafall iväg som "ett skållat" skinn (är det det det är.. skinnet... skållat?), har glömt all rädsla för skott i våra hemmaskogar, hittar bollar var hon far fram ... och uppmanar till lek när Mannen och Skatan har sjunkit ner i soffan framför TVn...

Mannen undrade om hon blivit så här uppspelt för att vi sagt åt henne att hon blivit så fiiin efter trimningen... Nja... skulle det hålla i sig i daaagar, en komplimang?

Nu skall vi ut på morgonrundan, StinaPinaFina och Skatan och se´n till Stockholm och träffa Djurgårdshundar, träffa Kristina och Stora E, äta lunch på Källhagens...

och träffa Glad 95-åring, numera 96, förstås.

Dov melankoli.... men håller mig uppe genom att "knycka" från mina bloggvänner...

2008-10-21T07:28:00.009+02:00

... och här har jag knyckt från StoraB...

Are we human or are we dancer

I am a (human..(förhoppningsvis!)) bird.... en kraxande flaxande fågel som är på väg ...

...att förvandlas till en riktig rugguggla...

Texten är, som Stora B, så riktigt säger, värd eftertanke. En hel del eftertanke...

Mindfulness... eller leva här och nu.... eller ung, gammal eller medelålders

2008-10-20T07:01:00.010+02:00

Skatans goda bloggvän Skogsnuvan (bilden ovan, som jag fann på Skogsnuvans blogg) har med ett inlägg fått mig att ligga och fundera inatt... eller nu på morgonkulan. Är jag gammal redan .... eller kan jag fortfarande räknas bland de medelålders? Jag citerar hennes klokord: "Unga människor talar om sina planer och gamla om sina minnen. Medelålders pratar mest om bantning och mat."

Hmmm... om mina planer talar jag kanske inte så mycket. I min gamla blogg tillsammans med Magritte skrevs det nog mer om nutid och nu efter Margiths död, kanske jag blivit gammal. Det är lätt hänt att dyka ner i minnen när man inte tycker att så mycket annat händer.... och så är Skatan laaat. Har inte ens fixat med Kroatienbilderna och nu är ju deeet så längesen....

Men jag kan berätta att igår såg Mannen och StinaPinaFina en häger mitt ute i ån på en liten ö... Skatan har sett den också... tidigare.... vid Slottet mitt ute i ån på en liten ö. Det är verkligen en speciell känsla att möta denna vackra fågel så lugn och stilig så gott som mitt inne i sta´n... Carpe diem skall Skatan ut och fånga... idag .... dagen alltså...

Det är Skogsnuvan som tagit bilden på hägern också. Skatan har "knyckt" den från hennes blogg.

Roskildefestivalen 2001 - Neil Young och Bob Dylan - Skatan och Magritte

2008-10-19T11:40:00.015+02:00

Skatan och Magritte hade ju bl a varit på konserter med Rolling Stones i Göteborg, Bob Dylan i Stockholm och John Fogerty på Kupolen i Borlänge.... men aldrig varit på någon festival... Det skulle bli ändring på det.

Och det blev det sommaren 2001 för då fanns både Neil Young och Bob Dylan på Roskildefestivalen.

Vi tog bilen ner till Köpenhamn...bilresan skall vi inte tala om ...den var ju kul som vanligt... över bron och till Nyhavn ... där vi hade bokat ett hotellrum (att tälta hade vi inte riktigt tänkt oss. Liite bekvämlighet för farmor (Magritte) och mormor (Skatan)...)

Ut till festivalen åkte vi med tåget.. ett underbart tåg som förhöjde förväntningarna och stämningen ... det var ganska öppna vagnar med festivaldeltagare, cyklar, barnvagnar, familjer, turister.... och gitarrer som spelades på. Riktigt mysigt...

Vi stod i kön... fick våra band... strövade kring och njöt av atmosfären... lyssnade än här och än där... Slog oss ner i grön-hmmm-gräset med öl och skaffning och hamnade alldeles bredvid ett gäng motorcyklister (troligtvis) iklädda skinnbyxor, västar, med tatuerade armar, snusnäsdukar runt renrakade skallar, bergsprängare och ölburkar och ... ja "grymma"...

Skatan är en mycket spontan människa, speciellt när jag är lite "upprymd" som jag naturligtvis var... såg att en av killarna hade en tatuering på armen med ordet *MOTHERFUCKER* .. Oj tänkte Skatan... lutade sig framåt för att riktigt kunna se... och viskade konstlat "inbjudande" till grabben: "Are you a GRANDMOTHERFUCKER too?" . Margith/Magritte höll på att ramla omkull (men hon satt ju redan) och vääste. Tyst! Är du inte riktigt klok? Och hon hade faktist rätt.... Grabben hade ingen humor... Han blängde bara på mormor Skatan, the grandmother, med avsmak... och vi flyttade oss något diskret lite längre bort.... men se´n skrattade vi så vi höll på att dööö....

Våra nätter när vi var tillbaka i Nyhavn, hur vi stötte på droger... och, ja, jag sparar lite till en annan gång. Neil Young och Bob Dylan var värda besöket i Roskilde och festivalen förstås...

Framtidstro ... skriven av Kristinas livsledsagare Ingemar som gick .. till ro... den 3 oktober

2008-10-17T07:54:00.002+02:00

Framtidstro
Fram tilltro
Fram till tro
Fram till ro
Framtidsro

Apropå kommentarer....och Bengt Djupvik

2008-10-17T07:15:00.013+02:00

Skatan glömmer aldrig en speciell kommentar.. Jag hade just startat min första blogg på blogdog.se. Den hette också Skatans Tänk ( som sedermera blev Skatans Tänk och Magrittes Blänk). I början var det ju vääääldigt lite kommentarer. Ingen "kände" mig ännu.... men så en dag hade en MAN kommenterat...

Bengt Djupvik

Glädjestrålande kastade jag mig på telefonen och ringde till Margith/Magritte. Jag har fått en kommentaaar ... på bloggen.... av en kaaarl...

Jaså vem var det då? Bengt Djupvik heter han, känner du nå´n som heter Bengt?

Det blev tyst länge ... länge i telefonen och se´n ....ett gapskratt... Skatan fattade absolut ingenting. Vad är det som är så himla kul. Är det du som låssas frågade jag. Neej men tänk efter...

Så här var det. Görans stuga i Våmhus ligger vid en vik av Orsasjön och den viken... heter Djupvik och Göran "Djupingen" heter Bength i efternamn och så blev det... Bengt Djupvik som alias....

Som vi skrattade.... jaa Margith och jag kunde verkligen skratta, alldeles hejdlöst och lössläppt...

När jag bläddrade i min gamla blogg hittade jag ett inlägg... som jag fastnade för. Det har inget med det här inlägget att göra men ... visar en tankfull Margith och hur mycket jag saknar henne... redan innan... (Blippa på markeringen så kommer ni dit) ... Upptäckte att man inte kommer till själva inlägget (den 1 april 2008) utan bara till själva sidan så bläddra neråt så kommer ni så småningom till 1 april 2008...
PS: Nuuuu kommer man till själva inlägget. Bengt Djupvik visade mig i en kommentar.... det rätta sättet. DS

Tänk vad mycket jag gillar er... alla ..

2008-10-16T06:35:00.007+02:00

Joe Cocker med With a little help from my friends....

(Förresten .... jämför plastiken hos Thåström hos lilla blå ... i Surabaya Johnny, warum bist du so roh?

Skatan har fått ett uppslag...

2008-10-16T05:02:00.016+02:00

... ett inläggsuppslag när egna uppslag fattas. Jag har nämligen märkt att när mina egna uppslag tryter kommenterar jag längre och längre på andras bloggar som har intressanta tänkeväckande inlägg... Och så läste jag Ernst Billgrens senaste bok Vad är konst och 100 andra jätteviktiga frågor. På de här 100 frågorna ger han ett Kort svar och ett Långt svar. Så ... mitt uppslag är att på inlägg, som jag tycker är roliga eller tankeväckande hos andra bloggare så att säga "fördjupa mig" i och kommentera kort på deras blogg för att sedan breee ut mig här.

