söndag, juni 29, 2008

Magritte - min älskade Margith



Margith är död.

Min älskade Margith...


Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det gav min två ögon
och när jag dem öppnar kan jag klart urskilja
det svarta från det vita
och högt där uppe
himlens mantel strödd med stjärnor.
Jag vill tacka livet
om gett mig så mycket.
Det har gett mig hörseln
som i all sin vidhet
fångar natten och dagen,
syrsor och små fåglar,
tubiner, hammare, ett hundskall
och ett ösregnoch röstens ömhet hos den jag älskar.
Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det har gett mig ljudet och hela alfabetet
så att jag fick orden för tankarna jag tänker,
moder, vän och broder, ljuset som upplyser
den karga väg min älsklings själ ska vandra.
Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det gav mig lång vandring för så trötta fötter
genom djupa vatten,jag gick genom städer,
över stränder, berg, öknar och på stäppland
hem till ditt hus och dina gröna ängar.
Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det gav mig ett hjärta som i grunden darrar
när jag ser på fruken av det hjärnan skapar,
och det goda långt borta från det onda
när jag ser in i dina klara ögon.
Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det har gett mig skrattet,det har gett mig smärtan
så att jag kan skilja lycka ifrån sorgen,
de två ting som skapar alla mina sånger
och mina sånger som är era sånger
och alla sånger som är samma sånger.
(Violeta Parras)

2 kommentarer:

Anonym sa...

jag beklagar sorgen, verkligen.

Anonym sa...

Låt oss minnas de soliga dagar,
då sorg och smärta oss fjärran var.
Låt oss minnas de glädjedagar då vi alla tillsammans var. (Ingrid Elf)

Jag beklagar sorgen och förstår saknaden är stor.

Sköt om dig!

Mvh Paola.