När det tryter hos en själv får man låna hos andra.

Nästa stycke (en parantes i dess rätta bemärkelse) kan ni verkligen hoppa över och gå diiirekt till Ämnet ...

(Så raskt till första ämnet som först dök upp hos lilla blå (som jag envisas med att stava med eenbart gemena bokstäver(Gemener är den mindre varianten av alfabetets bokstäver i tryckt text (ex. a, b, c, ...) i motsats till versaler bokstäver.Wikipedia). Hon är ju "lilla" blå. Jag menar alltså inte gemen = Att vara gemen innebär alltså motsatsen till att vara högdragen. Oj nu krånglar jag verkligen till det. Visserligen är lilla blå absolut inte högdragen, verkligen inte, men jag .... äsch... )

Dagens ämne: BLogrollens vara eller icke vara...

Först ut var alltså lilla blå: "Min blogroll börjar växa mig över huvudet...." skriver hon och fortsätter..."jag börjar fundera på om jag ska ha en blogroll överhuvudtaget. Fyller den någon funktion?" Visar den vem man är och tipsar nykomlingar om andra bloggar som man gillar (vilket sannerligen faktsikt säger en del, tycker Skatan) Ska man ha en Veckans favoritblogg/-ar, eller.... lilla blå diskuterar fram och tillbaka och .. hur håller man dem uppdaterade... vågar man plocka bort någon som man inte längre "känner för", hur lååång får den bli etc etc.

Den Korta kommentaren som Skatan skrev var inte kort... och löd:

"Jag hittade till dig genom Halvars bloggroll och genom dig, lilla blå, hittade jag till Majsan och Znogge och Prudelutt och många som jag besöker men kanske inte varje dag. Och till Huskorset vet jag inte varifrån jag fick tipset. Visst fyllder de sin funktion men medges att det tar tid att läsa alla och kanske kommentera… Tips om bloggar kan ju också vara en idé förstås…"

Och då hamnar jag osökt hos min första favorit, som, som sagt var, fick mig att börja blogga. Han har redan tagit bort sin blogroll, nämligen Halvar med bloggen Halvars huvudsaker som i ett inlägg skriver:

"Jo, alla länkar har plockats bort, där bland annat bloggrullen fanns. Varför? Den fick mig att må dåligt. Den som vill veta mer än så får mejla. Jag är rädd för att det skulle såra någon om jag förklarade här. Allt jag säger här, det är att det handlar om m i g och inte om en enda som fanns med bland de där länkarna."

Skatan har ju redan i en lååång kommentar utvecklat vad jag tycker. Jag tycker att bloggrollen säger en hel del om vem bloggaren är och tycker om ..och, framförallt, tipsar om bloggar som det för mig skulle ta år att hitta själv, kanske...

Men så har vi ju Bodil Malmsten som varken har bloggroll eller tillåter kommentarer. En dagbok eller anteckningsbok med tankar som hon helt enkelt delar med sig av men inte vill ha respons på....

Så... det om detta. Eftersom min kommentar tlll lilla blå-inlägget var så långt, stannar jag här... så att ni överhuvudtaget orkar läsa... eller har tid. Att kommentera...

Luften hade gått ur mig....

2008-10-15T07:04:00.006+02:00

Detta är en Kråka, ingen Skata... men hon sitter där framför de nedfallna höstlöven iallafall... vare sig hon är en Kråka eller Skata...

Skatan vaknade i natt och låg och tänkte och funderade .... på absolut ingentiiing...men se´n så, så tänkte jag att mina dagar virvlar iväg som höstlöv i storm... prasslar och rasslar... eller flaxar kanske... och jag är alldeles tom...

Jag hade bestämt mig... att lugna ner mig... göra en bloggpaus tills jag har något att säga...

Igår var jag i Stockholm... igen (lite akut blev det). Solen strålade, vinden och löven blåste, pappa strålade och berättade historier ur sitt långa liv så jag missade det tåg jag tänkt åka tillbaka med... och Skatan själv var ..låååg. Jag saknar min Margith så in i h-e ... Det kommer över mig och det går helt enkelt inte att beskriva.. det oåterkalleliga... det slutgiltiga. Aldrig-mer-känslan. Det har till och med gått så långt att jag nästan tror att allt slutar där... med döden... att jag inte ens kan få en liten hälsning, en pust... från hennes ande ... hennes själ.

Men så... innan jag började skriva det här gick jag in till några av mina bloggvänner... och fick nytt blod... ny energi...

Idag skall vi åka till Femöre klockan 10 och träffa någon... sen till banken på eftermiddagen ... och träffa någon.. berättade Mannen igår när jag kom hem.... Neeeej skrek jag, jag måste få någon dag utan en massa måsten. När skall jag börja måla igen, stryka den där högen... eller bara vara.. På fredag..kommer gäster (jättekul i och för sig men....) och sen ... sen....

Nu skall Skatan sätta ner foten... ja ... efter det här med banken och Femöre och planering av middagen och... men, ja... iallafall... nu sätter jag ner foten. Så.

Söndag och måndag hos barnbarnen....

2008-10-14T09:08:00.005+02:00

Söndag och måndag var vi hos barnbarnen tillsammans med Stora E... Det var full rulle heela dagarna så Skatan fattar inte hur jag orkade med då... när det begav sig. ... med en treåring och nyfödda tvillingar. ... Men uppenbarligen orkade Skatan...

Enkäten är avslutad....

2008-10-14T09:06:00.001+02:00

... och det var 17 som svarade på den... av dessa var 6 stycket 60+.

Jättekul att det var så jämn fördelning även om underlaget inte är så stort...

Apropå min "enkäät"....

2008-10-12T06:04:00.004+02:00

.... så är det två dagar kvar att Ange sin ålder. Tolv har svarat ... hälften är under 50 och hälften över 50 år. Det hade jag aldrig trott... Men det är klart att en "äldre" bloggare drar till sig de äldre som läser bloggar... och tvärtom.

Så är det nog.

Nostalgi... för Skatan

2008-10-11T18:32:00.005+02:00

Skatan älskar italienska men kan inte språket.... nå´ngång skall jag lära mig det... hoppas jag...

Il Maschi med Gianna Nannini

och så

Bello e imossibile med Giannaa Nannini

"Musens drömmar skulle göra katten skräckslagen" (le Clézio)

2008-10-11T16:28:00.005+02:00

Inatt när jag googlade sökte jag på Skatan och hamnade hos Peter Englund som skrev om en skata den 27 juni, tror jag.... Och samtidigt... skrev han ett citat av le Clézio, .... (Peter Englund sitter i Svenska Akademin men tillhörde inte någon av de fyra som slutligen valde vem som skulle få priset)

Vaar det inte ett konstigt sammanträffande att just le Clézio citerades, han som Skatan haft "i huvu´t" sen i torsdags... (Skatans drömmar skulle göra den grå katten skräckslagen ... en parafras...liten omskrivning av le Clézios ord så att säga).

Och vad jag har i miiina drömmar, det ni...

Damerna vill inte vara med på bild.... i bloggen...

2008-10-11T15:10:00.009+02:00

Det är ett STORT fel med min dator... Hade alldeles nyss skrivit ett långt utförligt inlägg i "rubricerat ärende" så.... vips försvann alltihop. Så nu börjar jag från början igen...

Igår träffades Matlagningsgänget (inte hela, två fattas på bilden). De vill inte "vara med på bild" så man känner igen dem, tycker att bloggskriveri är en något suspekt syssla. Någon sa, jag förstår överhuvudtaget inte varför du håller på med så´nt där... Jag förklarade att alla bloggar ju inte är som Blondinbellas eller vad hon heter ... det finns ju precis hur mycket olika profiler som helst ... t ex Gudrun Schyman...Carl Bildt, Peter Englund, Znogge, Skogsnuvan, .... Halvar...lilla blå...osv osv i all oändlighet. Jag vill iallafall inte förekomma på internet. ... På skoj har jag googlat en del av deras namn och funnit dem... i helt andra sammanhang... på internet. Men att synas på bild är ju faktiskt en annan sak tycker också Skatan... så därav ryggtavlorna. Bara vi som känner varandra känner igen oss så att säga... Skatan förklarade iallafall att jag älskar min blogg, att skriva om stort och smått, att få kommentarer, att besöka andras bloggar, att lära sig saker, att skratta... etc etc...

Vi hade iallafall en jättetrevlig kväll med god mat: en fullkornsmacka med pepparrotsost och lite lime, tror jag, och skivade kokta rödbetor på till förrätt...mums...chicken à la king med ris till huvudrätt och så panacotta med rårörda hallon till efterrätt. Och så massor av vin förstås...Skatan fick två efterrätter (jag som skall hålla igen) och vi pratade om ditten och datten, politik, finanskris, boende, skvaller, kiss- och bajshumor, mera skvaller och hade så där uppsluppet kul som man har med gamla vänner...Vi pratade, skrattade, flamsade och Skatan sa bl a att hon numera inte har så mycket emot att kallas kärring. Jag ääär ju en. Men någon tyckte att dam var ett bättre ord ... men se daam, det är jag då rakt inte. Skatan är kärring...

Väl hemkommen i säng satte mina f-e ben igång att störa.Hade glömt att ta min medicin. Det var bara att gå upp och läsa lite, blogga lite... och vid halv fyra hade det lugnat ner sig och jag kunde krypa till kojs.... Jag fick i allafalll 5 timmars sömn.Och det är ju inte så illa...

Slump? eller vad....

2008-10-10T07:43:00.001+02:00

Precis när jag avslutat mitt bloggande, slår på TV4 för att titta på morgonprogrammet så

citeras Ernst Billgrens nya bok....PRECIS SAMMA KAPITEL och PRECIS SAMMA FORMULERING... Wow ...

Blir närstan mörkrädd... kapitel 3 av alla dessa kapitel... Måste gå och lyssna på vad Ernst har att säga nu!

Påminnelse.... pricka för din ålder, du där... min bloggläsare! Please! I want you...

2008-10-10T07:04:00.003+02:00

Sista boken från Finistère....

2008-10-10T06:35:00.004+02:00

Jag slank in på Hedengrens för att köpa Sista boken från Finistère av Bodil Malmsten... Hade på morgonen läst hennes hemsida att den skulle finnas ute i handeln. Neej... inte förrän den 28:e. Men... hon säger ju själv... Fel fel fel vi ska ringa till förlaget och de får kontakta Bodil. Men ännu finns ingen ändring så det saaa dom nog bara att de skulle göra, ringa förlaget. Dom på Hedengrens...

Istället slank Skatan in på Pocketshop på Centralen och köpte mig en bok:

Vad är konst och 100 andra jätteviktiga frågor av Ernst Billgren

Svårt som vanligt att få plats på tåget och satt inklämd mellan resväskor och en annan "tjockis" med mina väskor i knät och läste. Har hunnit 68 kapitel (Ett kapitel består av 2 pocketboksidor). Så rolig, fyndig, befriande, uppfriskande att jag gick hem och såg på min "konst" med helt andra ögon (lägg märke till citationstecknen. Jag har ännu inte smält boken riiktigt).

Ett exempel bara:

"3.

Om du bara
skulle ge ett enda råd till en
blivande konst-
när, vilket
skulle det vara?

Kort svar:

Måla himlen först och sedan träden så slipper du pilla in himlen mellan grenarna."

Så genialt enkelt, eller hur?

Och så fanns ju där ett Långt svar också. Förstås.

Jean-Marie le Clezio - 2008 år nobelpristagare

2008-10-09T17:52:00.003+02:00

... och han är ju snyygg också. Tycker Skatan. Men det är ju helt irrelevant. Egentligen. Bara han skriver bra.

Le Clézio beskrivs i Svenska Akademiens motivering som "uppbrottets, det poetiska äventyret och den sinnliga extasens författare, utforskare av en mänsklighet utanför och nedanför den härskande civilisationen".

Hmmm.... utforskare av en mänsklighet utanför och nedanför den härskande civilisatioenen.... hmmm... vad menas med det? Kan man undra? Nå´n som vet`?

Nu har Skatan snackat så mycket om ålder och bloggande så...

2008-10-09T06:50:00.007+02:00

...jag har lagt in en liten enkät här till höger. Jag vet, eftersom jag också har lagt in en räknare på besökare häromdagen, att jag har en försvarlig mängd som besöker min blogg förutom mina trogna favoriter.

Nu är jag sååå nyfiken ... Vilken ålder har ni? Även om ni inte brukar kommentera bloggar vore jag sååå tacksam om ni gör ett undantag med en liten markering här till höger. Även mina trogna favoriter också förstås...

Ibland känner jag mig uråldrig i bloggvärlden... men så behöver det ju inte vara.

Åååh vad nyfiken jag är.....

OBS! Det är ju fullständigt anonyyyymt....

Till sista andetaget....eller tantsnagg

2008-10-08T15:06:00.006+02:00

När jag var ung på 60-talet var jag helt Frankrikefrälst, existensialist och beatnick (så lite amerikansk kultur fick duga (Jack Kerouac)). Den nyá vågen där Till sista andetaget med JeanPaul Belmondo och Jean Seeberg regisserad av Godard var en av de filmer som jag såg flera gånger. Jag läste Sartre, jag var svartklädd (det var under den perioden jag blev kallad för Skatan första gången), jag lyssnade på Juliette Greco, Jacque Brel, och älskade Zizi Jeanmaire. Men jag lyssnade förutom på dessa chanson-sångare mycket på jazz...men det är en annan historia.

Och då klippte jag mig riktigt riktigt kort, precis som mina idoler. Jag stod framför spegeln med rakblad och snaggade mig ännu kortare än frissan gjort precis som Jean Seeberg i filmen. Och sen dess har jag i stort sett behållit den korta frisyren (kanske inte riiktigt lika kort, senare på 60-talet var det lite mer Beatlesinspirerat Sasson-klippt) med undantag för mitten av 70-talet då jag hade afro-krull. Barnen på dagis kallade mig då Häxan Mara efter julserien Trolltider och var liiiite skraja för mig. Jag har också haft en böjelse att skrämma barn liiite grand.... påstår alltid att barn VILL bli lite skraja...med det är också en annan historia.

Vad vill jag komma till då? Jo...Skatan är fortfarande kortklippt om än inte direkt snaggad... och så läste jag den här boken i Kroatien: Lyckans Hjul av Kajsa Ingemarsson. En av personerna klipper sig kort och får kommentaren: det är ju iallafall inte "tantsnagg". TANTSNAGG! Jag började se mig omkring och min korta djärva frisyr på 60-talet har blivit... tantsnagg. Var och varannan "tant" är faktiskt mer eller mindre snaggade.

Skatan håller på att spara ut.... till nå´t tufft, lite längre, spretig .... eller nå´t .... frisyr. Hade annars tänkt mig den korta frisyren ända Till sista andetaget. Men inte taantsnagggg även om jag numera har förlikat mig med tant-titeln.

Jag håller med dig... Weman ... om The Boss och Drive all night

2008-10-07T10:40:00.003+02:00

Läste just Halvar och Weman och måste säga... att trots kön är jag också väldigt förtjust i Drive all night... älskar att köra bil hela natten... älskar The Boss ... och älskar att höra the Boss i bilen på natten. Så ....

.. sätt på dig hörlurarna och ...kör...

Stackars StinaPinaFina ....

2008-10-07T09:25:00.003+02:00

StinaPinaFina är skotträdd... sedan två år tillbaka när någon två veckor före nyårsafton kastade en smällare strax bakom henne....

Men det har gått ganska bra ändå... om vi undvek nyårsaftnarnas och valborgsmässoaftnarnas fyrverkerier och smällare....

Men så på försommaren i år... Mannen var ute i ett skogsområde nära vårt hem då det började smälla (det visade sig att det fanns en skjutbana i närheten, ja nästan inte i närheten heller ... men skotten hördes på avstånd). StinaPinaFina blev så himla rädd att hon stack... Håkan trodde hemåt... men hon hade stuckit upp på E4 motorvägen. Som tur var... det var tiiidigt på morgonen, stannade en dam och öppnade bildörren. StinaPinaFina hoppade in (hon älskar att åka bil och känner sig trygg i bilar) och det blev färd till polisen. Döm om min förvåning när polisen ringde (Skatan var i Örebro och visste ingenting om dramatiken). Mannen hade sprungit hem, ingen StinaPinaFina, tillbaka och hem igen som en yr höna/tupp. Han blev glad när jag ringde och kunde hämta henne från polisen. Och damen (hundägare), som stannat och plockat upp henne, fick naturligtvis tacksamt tack från oss när vi fick reda på vem hon var och var hon bodde.

Men nu till dagen. Så gott som varenda dag har det smällt... en där, en här... och StinaPinaFina blir stel som en pinne, svansen mellan benen och vill bara hem. Igår och i morse ville hon inte ens gå in i den skogen, de skogar vi brukar gå i här hemma i närheten. Jag får draaa henne... och det går ju inte. Hon hyperventilerar och skakar i hela kroppen, flåsar och ja... och det har inte ens smällt omkring oss de senaste dagarna. Nu kan t o m en bildörr utlösa en reaktion...

StinaPinaFIna och jag har alltid haft så himla kul på våra skogspromenader. Skatan är alldeles förtvivlad. Vi har en CD med skott och smällare men.... jag vill inte gärna spela upp den här hemma nu när hon är rädd ute t o m när det INTE smäller. En trygg plats måste hon få ha. Men vad skall jag göra... Barbro Börjesson?? eller är det någon som har något tips? Det var inte många dagar sedan som hon bara ryckte till vid ett skott, stelnade, men fortsatte efter en stund alldeles som vanligt. Nu vågar jag inte ensa släppa henne eftersom hon blir helt blockerad...

Det blev Mamma Mia och ingen Petter...

2008-10-06T11:54:00.011+02:00

Tredje gången gillt.... Jag har skrivit ett lååååångt inlägg under den här rubriken två gånger redan... och plötligt, vips, försvann allt och jag har fått börja från början. Nu dj...rs...

Vi väntade och väntade men hörde inget från Petter så vi bestämde oss för matiné och Mamma Mia klockan 15.45. Åkte dit, fick inga biljetter men köpte istället till föreställningen klockan 18.15, åkte hem, lagade middag,avnjöt dito, gick en sväng med StinaPinaFina (som avskyr hundväder dvs regn och blåst och rusk. Man får draaa henne runt kvarterat) och gick på bio.

Mamma Mia var precis så bra som alla som sett den har sagt. En fartig, glad, sprallig, sentimental musikal om vänskap och kärlek, främst den här vänskapen som håller i vått och torrt och naturligtvis fick mina tankar att gå till Margiths och min vänskap som aldrig tar slut ... filmen triggade igång alla minnen och jag inser att Margith i alla högsta grad är närvarande i mitt liv och kommer så att förbli. Jag tänker på henne i stort och smått, har kul med henne och.... saknar henne så fruktansvärt mycket... men hon finns hos mig... och den vänskapen kan ingen ta ifrån oss...

När jag skulle krypa till kojs fick jag syn på mobilen som jag alldeles glömt bort. Ett missat samtal.

I morse ringde jag upp det missade samtalet som var från Petter.... Som tur var hade han, när han kom tlll Nyköping, bara femton minuter på sig till tåget tillbaka skulle gå så han hann inte med ett besök hos mig. Tur, eftersom jag hade glömt min mobil och det utlovade skrovmålet kanske inte infriats. Petter är också en av de här fantastiska människorna som gör det de vill utan massa om och men. Någon hade berättat att de hört Lolita på radions P1 och sagt till Petter att här var en självfrände...han tog kontakt och vandrade tillsammans med Lolita till Nyköping där han tog tåget tillbaka till sitt jobb som lärare. Både Petter och Lolita har diskbråck (Lolita är stelopererad) och fått lära sig att röra på sig är det bästa... och så blev det en vandring för Lolita Stockholm - Hamburg. Hon tyckte att hon skulle kunna göra något för att väcka männskor för miljön och samtidigt röra på sig.. och så kom den här idén att "pilgrimsvandra". Jag hoppas att få träffa både Lolita och Petter "live" någongång.. Jag kommer iallafall följa hennes vandring och väg och äventyr... till Hamburg.

Hon kommer inte.... förbi

2008-10-05T09:57:00.006+02:00

... Skatan har just talat med Lolita...och hon tar en annan rutt för att komma till sin stuga. Oj vad jag blev besviken... men jag förstår ju att hon gör det optimala... och så väntar ju någon alladeles speciell med middag... Jag önskar henne all lycka på vandringen...

Och kanske kommer Petter, en man som har följt henne en bit på vägen... innan han tar tåget tillbaka till Stockholm.

PS: Jag har lagt ut en länk till Lolitas blogg om sin vandring här bredvid. DS

Fantastiska Lolita Ray

2008-10-04T16:04:00.006+02:00

Skatan läste hos lilla blå om denna fantastiska kvinna som skall vandra från Stockholm till Hamburg .... för miljön. Kunde inte låta bli att uppmana er även från min blogg att "sponsra" med sovplats eller mat eller... på hennes väg ...

Och just nu har jag ringt Lolita och imorgon kommer hon hit och jag hoppas kunna ge henne ett skrovmål iallafall innan hon skall vidare till sitt torp där hon vill övernatta... söder om Nyköping.

Kristinas livskamrat och man, I, har lämnat oss.....

2008-10-04T12:14:00.006+02:00

....tidigt igår morse, den 3 oktober. Vi tänker på dig, Kristina, och delar din sorg och saknad efter I. Du Kristina som lärde känna Margith i vär gamla blogg och deltog och stöttade henne när hon var sjuk och blev en mycket god vän till både Margith och mig, har nu en tung och sorglig tid framför dig. I och du var ju ett så sammansvetsat par med så mycket gemensamt, litteratur, musik, konst. Nu har I fått somna in från sina plågor och lämnar ett stort tomrum efter sig, men ett tomrum som kommer att fyllas av minnen, hans musik (han komponerade och spelade), hans memoarer (han har redigerat sina dagboksanteckningar under många år till flera delar memoarer), och som sagt, alla era minnen tillsammans. Jag citerar en dikt som du, Kristina, citerade och skrev till mig här på bloggen som tröst när Margith dött.

Ever since you left the earthly life,
I keep my eyes open for signs to see if you ended up in a good place.
And ever since you left the earthly life,
I keep your picture on the piano and my dreams are always open for you so come on over!

David Fridlund

(Skatan har försökt sig på en översättning. Förlåt David Fridlund! men så här tolkar Skatan den iallafall:)

Ända se´n du lämnade detta jordeliv,
håller jar ögonen öppna efter tecken på att du har kommit till ett bra ställe.
Och ända se´n du lämnade detta jordeliv,
har jag ditt foto på pianot
och mina drömmar är alltid öppna för dig så ...titta in, vetja !!

Jag fick också en kommentar av David Fridlund som var glad att jag citerade dikten. Många många kramar till dig Kristina!

Jag har alltid... så länge jag kan minnas.... haft ett behov av att "profilera mig"...

2008-10-03T12:23:00.004+02:00

.
...och när jag tittde in på Paola Svenssons hemsida och fick syn på hennes foto över tant Grön.... har jag fått hjälp på traven... Naturligtvis. Jag skall såsmåningom bli tant Grön eller kanske tant Gredelin eller varför inte farbror Blå... får se.

Är det inte ett underbart foto, så säj?

Som vindarna blåser... eller sammanträffande ...

2008-10-03T11:40:00.003+02:00

Jag hade med mig för lite böcker till Kroatien... som vanligt. Först läste jag i raskt takt ut en Harry Bosch-deckare (Michael Connellys Den siste prärievargen). Spännande som Connellys böcker brukar vara och man blir alltid lite sur när den är slut. Och... så hade jag med mig Kajsa Ingmarssons Lyckans hjul (feel-good-roman med ack så tänkvärd intrig om vad man gör med sitt liv, livsval, självförverkligande, att leva helt genom någon annan etc etc) Den gick lika snabbt att läsa ut. Vad göra? Jo Skatan ringde till Djupingen och bad honom ta med sig nå´t...

Så andra halvlek i Kroatien läste jag John le Carrés politiska thriller Den gode tolken, som Djupingen haft med sig. Jag har nog inte läst, åtminstone inte på mycket mycket länge, något av le Carré och fascinerades över hur en så sarkastiskt och ironiskt/lättsamt sätt att skriva kunde överföra sådan spänning på en så hög nivå. Och behandla politik på lika initierat och spännande sätt. Den handlade om Östra Kongo (och en kupp som skulle iscensättas där), det bortglömda kriget eller krigen och intrigerna om oljan, mineralerna och naturskatterna som man slåss om där. Fyra Skator av fem från Skatan.

Men nu till sammanträffandet eller ... är det vindarna som blåser i den här riktningen. Jo, Djupingen hade med också med sig Arne Dahls Himmelsöga (som jag redan läst). När han kom igång med att läsa den nämns just John le Carrés bok Den gode tolken där. Sammanträffande, eller ? Och....

...när jag titta på kvällens TV-tablå fredagen den 3 oktober så "vad hittar jag väl där, ja vad hittar jag där" Jo, klockan 20.00 Svt2 John le Carré K-special. Historien om författarens liv och verk under 50 års tid. Sammanträffande? Konstigt är det iallafall. Det händer mig ofta.

Sonen hade bestämt.. håret och skägget skulle få växa tills de möttes igen...men

2008-10-02T20:36:00.011+02:00

... lilla frugan i Thailand skrek rakt ut.... så förvandlingen ägde rum dan före dan för återföreningen men har härmed dokumenterats som bevis att den prydlige mannen visst kunnat se ut som den vilde han kände sig som när han var skild ifrån sin älskade.

Idag fyller några år....

2008-10-02T04:01:00.003+02:00

Pappa, Glad 95-åring, har blivit 96 år i år och är lika pigg och smart som vanligt. Kram och Grattis!

Och lilla blå har också sin egen dag idag men antal år som firas är fördolt... förstås. Ett riktigt stort GRATTIS till lilla blå denna kulna höstdag...

Detta skrivs myyycket tidigt på morgonen för nu bär det iväg.... till Arlanda med Sonen. Ha en bra dag ni födelsedagsbarn .... och alla andra!

Och Skatan har också fått en .......

2008-10-01T11:15:00.004+02:00

Som jag har letat efter en skata som symbol för mitt alter ego, uppstoppad eller i keramik eller ... och inte hittat någon. Och så kom Djupingen med den här fina tovade skatan...

Skatan heter Eva.

Skatan har fått en liten mes, en blå en.....

2008-10-01T11:06:00.004+02:00

Skatan hälsade på Djupingen då han förärade mig denna söta lilla tovade blåmes, tjock och trind. Det är nämligen så att en liten blåmes kommer med hälsningar från min mamma som gick bort 2000. Om det har jag skrivit i min "gamla " blogg och Djupingen visste det.

Är hon inte söt min lilla blåmes Inga...

Strijela i hemmahamnen Marina Borik, Puntamika, Zadar, Kroatien

2008-09-30T10:50:00.004+02:00

Foto: Göran Bength "Djupingen"

Det serverades grillad kyckling och anka... för att inte tala om dryckerna....

2008-09-30T10:30:00.004+02:00

Savo känner på de saftiga bestarna (att kycklingar kunde vara så stooora).

Det var Skepparn och vår vän från Bayern som har sin båt Strijela (= pil på kroatiska = Pfeil på tyska = Skepparns efternamn)på Marina Borik i Zadar. Han brukar bo där några månader om året. Det var Brigitte,österrikiska och Mannens tidigare sekreterare, vän och reskamrat (Nepal 2 ggr, Indien 1 ggr). Och det var Mannen. Det var Karl och Andrea, också båtägare i Kroatien och vänner till Skepparn och från Bayern. Och det var Antonello, italienare och båtägare med båten i marinan och en av "De tre muketörerna" (senare historia) och den nyanlände Djupingen som raskt kastades in i "verkligheten". Och så Skatan förstås.

Potatissallad, gurksallad, bönsallad och sallad "man tager vad man haver" serverades till... och så drycker förstås, hemgjort vin, rött och vitt, pivo eller öl, och snapsar av allehanda sorter.... Stämningen blev hög med sång och historier och skratt och ...

Det är förstås Djupingen som tagit även denna bild.

Djupingens bilder får bli en början....

2008-09-30T10:08:00.004+02:00

Efter att ha skrivit mitt morgoninlägg började jag min vandring bland bloggfavoriterna och såg att Djupingen lagt ut en del bilder från Kroatien-resan. Just från det här tillfället ute i byn Polizia har jag inga egna så det passade ju bra.

I halvlek, efter en vecka, kom Djupingen. Han hade rest lika jobbigt som vi gjort veckan innan, gått upp klockan 4, flugit till Split, buss till busscentralen och sen landsvägsbuss kustvägen de 17 mil som tog 3 och en halv timme. Och väl framme i Zadar var det bara att slänga ifrån sig packningen för att packas in i bilar till Savos ställe, en by som mest hade bosniska invånare, en enklav. Det är inte lätt att vara bosnier i Kroatien och helt omöjligt om man varit med i kriget (det senaste). Savo var i Turkiet då.

Det glada värdparet på bilden heter Savo och Gordana.

Dimman lättar säkert framåt da´n ...

2008-09-30T09:40:00.005+02:00

StinaPinaFina och jag tog vår morgonrunda längs älven... dimman låg tät och det var kyligt. Skatan tyckte det var kallt i Kroatien när det var 20 grader med kall Bora-vind från norr... men det här... brrr. Jag tog bilen en bit och fick skrapa rutan för första gången i år. Är det den 30:e idag. 30:e september.?

Är i Borlänge för Sonen har gett upp sin väntan och tagit tjänstledigt en månad för att resa till Thailand och sin efterlängtade lilla fru. Migrationsverket är ju inte känd för sin snabbhet direkt. Inte klokt att det skall ta upp till 6 månader att få uppehållstillstånd när man är gift. Men vi har iallafall inte kommit till Danmarks politik ännu. Där måste ju gifta par, där en part inte är dansk, flytta till Malmö,läste jag i tidningshögen som låg och väntade när jag kom hem från Zadar och Kroatien. Jo, jag är här för att hjälpa till att packa och fixa lite och köra honom till Arlanda på torsdag. Och träffa vänner. Sonen har en hel resväska full med sommarbarnkläder till byns ungar och skrivböcker och pennor till byskolan. Han kommer som jultomten redan i oktober.
Eftersom jag nästan bara bytte kläder i Nyköping för vidare färd hit, har jag ännu inte fixat med mina bilder från segel- och Zadarsemestern... Men... det kommer både bilder och berättelser om folk och fä därnerifrån...

Nu skall jag dona lite för att så småningom äta lunch med Knappen och Milenka... Som alltid känner jag mig hemma häruppe...

Skatan har landat på hemmaplan

2008-09-29T06:41:00.002+02:00

Skatan är flaxat men måste nog "putsa fjädrarna" innan jag kommer igång... det äääär svårt att komma igång efter mer än fjorton dagars paus...

Till min stora förnöjelse har två av mina favoritbloggare gjort come back: Halvar och Huskorset.... och Majsan har bestigit Kilimanjaro...

Själv skall jag fixa lite med mina foton, flaxa iväg till Borlänge en sväng men se´n sätter Skatan fart igen.

Skatans Tänk är stängd för semester. Åter den 28 september 2008

2008-09-12T07:32:00.001+02:00

Ha det gôtt.... det skall jag ha...

91:an Karlsson..eller Kul-VDn i funktion

2008-09-12T07:17:00.008+02:00

Julfest på regementet i Falun för WM-data

Och Margith är 91:an Karlsson och sjunger i stram givakt medan Sture, Britta och Micke spelar och sjunger därtill...

Den 91:an Karlsson skulle jag velat se.

Det är från Djupingens blogg (se mina favoriter till höger) som jag "knyckt" bliderna.

PS : StinaPinaFina och Skatan har varit i tidningen...

2008-09-12T06:40:00.006+02:00

"Beskrivning
Veckans Affärer är Sveriges största affärsmagasin som ger avslöjande reportage om vad som händer inom svenskt näringsliv och initierade analyser ..."

Redaktionen presenteras och har samtidigt en veckans red.fråga. Denna vecka lyder den:

"Vägra deppa, deklarerar vi på omslaget av veckans nummer av VA och utlovar ett helt nummer utan gnäll. Därmed är redaktionsfrågan självklar: Vad är du mest nöjd med just nu?" ...

Chefsredaktören Pontus Schultz är t ex nöjd med "Det här numret av tidningen." .. och ..vidare...

... Redaktionsassistenten är just nu mest nöjd med...

"Att få ta hand om min systers hund."

Det ni.. i VA!

...men StinaPinaFina för stanna hemma....

2008-09-12T06:32:00.003+02:00

.... inte stanna hemma precis, men hemma i Sverige, i Enköping, hos min storasyster (som man sa förr...nu är hon min lilla (smala) syster). Storasyster har haft en rottweiler, Ronja, som inte i sin ungdoms dar tyckte så mycket om andra tikar, så vi har inte träffats så mycket... men nu är Ronja i Hundhimlen och StinaPinaFina skall husera där hos Storasyster och Storasyster-Mannen. På vardagarna skall hon gå på Daagis...Det skall bli spännande.

Den gamla Skatan ... flaxar ännu ... och igen...

2008-09-12T06:21:00.004+02:00

Idag är det tokpackning förstås. Skatan har liite svårt att planera och göra nå´t i lugn och ro... här skall flaxas.

Vi lyfter i morgon mot Kroatien och Zadar och en marina där en båt ligger och väntar .. vi skall segla...i den Kroatiska skärgården

Kul-VDn del II......Drunken Lady, hur puben fick sitt namn... eller spritromantiken flödar?

2008-09-12T06:06:00.005+02:00

I huset på Dalagatan fanns också en källare och ett garage... Defyr hade köpt huset. Sven hade dött. De andra företagen hade flyttat. Nu var det bara Dala It med Defyr kvar. Och Margith kläckte en idé om en egen pub... Sagt och gjort. Man lät knacka ut väggar, måla och dona, fixa bar och rustika möbler. I ett av rummen fanns ett stort bord och whiteboard och scen. Det använde man som konferensrum. Väggarna pryddes av Margiths tavlor och bonader. Här hade man fredagsöl, födelsedagsfester, andra fester och naturligtvis konferenser och kundträffar. Inget var så uppskattat som julfesterna hos Dala It...

Och så fick puben ett namn... Drunken Lady... och det gick till ... så här...
Bonden fyllde 50 år och det skulle firas. Samling på Dalagatan med drink för vidare färd (till fots) till Galaxen för mat och mera dryck... Det började direkt efter jobbet med drinkar och inväntan på alla gäster (de som kom från SSAB) och då serverades whisky....och whisky ... och whisky och Skatan hade inte riktig koll på hur många småååå (tyckte Skatan) glas som höjdes och skålades i, innan vi gick vidare. Nåväl... vad serverades på Galaxen.. Jo en landgång, traditionell sådan, med sill och ägg, räkor i ena änden och skinka, ost och oliv kanske i den andra änden....Och därtill... snaps...förstås. Det var födelsedagsfest... många tal.... många skålar....starköl till snapsen... sång och upprymdhet... så ... det gick som det gick. Skatan blev stupfull. Minnet försvann vid efterrätten/tårtan, tror jag. På något sätt baxades jag "hem" till Dalagatan och puben... och slocknade under övervakning och sov gott...hmm... hela natten.

Några veckor senare satt skylten på plats. Det är Margiths verk. Det är hon som har hittat på namnet, valt ut trästycket..karvat och bränt ur bokstäverna. Och för alla som frågar berättar Margith ... efter vem den är uppkallad. Skatan hade inget emot detta. Skatan står för sina fadäser. Men sedan kom vi på idéen... att namnet så att säga skulle vara ett "vandringsnamn"... och nästa Lady, som så att säga, trillade dit, skulle också få sitt namn inristat på baksidan.

Men, se det gick inte vägen. Nästa dam var inte alls trakterad att bli förevigad på det viset... så idéen föll och det blev bara Skatans. När Dalagatan hade sålts och DalaIt köpts upp av WM-data (ett halvår innan hon blev sjuk) och Margith slutat arbeta,för att vi alla skulle hinna göra så mycket... måla, resa, snickra, skulptera.... så togs skylten ner och Skatan har den nu hemmna i Nyköping. Men det finns mycket att berätta..många skojiga minnen.... vad som skett och förevarit på puben Drunken Lady....

Det här med att bli äldre... igen och igen och igen

2008-09-11T08:01:00.002+02:00

Jag citerar Bodil Malmsten (antar att det är OK ??)

"Att en dag se sig i spegeln och det är fullt med ränder och små graveringar på kinderna, intryck.
Det går över, tänker man, det går över om några dar.
Det är nåt jag har fått och som man har ett tag och sen går det över.
Men det är det inte, visar sig vara kroniskt.
Frågan nu är om man är samma person som förut.
Före ränderna. "

Att de inte går över - de här frågorna - de här eviga frågorna?

Kul-VDn Del 1 ... Drunken Lady...prolog

2008-09-11T06:48:00.013+02:00

Margith var Kul-VD i ett företag där hon var delägare. Hon hade i början av 90-talet "knoppat" av sig från Primdata, som då var SSABs dotterbolag (där även Skatan jobbade). Neej, det var inte Primdata längre. Vi hade köpts upp av Cap Gemini. Det var 4 stycken som hoppade av och dom kallade sitt företag Defyr. De hyste in sig i ett hus där andra företag också var inhysta... och på övervåningen bodde Sven. Och Margith satte igång tillsammans med sin vapendragare Bonden med festivitas. Och Skatan fick alltid vara med (utom när det var rena kund-tillställningar) Det sjöngs och spelades och dracks och åts och det var sketcher och lustigheter.... hela tiden. Det var inte bara Defyr som lämnade Cap. Så småningom flyttade även Dala It in i lokalerna på Dalagatan (och Defyr blev också delägare i Dala It)... också dom huvudsakligen gamla Primdatingar...och Capare...och Sture som spelade och sjöng (Skatan glömmer aldrig när Margith var "Maggie Don´t Touch-her" och Sture var "Stewie No Wonder"..,oj oj oj.

What´s up ?

2008-09-10T14:27:00.002+02:00

Margith och jag lyssnade ofta på What´s up och hoppade omkring som galningar i ateljén.... för att få ur oss all frustration...

Är den inte bra för ändamålet ? eller ... bara bra helt enkelt?

.... det här med ålder ....blicken på Skatan

2008-09-10T11:56:00.006+02:00

Skatan fullständigt älskar att blogga... trots sin ålder (62+) vilket många av mina jämnåriga har svårt att riktigt förstå. Av mina bloggfavoriter här till höger är fyra stycken i min egen åler, tror jag, någotsånär, (+/- 3 år, kanske inte +, om jag tänker efter).. De andra är nog någonstans mellan 30 och 40, någon är ca 50.... Om nu den här siffran skall vara så viktig...
Det är det jag har funderat på....

Inuti känner jag mig... precis som jag alltid har känt mig... eller åtminstone tror jag det...(något visare men... i stort... jag är den jag är...och har varit från början) Jag har vänner i alla åldrar... och då menar jag vänner som jag verkligen har utbyte med (även om eller kanske p g a att vi inte alltid tycker lika ) ... och kul med.... och skrattar tillsammans med (även om Margith min allra som bästa "bästis" inte finns med mig längre).

Och nu... sen Margiths död så .... känner jag mig...ganska mycket äldre... och tyngre (rent kroppligt ääär jag tyngre)... och jag får kämpa mig till "glädjen" och "gnistan" varje dag... Det gör jag genom att börja dagen med att läsa mina favoriter här till höger (tack för att ni finns, kära ni!)...Då väcks livsandarna till liv.. och jag kan vara tacksam att jag leeever, att jag sörjer (för sörjde jag inte hade jag ju inte känt som jag känner och levat som jag levt och upplevt det jag upplevt och ...ja ni förstår). Så... lever man livet levande är det skit samma om man är 10 eller 70.... eller för den delen 62+. Då är man ålderslös. Det är först när man stelnar, inte är öppen för allt omkring sig, inte blir förbannad, glad, ledsen... ja, när man blir så där likgiltig, som man blir gammal på riktigt. Så jag får passa mig...dj-ligt noga...

Är det inte så.... tror ni?

... tiden bara rusar iväg... igår .... och idag också...

2008-09-09T08:31:00.003+02:00

Mannen och grannen tog upp båten och Mannen for med den till Stockholm för service. Det var knepigare än han trott, Mannen. Fick gå i och skjuta på i bara kalsingarna. Och sen satt den dummern i blöta kalsonger tur och retur Stockholm. Varför tog du inte aaav dig dom? Tänkte inte på det....

Middagen med kantareller som Skatan (och Mannen) plockat på StinaPinaFina-turerna hade vi som förrätt på mackorna. Sen blev det Schücks lax med ayvar relish-creme fraiche och lättgrillade gurkmånar och röd paprika,färsk timjan, pressad potatis, sallad.,.. och liiiten biskvi till kaffet. Som tack för hjälpen till grannarna...

Och sen .... spelade vi bridge. Deeet var längesen men riktigt roligt, trots att Mannen och jag inte "var i spel" en enda gång medan vi var generösa mot grannarna som t o m gjorde lillslam (tog alla stickk utom ett), och bjuden sådan.... Preparerade kort....

Nåväl...eftersom jag inte hade någon bil fick jag släääpa hem maten från sta´n, kunde ju inte ha StinaPinaFina med mig samtidigt (gillar inte att ha henne utanför affärerna), så sedan var det hennes rundor under dagen.... så den bara gick och inget bloggande (eget inlägg vill säga) hanns med.

Nu åker Mannen, Skatan, StinaPinaFina till Stockholm och min healer och till pappa ... Ses ikväl, förhoppningsvis. Ha det gött!

... och nu går jag och tar en öl....på

2008-09-07T15:34:00.002+02:00

... som numera är Skatans egen hemmnapub....

... och tänk ... om jag inte hade er...

2008-09-07T15:20:00.004+02:00

...mina bloggfavoriter... som jag besöker så gott som dagligen. Huskorset, har just "stängt" men bloggen finns kvar... Halvar "pausar" eller... och lilla blå har känt en viss tvekan...

Det kan kännas tungt och motsträvigt, ibland tappar man lusten, hittar inget att skriva eller resonera om, känner kanske krav att vara "på topp" jämt. Både Skogsnuvan och Skatan har väl tänkt tanken att... nej, nu får det vara...

men för mig har den här bloggosfären verkligen blivit ett "andningshål", en "fristad" att vistas i...

så...

...

... och så blev det söndag....

2008-09-07T14:25:00.022+02:00

Anais Nin

George Orwell

Virginia W.

och söndagstidningsläsning. Och då läste jag att "Om George Orwell hade levt hade han varit bloggare, förklarar Jean Seaton för New York Times. Hon är ansvarig för ...... en ny hemsida där författarens dagbok läggs ut, dag för dag. Året är 1938. .... Orwells blogg har redan haft 50 000 besökare sedan starten 9 augusti i år, och det finns material till år 2010, försäkrar Seaton"

och

... Skatan tror att... om Virgina Woolf hade levt hade hon varit bloggare... och det skulle säkert ha funnits lika mycket material... och om

Anais Nin (med alla sina dagböcke) hade levt... och och och

Synd vad bloggvärlden har missat genom att den "uppfanns" så sent...

eller kanske inte ändå... för bloggen, den tar ju en himla massa tid.. från det verkliga livet....

... och så blev det lördag .....

2008-09-07T07:36:00.008+02:00

Regnet fullständigt ööööste ner och på morgonrundan ville knappast StinaPinaFina följa med. Hon stod länge och tvekade.... och matte med... Men, det bästa med att vi två går morgonrundan är att när vi kommer hem har husse - för det mesta - börjat röja, sätta in i diskmaskinen, knyta ihop soppåsar och kanske kanske sätta på morgonkaffet....

Vi åt en sen frukost .. och var rädda att den skulle krocka med lunchen eftersom lilla a och långa M, hennes syster från Amerika, skulle komma förbi och äta lunch vid ett-tiden. De dök upp vid halvtolvtiden... ville inte göra Nyköping i regnet...

Lunchen fixades medan vi pratade - ost- och skinksallad och baguette därtill och citronvatten... Och som alla vet kan Skatan prata och tiden sprang iväg medan Skatan och Mannen och lilla a fick höra om valrörelsen i Amerika, om den alldeles förskräckliga (i vårt tycke, vicepresidentkandidaten abortmotståndaren, vapenlobbyisten, kreationisten (tror jag det heter när man inte tror på utvecklingsläran, Darwin, utan på en biblisk skapelse) och gu´bevars Qvinnan som skall förmå amerikanarna att rösta republikanskt - igen. Vi europeer har väldigt svårt att sätta oss in i hur amerikanarna tänker, vi tänker på dem som bor på öst- eller västkusten (de mer liberala) och inte på dem i inlandet som (många) aldrig i livet skulle kunna rösta fram en svart president. Och Obama räknas ju som svart med sin pappa från Afrika...McCain anses ju t o m ha gjort ett djärvt drag genom att utse en Kvinna... men vad hjälper det att vara kvinna om man står får så stockkonservativa åsikter. Allt för att vinna valet. Det värsta är att risken att hon, Palin, en gång blir president om McCain vinner, ju är ganska stor. Han kommer ju att, om han vinner, bli den äldsta någonsin i amerikansk politik som, i så fall, vunnit... och då är ju risken så att säga större att han skall "trilla av pinn" och Palin stå där... Tänk ändå om den här Palin hade varit Michael - En fisk som heter Wanda - Palin, den engelske skådespelaren istället för Sarah... Tänk....

Och trots att vi i Europa håller på Obama så .... är risken stor....att vi står där med lång näsa... och radarparet McCain och Palin. Då får vi iallafall hoppas att McCain lever länge. Han är ju trots allt en vidsyntare mer liberal republikan än hon - Palin..

Nåväl, regnet öste ner heeela långa dagen och vi hade se´n efter det att lilla a och långa M rest vidare, en s´ån där Äckeldag (Se Ismalven som präglat uttrycket) om än inte i sängen. ...

Och idag regnar det också....

...oj oj oj... nu rustas det till kräftskiva i Villa Skogsberg

2008-09-05T08:21:00.005+02:00

...och våningsplan 2 har ansvaret som arrangööörer .... Så... igår tågade grannfrun och jag ut i skogen för att plocka kantarellerna till en av de fyra pajerna (två västerbotten-, en kantarell- och en grönsakspaj), en halv korg... Nästa stopp affären där vi inhandlade alla ingredienser för övrigt, ägg, mjöl, ostar "en masse" både till Västerbottenpaj och till bordet, aubergine, lök, vitlök, paprika, squash till "höst"pajen...camember till kantarellpajen och ägg ägg ägg. ...maränger, grädde, hallon, lemon curd, citroner....

Vi höll på i köket från det vi kom hem vid 2-tiden till 19.30 och då hade inte Skatan gjort efterrätten. Mannen kom från Femöre. Vi käkade lite lax... och sen "snodde" Skatan ihop efterrätten, in i frysen och Skatan till sängs. Och se´n vet jag inget mer. Vi skall träffas klockan 10 för då skall det bakas bröd.... Helst skulle jag vilja dra nå´t över huvudet och sova vidare .... Grabbarna skall köpa kräftorna. Jämn arbetsfördelning ... brukar man väl säga. Är det inte kräftskiva vi skall ha? Kul kul (ironi från en eeelak Skata)

In the chilly hours and minutes of uncertainty....

2008-09-03T17:06:00.005+02:00

spelade jag gång på gång i slutet av 60-talet med Donovan som jag tyckte var lika stor som Dylan... och så se´n på 90-talet när jag ständigt och jämt lyssnade på musik på Engelska puben med Margith och lilla a. Så tjaatade jag mig till att den engelska trubaduren skulle sjunga...Sjung Catch the wind för mig... snälla Al (Finlay). Han tyckte nog Skatan var lite tjatig som skulle höra den varje kväll men några gånger fick jag honom till det iallafall...

Och se´n spelade Björn Pedersen (lilla b) och sjöng... ooh så han sjöng.

t o m bättre än The Commitments

Och nu kommer huvudnumret... på förfesten... i ateljén

2008-09-03T11:18:00.006+02:00

Förfesten i Margiths ateljé fortsatte med flera överraskningar. Bl a hade Margith förstås skrivit ihop en sång som man nog inte hade hunnit öva på så mycket... men den var rolig... och träffande...förstås. Skatans blå näsa är inte riktigt såååå blå som man kan tro.... Måste bero på fotografen ... nej inte lilla a men ljusförhållandena och ... Och en mobil är ju inte världens bästa videokamera... bortförklaringar bortförklaringar.....

Nu när jag lyssnar igen är det ju faktiskt bara slutet på sången... så inga sanningar som MargithPargith brukade leverera till EvaPeva (MargithPargith och EvaPeva, de namnen använde vi mest när vi skreeev till varandra och de kom till när vi "spånade" på Åland... varför vet jag egentligen inte ... men de fastnade.) Kära barn har många namn...

Och Djupingen kanske har heela texten i sina gömmor. MargithPargith sparade på det mesta.... så att jag kan plocka ut "godbitarna"..

En så´n där sång och dansman ... i ateljén

2008-09-03T11:02:00.004+02:00

kul kul

När Skatan fyllde 60 hade Margith fixat en överraskningsfest i ateljén med underhållning från de mest oväntade håll... Här ses en Bonde dansa irlänsk så´n där steppdans till musik av Knappen .... Margiths stol står tom... hon fixar väl drinkar eller något...

Detta blev ett kort litet inlägg som lilla a (förstås) filmat med sin mobil...

... det är inte så underligt, sa doktorn...

2008-09-02T16:31:00.007+02:00

Idag har Skatan varit hos doktorn (på tiden tycker Mannen som har tjatat länge). Och jag hade en lång lång lista på saker jag skulle ta upp...

1. Sömnlöshet
2. Ont i magen i Vargtimmen (mellan 4 och 5 sisådär)
3. Nytt recept för mina restless legs
5. Mina leder värker så jag knappt kommer ur sängen
6. Remiss för min grå starr... jag går numera som i dimma (starren var inte tillräckligt mogen sist...)
7. Yrsel lite till och från (.... inte sååån yrsel tyvärr)
8. Hörseln... jag hööör inte så bra... men den punkten glömde jag
9. Det var nog en punkt till men....jo jag har gått upp sisådär 10 kg på 2 månader...

Och jag hade inte kommit innanför dörren förrän jag började gråta och snyfta. Vad som helst kan "trigga igång" tårarna... bara att någon frågar Hur är det fatt? eller hur mååår du? så.... Och så berättade jag om Margith och saknade... om att glädjen finns så långt långt inom mig... att det ligger som en tjock svart filt över mig så jag liksom inte kan komma igång och glädjas ... fast det finns så otroligt mycket att glädjas över...T ex så har jag inte skrattat ... sådär från tårna och ja...helt okontrollerbart sedan i januari när Margith hade "paus"...från den dj-a cancern...

Han, doktorn och jag, pratade och pratade och till slut kom vi båda fram till att.... det kanske inte är så underligt... att sorgen tar sina egna vägar... men sova måste jag ju... så han skrev ut några sömntabletter som jag kunde prova... och ont i magen... ja det har jag ju haft till och från så ... Zantac vid behov... Men att jag gråter .... ja, det är inte så underligt. Och jag blev så oerhört glad och lättad att han inte skrev ur några "lyckopiller"... att han tog sig tid... tog all världens prover, på lever njurar sänkan...han lyssnade på hjärta och lungor, klämde på sköldkörtel, böjde och tänjde på leder... och så skall han ringa om en vecka och berätta om resultaten... Men inte är det något reumatiskt... det kunde han aldrig tro... Och mina 10 extrakilo... Herregud, man kan ju inte tampas med allt på samma gång...

Men jag haar faktiskt börjat tampas lite med mina kilon iallafall....

... som en svart rund karamell

2008-09-02T15:40:00.007+02:00

Livet

Jag har älskat dig
som jag älskade en svart rund
karamell i min barndom
slog in den i omslagspapperet så
fort jag slickat på den
slickade jag på den en gång till
Medan jag slog in den allt fortare
Slickade jag allt saktare
Nu finns bara jag och omslagspapperet kvar
Jag måse stå ut: sorg

(skrivet av Na Ye, född -64, en av Kinas mest intressanta kvinnliga poeter)

... hur kul vi hade....

2008-09-02T09:30:00.006+02:00

Det här Mamma Mia-klippet.... oj, det fick verkligen mina känslor i gungning. Och mina tankar och minnen.. .Så mycket roligt som Margith och jag haft genom åren... trots vår "höga ålder". Margith skulle fylla 60 i januari 2009 och Skatan är som sagt 62, långt gånget på det 63:e. Och vi kände ju inte ens varandra som unga utan vi hittade varandra som medelålders (40 år var väl jag ungefär). Och så denna påminnelse.... att jag inte har någon sådan vän längre. Ingen vän som är så där sorglöst ålderslöst tokig, ingen vän som jag kan vara så där himmelskt obekymrad med,som är som jag äär egentligen. Och jag frågar mig. Hur skall jag hitta tillbaka dit utan Margith?

"Den som kysser Glädjen i flykten,
hon lever i Evighetens soluppgpng." (Blake)

Jag skall börja så smått att berätta om en eller annan episod... att minnas helt enkelt och dela med mig av hur kuul vi hade de här åren, Margith och jag, bara vi två eller tillsammans med andra vänner... hur kul vi hade...

Bilden har tagits av lilla a (förstås) när vi var i Skagen en av gångerna...

Margith och Skatan.... klockrent...

2008-08-31T14:25:00.008+02:00

Skatan har inte sett Mamma Mia-filmen ännu fast det är en av mina absoluta favoritskådespeleskor, Meryl Streep, som spelar... men klippet, Dancing Queen- klippet (klicka på den blå texten så får ni se och höra!) var klockrent Margith och Skatan, precis som Marie påpekar i en kommentar, (jag citerar..."Har du hunnit med att kolla på Mamma Mia filmen ännu? Om inte, gå in på You Tube ock klicka fram till Mamma Mia The Movie, The best songs och lyssna/titta ända tills du får se Dancing Queen...då kommer du att förstå att jag tänker på Margith o dig-klockrent! Säkert har jag på ngt sätt kunna lagt in den här you tube sidan här på ngt sätt- men jag har inte kommit så långt i mina bloggkunskaper ännu. Du kanske kan lära mig...Kram och Gonatt från Marie nattsuddaren.")

Med tårar i ögonen (glädje- och saknadstårar) tittade jag på hela klippet. Det finns så oändligt mycket kul att komma ihåg och jag ser fram emot den där träffen så småningom när vi skall komma ihåg allt kul och skra..skra... skraaatta skratta....

Hå hå ja jaa, hå hå ja ja... tänk vad det blåser i träna i dag....

2008-08-29T07:38:00.003+02:00

Är i Nyköping... stygnen skall tas... glömt hälften i Borlänge... och hälften i bilen som är på Femöre... Det är mycket nu ...

Efter stygnborttagning kommer Mannen med bilen, vi växlar om, han tar StinaPinaFina och jag susar iväg till Lillan och Kaxe.... över helgen. Skall bli kul att se hur mycket Lillan växt på en månad...

Skatan flaxar som synes oförväget vidare... Hjälp! känns det som man vill kraxa fram ibland....

Bättre sent än aldrig....

2008-08-28T08:41:00.003+02:00

Som synes har StinaPinaFina bytt ut tratten mot en behagligare uppblåsbar sak, typ badring... två dagar innan stygnen skall tas. ...